"Jag är glad för att jag inte hetsar fram resultat. Jag är glad för att jag vet nu, att en dag i taget leder någonstans. Att långsamt leder någonstans. Det må vara snigelfart, men dock en riktning. Och jag har tålamod, jag HAR tålamod. Kanske inte en ängels tålamod, men ett tålamod." - Karin Björkegren Jones, från hennes blogg Yogavita.
Visst är det klockrent? I alla fall för mig. För mig som försökt stressa fram resultat. Som försökt stressa fram en kropp som ska må bra och vara redo att återgå till arbete. Men för vem? För mig, eller för mina kollegor som undrar när jag ska komma tillbaka?
Igår kväll upplevde jag ett av de bästa yogapassen på länge. Kanske för att läraren sa en sak till mig innan passet. "Har du tänkt på att det kanske finns en mening med att du har ont? Att du inte ska börja jobba än?". Hon gav mig sin syn på saken. Jag är där jag ska vara. Just nu. Allt är som det ska vara. Just nu.
Svårt att acceptera smärta. Svårt att acceptera den katastrof som drabbat människorna på Haiti. Svårt att acceptera mycket av det negativa som sker. Men tänkt om det är så att det faktiskt är menat. Jag har svårt att tro att det är menat att alla människor på Haiti ska behöva lida så som dom just nu gör. Men Haiti har varit i ett katastrofalt läge redan innan jordbävningen. Var det något vi fick läsa om och höra om på nyheterna? Nop.
Min lilla prins är på gång att vakna. Dags för lunch. Men jag återkommer till detta inlägg lite senare... Kram så länge. /S.
