Helgen

har varit fin. Lördag spenderades mestadels på ett café i centrala Stockholm. Vår vän Hanna fyllde år och vi samlades några vänner för att äta lunch, dricka omåttliga mängder kaffe och äta goda bakelser. Ett gäng barn busade och smaskade godsaker och några tjejer tittade med onda ögat när ljudnivån gick upp en aning. Vi fortsatte dock att mysa ner oss i cafésofforna och Teos räddning i risk för uttråkning blev såklart lite godis.

Idag undervisade jag yoga på morgonkvisten för elever som gav mig sån fin feedback med frågor när dom kunde få yoga för mig igen. Oj, vilken boost för självförtroendet som lärare! Glad och tacksam åkte jag hem till mina pojkar, pannkakor och kaffe. Pappan behövde tid för lite studier, så jag och Teo drog sedan till hans favoritställe. Badhuset. Vi badade, bastade och skrattade och åkte sedan vidare för glass och kaffe i centrum.

Klockan sex slogs de fina blå ögonen igen. Trött kille orkade inte mer. Pappan drog på löptur och nu ska vi äntligen se "Midnatt i Paris". Väntat evigheter på den filmen och nu ligger den äntligen här och väntar på att bli sedd.

Puss och kram, i morgon väntar en ny arbetsvecka :)

Just nu.

Thaiboxning
Åka snowracer (fort)
Tåg
Säga att mamma & pappa är gosiga
Leka busschaufför
Längta efter Maya och Elis
Önska sig eget flygplan för att hälsa på ovan nämnda
Åka till badhuset med farmor
Prata. Mycket. Hela tiden. Om allt.
Lördagsgodis (mamma, är det lördag idag?)
Yoga

Tack gode Gud

för vit tigerbalsam. Och ekologiskt kaffe. Min måndag på jobbet känns plötsligt härlig.

Igår. Bakade semlor till min yogakompis Emma och hennes familj. Vi smaskade bullar och pratade yoga..

När en treåring får välja kläder själv

By the way

Stora T räknar till 16! Mami stolt!

Middagsmys

Kontoret på söder.

Längtar efter yoga. Och Teo. I morse väckte han familjen kl 06. Då tändes lamporna och det var dags att sjunga.

Min lilla goding

Och just det.

Mitt 2012 sitter som en påminnelse på väggen.

Busschaufför

är nya leken.

Och att kalla mig för mami.

Thaiboxning & Dans

Igår lekte Teo ballerina med sin kompis Elian. Idag såg han Gladiatorerna på tv och ville självklart vara en själv :)

Skulle kunna varit jag

som skrivit det här.

"Jag har alltid undrat lite hur andra känner. Om de också går omkring och känner hela tiden. Jag försöker inte vara extremt djup, för det är också ett handikapp. Ett stort enormt handikapp att hela tiden känna, att ha en massa osorterade känslor, sina egna och andras i magen. Inga små fina fjärilar utan just känslor. Men det är också ett fint och fantastiskt redskap, ett verktyg, för när jag hittar en likasinnad blir alltid mötet så varmt, så stort, så innerligt och vi binder band som inte kan tas sönder."

Men det är en annan yogalärare, Karins, ord. Så lika mina egna. Så lika mina känslor. Att yoga innebär att tvingas djupdyka in i sitt inre. Att se allt som finns där. Och yogan lockar ju till sig oss med känslor. Som är redo att möta sig själv och sina styrkor och svagheter. Sina känslor. Under min utbildning sa min lärare att det kan kännas som grus i ögonen att tvingas se. Att öppna upp. Och gruset kan göra ont. Kännas luddigt och suddigt och obehagligt. För det är ibland jobbigt att vara nära sina känslor. Men samtidigt fantastiskt.

Som Karin Björkegren Jones skriver. När man möter likasinnade blir det verkligen stort och innerligt.

Tittar på nya favoriten

Ronja Rövardotter.

Mår lite bättre.

Och passar på att sortera kvitton för min yoga firma. Och plöja Mad Men 2. Och dricka Berocca. Sugen på att jobba och ser fram emot att vara igång igen nästa vecka!

Sjuk.

Då blir det anatomistudier, te, bokläsning och mycket vatten.

Nu har dom åkt.

Och vi saknar dom. Fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag.

Anna, Stefan och Elis. Vi står fast vid erbjudandet att överlåta vår ovanvåning till er!

"Nu har du fått en dos av tjejkompis" sa pappan. Vi får se hur länge den dosen varar.