fredag 8 januari 2010

Jag får sova.
Jag omger mig med saker jag tycker om.
Jag omger mig med människor jag tycker om.
Yoga & meditation.
Musik.
Böcker.
Skog & vatten.

Med mera, med mera...

Jag har mer än en gång fått frågor gällande hur jag kan vara så positiv. Hur jag orkar hålla humöret uppe trots allt vi gått igenom. Trots smärtan som fortfarande finns med mig, dygnet runt. Hur jag hela tiden kan vara så glad.

Först och främst... jag är inte glad hela tiden. Jag gråter. Jag är ledsen. Jag orkar inte hela tiden. MEN... jag har ju Teo. Och pga honom kan jag inte lägga mig platt och tycka synd om mig själv. Jag kan inte bara ge upp eller sitta och älta. Jag måste kämpa vidare... om inte för honom så för mig själv.

Sen är det ju faktiskt också så att jag mestadels ÄR glad! Trots allt. Allt blir ju mycket roligare då! Till och med Teos pappa har sagt att "jag är bra på att mörka smärtan". Men jag mörkar inte. Den finns där. Hela tiden. Ibland lite mer, ibland lite mindre. Men jag tänker inte låta den ta över mitt liv. Det finns ju så mycket mer. Allt det där jag tycker om. Yoga, leka med Teo & King, umgås med vänner & familj, titta på vackra saker som sprider en skön och behaglig känsla och atmosfär. (Som lamporna på bilden.) Jag är inne i en utrensningperiod. Både mentalt och materiellt. Allt som inte direkt betyder något åker ut! Kvar finns vårt bröllopsfat, en fin lykta vi fick som gåva när Teo föddes, ljus i favoritfärger, tavlor vi köpt av en konstnär i Thailand, foton på Teo och vårt fadderbarn i Bolivia, Buddhastatyer mm. Sånt som ger bra energi och påminner oss om bra saker!

Jag tror att om vi tillåter oss själva att vara ledsna ibland. Att gråta. Visa känslor. Då får vi så mycket tillbaka... och då är det lättare att nästan alltid vara glad. Att försöka vara positiv. Se allt som vi har och vara tacksamma för det! Lite ironiskt var det när en vän påpekade att det är Teo som grunden till mycket smärta och ändå är det han som gör att smärtan går att uthärda. Ja, lite komiskt faktiskt... tur att han är så söt och underbar och strålar som en sol hela dagarna. Det gör mitt liv mycket roligare och gladare och jag är så tacksam för den lille piggelinen!

Vad gör dig glad? Vad är du tacksam för?
Tillåter du dig själv gråta ibland?
Rensa kroppen på känslor och tankar?