Gott nytt år...

... till alla er som följer min blogg!

Skriver ännu en gång från en gammal och seg dator då vår ordinarie dator lagt av, vilket gör att jag inte kan lägga upp några nya bilder på Teo. Men det kommer... jag lovar. Både uppdateringar och bilder på min lilla godbit... :)

Gamla lösningar duger bara till problem som också tillhör det förgångna... så 2010 tänker jag vara kreativ och försöka mig på nya lösningar på mina problem! Vi får väl se hur det går!

Ha en alldeles magisk & mysig nyårsafton så hörs vi 2010!

Ps. Jag kan avslöja att lilla baby T tagit tre steg alldeles själv, utan att hålla i sig! Han är så otroligt framåt och sitter inte stilla en sekund! (Förutom när det vankas mat, men även då sitter han och studsar i sin stol :)

Kramar från oss till er!

"Vad som intresserar mig i livet är nyfikenheten och utmaningarna, den goda striden, med dess segrar och nederlag. Jag har många ärr, men jag bär också med mig ögonblick som aldrig skulle ha ägt rum om jag inte hade vågat gå utanför mina gränser".

Dessa ord kommer från Paulo Coelhos krönika "jag är inte lycklig", men skulle lika gärna kunna vara mina egna ord.

Jag är nyfiken. Jag älskar utmaningar vilket gjort att jag definitivt upplevt både segrar och nederlag. Jag bär på många ärr, men också en mängd underbara ögonblick!

Jag fortsätter att blogga. Jag fortsätter att berätta om mina segrar och mina nederlag. Ni får fortsätta att läsa om livet med baby T!

Hoppas ni haft en underbar jul. Vi har haft en mysig och alldeles underbar jul och snart ska jag uppdatera er om Teos framsteg!

Jag får ofta fina sms och mail där ni läsare skriver kommentarer om mina inlägg här på bloggen... tack!!

Nu behöver jag era åsikter... vill ni att jag ska blogga vidare, eller ska jag lägga ner? Orkar ni läsa mer om Teo och hans bravader, eller känns det liksom att det räcker nu?

Hör av er... snälla. Jag vet att det strular med att skriva kommentarer här på bloggen (bara vissa lyckas, vet ej varför) och därför får jag oftast kommentarer via sms eller mail. Så hör av er, på något sätt... kram!!

Ps. Jag bara MÅSTE berätta om hur jädrans underbar min make är! Igår var det vår bröllopsdag (som ska firas hela helgen :) och jag fick ett presentkort på "min" yogastudio som gäller HELA VÅREN! Åååh som jag har våndats över att jag kanske inte skulle ha råd att gå hos yogalärare i vår. Det är bannemej inte gratis! Men nu behöver jag inte tänka på det längre, för det har min fina man tagit hand om. När jag klev in i yogastudion igår kväll fick jag en kommentar av en lärare som sa "vilken söt man du har". Det värmde... :) Min man känner mig bättre än jag själv... jag lovar. Och han vet alltid PRECIS vad jag tänker, behöver, vill etc. Love it!!!

10 december...

Nobeldagen & vår Bröllopsdag!!!

När Teo sover...

... kommer en liten form av stress smygandes över mig. Jag måste hinna det, det, det, det och det... och det. Måste hinna innan han vaknar...

Duscha, fixa frukost, blogga, slösurfa, sticka, fixa nya smycken etc. etc. etc...

Sånt som jag lika gärna kan göra när han är vaken. Bara det att då vill han äta av min frukost, pilla på tangentbordet när jag bloggar, dra i mitt garn när jag stickar och äta lite pärlor när jag designar smycken. :)

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att INTE tänka på allt det där jag vill göra när Teo sover. Min kopp gör ont. Jag har ont i nacken och ländryggen skriker åt mig att vila vila vila. Så idag tänker jag försöka tänka på att vila när Teo sover. Inte allt det där andra. Allt det där andra som jag oftast kan underhålla mig med trots smärtan och som gör att jag är glad trots allt.

Men gladast är jag när Teo tittar på mig och säger Da Da Da Da.. och i morse gjorde han ett försök att säga "titta". Det gick inte så bra... :)

Kram & ha en härlig dag. Nu ska jag hinna dricka min latte innan Teo vaknar och vill smaka på den skummade mjölken... och så ska jag kolla på Dregen och hans Backyard Babies spelning på tv. Och så ska jag vila min rygg.

sönDAg har det varit hela dagen...

och DA-DA har Teo sagt hela dagen!

Från att ha gjort mest gurglande ljud började Teo dagen med att säga da-da. Han fortsatte sen hela dagen... i badet, under kojan vi byggde, under promenaden med King. DA-DA-DA... heeela dagen lång. Hur gulligt som helst!

Dock fick jag lite da-da paus under dagens underbara yogapass... :)

Imorgon är det måndag och dags för bvc besök. Det blir kul då jag just nu är en sån där löjligt stolt mamma... när jag frågar Teo var lampan är nånstans, ja då tittar han på lampan i taket. Coolt!

Kram & gonatt!

Ps. Som ni märker har jag ännu inte slutat blogga haha...

För snart fyra år sedan flyttade vi hit till huvudstaden. Ganska snabbt fann jag vänner både inom och utanför jobbets gränser. Inom jobbet fann jag speciellt en vän som visade sig bli en väldigt god vän. Med en lika syn på saker & ting började vi umgås privat, efter jobbet. En syn vi hade lika var synen på att skaffa barn. Något vi båda var rörande överens om att det ville vi INTE ha. Jag minns speciellt en gång då vi satt på en uteservering... vid bordet bredvid satt en familj med en skrikande bebis. Min kompis frågade mig "vill du ha en sån där"?
Mitt svar var NEJ. HU!

Men. Så hände något. En liten baby T kom till världen. Och jag kan lova er att baby T var inget misstag. Inget misstag som skedde i lustens hetta. Inget misstag som skedde efter en blöt fest. Nop... baby T är resultatet av en "medveten oskyddad akt" som vi hoppades skulle resultera i... ja just en baby T.

Så. Vad hände? Från att vara totalt ointresserad av barn till medvetna försök till att få en liten baby T. Ja... den som kan svara på det. Insikt kanske. Insikt om att andras barn nog för alltid kommer vara sådär jobbiga och skrikiga och äckliga. Insikten om att ens eget barn just är ens eget barn som man omöjligt inte kan älska med vartenda cell i ens kropp. En kropp som just nu gör ont. Väldigt ont. En kropp som är fylld av starka smärt stillande tabletter i form av Dexofen. En kropp som är fylld av smärta, stress & kärlek.

Hm. Kanske jag inte kan sluta blogga ändå. Har ju alldeles för mycket tankar som jag gärna "flashar" för er här på bloggen. Men... det finns ju fortfarande skäl till att jag eventuellt slutar med detta snart.

Tills dess kommer jag säkerligen "flasha" tankar kring både det ena och det andra... som t.ex mina funderingar jag har just nu rörande hur Teo kommer att se ut när han blir en vuxen man. Är det bara jag som tycker mig se små likheter med snyggingen James Dean?

Med tanke på att denna snygging dog 1955 behöver min man dock inte vara orolig för att det skulle vara James som är Teos pappa på riktigt... haha!
(Förlåt för min tråkiga humor.)

Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska sluta blogga eller inte... och då är det ju lika bra att jag berättar vilken mysig morgon jag & Teo haft. :)

Teo väckte mig kl 07.19 genom att han pratade lite med sig själv i sin säng. Fick sin medicin (för att mildra magsyran) och sen softade vi en halvtimme i sängen och kollade på "vakna med the voice" på tv. Kl 08 käkade Teo sin morgongröt för att därefter krypa runt och utforska lägenheten lite. Kl 09 var det dags för ett gemensamt bad. Tillsammans plaskade vi i badkaret och därefter fick Teo krypa runt och lufttorka. Kl 09.30 var det dags för dagens första nap. Nu är kl 10.30 och jag hör en liten kille som pratar med sig själv i sin säng... :)

Ha en bra dag allesammans! Jag ska mysa lite med Teo och fundera över mitt framtida bloggandes vara eller icke vara. Kram!

Jag funderar...

och funderar.

Inom kort slutar jag eventuellt blogga...

Jag älskar att skriva... och jag tycker att det är fantastiskt kul att kunna blogga och dela med mig av min vardag med Teo.

Dock finns det skäl till att jag förmodligen kommer att lägga ner bloggen.

Inte helt bestämt ännu, men som det ser ut nu så får ni snart läsa mitt sista inlägg. :(

Tills dess... kram på er alla!

Tack för att ni läser och tack för alla fina kommentarer ni skriver här på bloggen och via sms & mail!

Jag & Teos pappa har haft ganska roligt åt att vi inte spelar barnmusik för Teo. Antingen är det Bandit 106,3 (rock) på radion eller så spelas någon av mina Bruce skivor. Alltså än så länge total avsaknad av barnmusik i detta hemmet...

För en stund sedan zappade jag mellan olika kanaler på TV´n. När jag stannade på SVT´s dansbandskampen händer något med Teo. Han börjar digga! Förmodligen kommer dessa gener från min sida av släkten. Jag har nämligen inte bara växt upp med Bruce musik... utan även dansbandsmusik! :)

Här kommer Teo med sin hjälm och gåvagn... :)

Satt här vid datorn när jag i ögonvrån ser en liten kille på snart 9 månader komma GÅENDES i full fart med sin gåvagn med ett stort leende på läpparna. Plötsligt händer det! Och här har jag filmat när jag försökte få honom att gå lika fort igen... :)

Om ni undrar...

varför nya foton på Teo lyser med sin frånvaro kan jag berätta varför.

Jag har en gammal seg dator just nu som inte riktigt pallar att ladda upp mina bilder. Vår nya dator är på reparation, så tills dess blir det bildfria inlägg.

Men. Trots att nya foton på Teo lyser med sin frånvaro kan jag berätta att han numera är följande:

en söt, knubbig & fyllig liten människovalp med massa gosiga babycelluliter.

Precis som King följer han efter oss så fort vi lämnar rummet. King kommer tassande och Teo kommer krypande. I ganska hög fart numera... :)

Så fort min gamla dator är färdigreparerad ska jag uppdatera er med bilder på denna söta människovalp. Som för övrigt tagit några steg med sin gåvagn helt själv!

(Hjälmen vi köpte för att dämpa skallskador visade sig fylla sin funktion... efter ca tre steg tror Teo att han kan gå själv, vilket han inte riktigt kan. Då dämpar hjälmen fall på huvet och blöjan dämpar fall på rumpan :)

Vi har länge väntat på denna dagen.
Väntat på, hoppats på och funderat på...

Jag startade min blogg för nära och kära. En blogg som skulle fungera som en dagbok där jag kunde skriva om min nya vardag som mamma till en liten baby Teo. En vardag som visade sig bli annorlunda och inte riktigt som jag tänkt mig...

Jag kommer aldrig att glömma den där natten i april. Det var söndag och dagen efter hade vi tid för återbesök på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Ett återbesök för att diskutera lilla baby Teo och hans kräkningar. Det blev aldrig något återbesök på måndagen.
Besöket blev istället under söndagnatten...

Jag satt i baksätet på vår bil. I ilfart var vi på väg till barnakuten.
I min famn låg lilla baby T insvept i en blå och vit randig handduk. Handduken var färgad röd av Teos blodkräkningar. Mina kläder luktade illa och var även dom rödfärgade. Tårar rann längs min kind och tätt intill mitt bröst höll jag detta lilla knyte. Min son.

Besöket varade i sju veckor. Veckor vi spenderade på avdelning Q 63. Veckor som avslutades med att Teo fick en sond inopererad via sin mage till sin tunntarm...

Ett år. Så länge skulle det kunna ta. Ett år av sondmatning i väntan på att Teos magmun skulle mogna och tillåta honom att behålla mat i sin mage utan att kräkas.

Fem månader. Så lång tid tog det. Fem månader av sondmatning innan magmunnen började mogna.

Idag kom dagen vi väntat på.
Väntat på, hoppats på och funderat på...

Tårar rinner än en gång längs min kind. Men idag är det tårar av lycka. Tårar av glädje...

Teo är en fri liten pojke! En pojke utan sond.
En pojke som älskar mat och som får behålla maten i sin lilla mage!

Fredag 10 april 2009. Mitt första blogginlägg:

Att älska dig är det lättaste som finns. Att vara arg på dig är också det lättaste som finns. Just därför blir banden mellan oss båda så starkt.

Tack för att du kom till just oss. För att du vänder upp och ner på just våra liv!

Fortsätt vara sådär söt, stark, jobbig, finurlig och underbar!

Mamma kommer alltid älska dig...

2:a dagen...

... utan sondmatning!

Från och med i förrgår har Teo varit helt utan sondmatning. Sonden sitter kvar, men idag är alltså andra dagen då vi inte använder den. Alls. Och det har hittills gått superbra! Var rädd att Teo skulle börja vakna hungrig på nätterna, men icke sa Nicke (nyfiken.) Idag sov Teo till 08.20 och jag vaknade före honom... :)

Desto sämre går det med min nacke och ländrygg... har ganska ont och hoppas på att få hjälp av någon snart. Vare sig det är neurokirurgen, zonterapeuten eller någon annan. Det tär att ha ont...

Ha en bra dag! /S.

Dags för...

... videopremiär! Från och med nu ska jag försöka lägga upp lite videofilmer på Teo och hans små upptåg. :)

Denna första filmen är från igår. Teo har börjat få lite fart när han kryper och numera ställer han sig upp utan problem vid bord, stolar etc. Dock är det lite svårt att ställa sig upp vid en väska...

Idag är det söndag med allt vad det innebär. Sen frukost (Teo somnade inte förrän 22 igår eftersom vi var iväg på middag... vilket innebar att han sov till 09 idag!), lite stickning/virkning samtidigt som tv´n visade inspelning från nattens UFC (ultimate fighting championship) debut för vår svenske Alexander Gustafsson. (Som vann på knock out!)

Nu lite pyssel med Teos gåvagn som jag håller på att fixa till, sen är det dags för yoga. Efter det väntar lite mer pyssel och puss med Teo och sen blir det filmkväll. Har suttit väldigt mycket på en värmedyna de två sista dagarna och det känns som att det lindrar smärtan i min rygg lite... så film och värmedyna känns lämpligt ikväll. :)

Mysig söndagkväll till er också!

Underbara fredag den trettonde!

Trots smärta i nacke, ländrygg och bäcken så är jag glad just nu!

Yogan gick smidigt och bra i morse och efter det var vi på sjukhuset för återbesök med Teo. Vid förra besöket vägde Teo 8680.
Idag, ca två veckor senare, väger Teo 9200! Och detta trots att vi sänkt sondmatningstiden rätt så rejält. Alltså har Teo gått upp så mycket i vikt genom den mat han intar via munnen. Och om Teo får bestämma själv så är det mycket mat! :)

Nu sänker vi sondmatningstiden ännu mer. 3 tim per dygn. Nästa vecka slutar vi med sondmatning helt och veckan därpå ska vi se hur vikten ser ut. Om Teo gått upp lika bra i vikt då... ja, då är det dags att plocka bort sonden!!! :)

Självklart vågar vi inte hoppas... men det ser ljust ut!

OCH. Idag hade jag ett samtal med specialist på neurokirurgi på Sophiahemmet här i Stockholm. Foglossningsproblem kan visst resultera i diskbråck och om två veckor ska jag röntgas. Känns underbart att äntligen få komma till någon som är specialist på dessa problem!

Har dessutom fått en grym massagebehandling för min nacke, rygg och rumpa av min goa vän/naprapat/yogalärare. Imorgon ska vi ses igen, men då är det middag med männen och lek med barnen som gäller... :)

OCH. En fd. granne ringde på dörren idag. Hon hade hört att mina problem med nacken och foglossningen inte vill ge med sig och var här för att lämna en Aloe Vera kräm som hon själv använder för liknande problem. Jag blev så rörd av hennes omtänksamhet och önskar att hon bodde kvar här... vilka goa människor det finns!

Så. Idag är jag trots min smärta glad och nöjd. Har bakat en mjölkchokladkaka som står i ugnen (och som jag definitivt inte behöver äta, men maken gillar ju goda kakor). Teo har somnat och på bordet väntar tända ljus samt tre stycken aNNa sofie garnprojekt. Ett av dom är ett lapptäcke jag gör åt min lilla baby T och de andra två är beställningar! Yippie!

Och just det ja. Idag fick jag reda på att den lokal jag vill hyra av vår bostadsrättsförening till aNNa sofie ateljé står till mitt förfogande from 1 januari! Teos rum ska rensas från symaskin, tyger, garner, pärlor, verktyg etc. Han får eget rum och jag får egen ateljé...

Just nu känns smärtan lite mindre jobbig...

Snart börjar idol, och jag hejar på grymmaste Mariette! (Hon är så jäkla bra och dessutom den enda i idol hittills som framfört en Bruce låt! Jag vill ha likadant hår som henne, men där sa maken stopp... :)

Kram & mysig fredagkväll!

Teo + 8 mån + upp och stå = sant

Första försöket till att ställa sig upp utanför sängen...

Jaa!!! Det gick!!!


Grattis älskade baby T,
8 månader idag!

Vi älskar dig!

Jag blir så trött...

... av att slussas runt i sjukvården.
Ingen vill ta ansvar för Sofie, 30 år och extrem foglossning.

Mödravården - "Vi tar ju egentligen bara hand om er mammor fram till tre månader efter förlossningen, sen är det ju husläkare som tar över."

Jag - "Okej, men jag har gått hos era läkare fram till slutet av sommaren då jag började bli lite bättre i ryggen. Jag skulle återkomma om besvären inte försvann. Till ER! NI har min journal och alla anteckningar, NI har haft hand om mig och mina besvär, NI har lovat mig åtgärder om jag inte blir bättre."

Mödravården - "Ja, men nu e det ju inte sommar längre. Nu har det ju gått 8 månader sedan du födde din son, det kanske är dags att husläkare tar över."

Husläkaren - "Va? Tycker dom att vi ska ta över. Det är ju graviditetsrelaterat och dom har haft ansvar hela tiden och vet precis vad du gått igenom. Ring dom igen och stå på dig! Annars får du ju gå till akuten."

Mödravården - "Va? Tycker husläkaren att vi ska fortsätta ha ansvaret? Ja, vi får väl prata med våra läkare då och se hur stressade dom är och ifall dom har tid för dig. Men det kan dröja några veckor."

Gaaaaaahhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gick till gynakuten. Förklarade att det kändes lite dumt att gå dit,
det är ju egentligen inget akut gyn fel på mig. Blev skickad till ortopedakuten.

Ortopedläkaren - "Ja du, tyvärr så kan sånna här problem bli kroniska. Om inte kroniskt, så kan det ta vääääldigt lång tid. Oftast får man lära sig att leva med smärtan och förhoppningsvis så glömmer man bort den så småningom. Det sista vi gör är att sätta kniven i patienter med foglossningsproblem, det blir bara värre. Du får helt enkelt fortsätta med sjukgymnastik och bara låta tiden avgöra... och jag blir väldigt arg och besviken på mina läkarkollegor på mödravården som inte tar sitt ansvar längre."

Gaaaaaahhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gaaahhhhh.....

... vad jag har ont i ryggen!! Teo har ju idag kommit på hur man ställer sig upp, och då vill han såklart göra det HELA TIDEN. :)

Trots smärtan fick det bli en mini-promenad ner till vattnet.

För er som inte varit här så kan jag berätta att den promenaden är ca 200 m lång. :)

Teo studerade uppmärksammat vattnet och omgivningen.

Nu är klockan snart 18.30 och jag har precis nattat en speedad,
men trött baby T.

Ska mata Kingen som kom hem idag, göra lite käk till mig själv, kasta mig i ett varmt bad, dricka te och fixa med lite stickning/virkning framför tv´n. (Visste ni att 20 min. stickning/virkning
sänker hjärtslagen med 11 slag i minuten. Alltså ganska rogivande.)
Sent ikväll/inatt kommer maken hem. Puh... :)

Imorgon ska jag jaga en akuttid hos läkare. Jag är så trött och ledsen över att ha så här ont. Igen. Wish me luck!

Kl. 07.17...

... vaknade jag till den här synen.

En liten Teo krypandes runt i sin säng.

Blundade lite till...

... för att åter vakna till den här synen!

En Teo STÅENDES i sin säng.

(Med något mallig blick :)

Lite frukost på det och Teo älskar att äta kex helt själv...

Utvecklingen går i rasande fart framåt! :)

Jag pustar ut...

... efter en lång och tuff dag. Har egentligen inte gjort något, mer än att ta hand om det lilla pyret Teo. Det har dock räckt gott och väl för att göra min smärta i ryggen ännu mera lite granna jobbigare. Är helt övertygad om att det är en disk det är fel på. Vad är det annars?! Teo fyller snart 8 månader gammal. Jag fick ont i fogarna när han låg i magen och var utvecklad i sisådär fyra månader. Alltså har jag haft ont i fogarna i ganska exakt ett år nu! Och det är inte kul. (Inte för att någon trodde annat.) Jag njuter av att leka med min lilla krabat, men det tär på kroppen och om jag inte blir bra snart finns det risk att jag blir galen. På riktigt.

Tack J för en trevlig fikastund idag och TACK för att ni tar hand om King när jag inte orkar!

(En liten närbild på en fascinerad Teo som kollar på tv från sin gåstol. :)

Kontraster...

... är vad mitt liv handlar om just nu. Bra, dåligt. Jobbigt, lättsamt. Allt kan skifta... och detta med minuters (ibland sekunders) mellanrum.

Igår var en bra dag. Morgonyoga och sen en härlig dag tillsammans med min lilla familj. Lunchade på restaurang för att fira pappa A´s första fars dag och spenderade kvällen hemma med mys i soffan.

Idag har det varit en mindre bra dag. Morgonträning även idag, fast på gymet tillsammans med min sjukgymnast. Diskuterade mina foglossningsproblem och varför det inte vill bli riktigt bra. Bättre, javisst, men inte helt bra. Känns som att jag "står och stampar" på samma ställe utan att bli riktigt bra. Min sjukgymnast gjorde då en ryggundersökning. Hon hade nyligen gått en utbildning där hon fick lära sig att på 20 % av alla "bäckenpatienter" ligger problemen i ryggen. Jag har tidigare hört detta, fast av min läkare på mödravården. Enligt dom skulle en röntgen behöva göras i det fall mina problem inte försvinner. Och det är ju ett faktum just nu. Besvären försvinner inte. Så alltså. Min sjukgymnast gjorde en ryggundersökning. Och denna undersökning pågår i ett dygn. Med tejpad ländrygg har jag sedan i förmiddags knappt suttit ner på hela dagen, samt gjort en ryggövning varannan timme. Detta för att "provocera" ryggen på ett speciellt sätt, och för att efter ett dygn se hur smärtan förändrats. Det sjukgymnasten vill veta, och det läkarna misstänker, är att jag kan ha diskbråck i ländryggen...

Tydligen går det att åtgärda, och det är ju bra. Men tills dess... aaaarrrghh!!! ONT! Får väl leva med kontraster lite till.
Och idag är det mindre bra som sagt.

Morgonmys...

MYSAPA

Kolla in! Såg just denna bilden på Isabelle Hallings blogg. Vill ha!

Tänk att ha den i Teos rum... att bara kasta sig i famnen på denna jätteapa och mysa mysa mysa!!! Kanske ska sy en. :)

Ja, vad ska man säga...

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag tror ju (oftast) att det finns en mening med det som sker. Därför tror jag bestämt att det finns en mening med att jag och Teo inte just nu befinner oss i Skåne. En mening med att vi återigen skulle behöva avbryta vår resa...

Vi hoppade på tåget. Och hoppade av igen. Inte i Malmö. I Linköping.

Migränanfall. Yrsel, illamående, kräkning. Hysterisk Teo som var vild som få. Efter två timmar gick det inte mer. Då var jag bara tvungen att hoppa av tåget. På perrongen stod min älskade vän och Teos gudmor och väntade. Aldrig har jag varit så glad över att Teos faddrar bor i Linköping som då. Vi spenderade natten hos dom och dagen efter återvände vi hem till Stockholm. Hem och vila bort migränen. Idag fredag, fyra dagar senare, mår jag bra igen. Började dagen med ett härligt yogapass. Åkte sedan in till city för att möta upp min vän och kollega M. Hängde runt i Stockholm city och skrotade och rotade i garn- och stickbutiker. Lunch, fika, uppdateringar och lite tips på virktekniker. Precis vad jag behövde. En dag på stan med en väninna och kollega inom både mitt "riktiga" jobb samt designsamarbete. Fick veta att en aNNa sofie och huvva visning har efterfrågats på vårt "riktiga" jobb. Så nu är det bara att designa, tillverka och fixa med nya smycken och stickningar.

Nä, det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blev ingen Skåneresa. Inga dagar fyllda med vänner och familj. Istället fick vi träffa våra underbara vänner i Linköping. Träffa deras son, vår gudson. Må lite dåligt (blä) för att sedan må bra igen och hänga med M på stan. Har inte riktigt funderat ut meningen med att vi inte skulle få träffa familj & vänner i Skåne, men när jag kommer på det så lovar jag att berätta det för er. Kanske var det pga. att jag skulle köpa det där grymma garnet idag. Tveksamt. Men man vet aldrig.
Det återstår att se...

Kram och trevlig helg till er läsare!

Idag har vi haft besök...

... av Teos farmor. Det har lekts, skrattats, ätits i mängder (Teo alltså :) och gosats och pussats. Jag har haft möjligheten att designa smycken i lugn och ro inför kommande visning i Malmö nästa vecka. Imorgon är det dags att packa. Ska bli spännande att resa med Teo. Vi har besökt Skåne med honom en gång tidigare. Då var han 8 veckor och vi körde bil ner. Har även besökt västkusten och Norrland med honom, även då med bil. Nu är det tåg som gäller och det ska bli intressant att se vad han tycker om det. Själv älskar jag att åka tåg. Att luta mig mot fönstret, dagdrömma och bara titta på alla landskap man far förbi. Nu blir det nog lite annorlunda med en liten Nicke Nyfiken i knät...

Jag är så glad!

Kom nyss hem från återbesök på sjukhuset.

Teo har gått upp till 8,7 kg! Känns toppen då det innebär att det funkat att sänka sondmatningen och öka på intaget via munnen. Eftersom det gått så bra och Teo visar att han bara vill äta mer och mer så ska vi prova att sänka sondmatningstiden med ytterliggare två timmar. Det innebär att vi ska ge Teo ännu mer mat via munnen och sondmata endast 5 timmar om dygnet. Känns hur bra som helst... Teo har ökat på mängden mat de sista dagarna och verkligen älskar att äta! Han har in princip inte kräkts nåt alls förutom väldigt små mängder då han börjar krypa direkt efter maten. Igår var nämligen dagen då Teo började krypa "på riktigt". Full fart framåt och massa mat! Och det roligaste av allt... på sjukhuset kallade dom honom för nyfiken. Min lilla apa, Nicke Nyfiken. :)

Nicke Nyfiken

När jag var yngre ville jag ha en apa. En chimpans. Min mamma hade en chimpans när hon var liten och jag minns hur hon berättade om när apan klängde i alla möbler och hängde och slängde överallt. Jag älskade Nicke Nyfiken. Vi reste till utomlands och blev så glada när vi fick hålla i en chimpans. Jag ville ha en apa och nu har jag fått en. En alldeles egen liten chimpans i form av en miniatyr människa som heter Teo. Han hänger, klänger, slänger sig... kastar sig handlöst mot den som tar emot. Drar i mina kläder, allt för att komma upp i stående. Då kastar han sig mot första bästa roliga sak att ta tag i. Och så håller det på. Upp och ner, upp och ner. Hur kul som helst, men även hur tröttsamt som helst! För mig alltså. Inte för Teo...
nej han fortsätter tills jag absolut inte orkar mer. Till och med King tyckte det var jobbigt igår. Han gick och lade sig i ett annat rum och lät mig och Teo röja bäst vi ville, utan honom...

Äntligen har jag fått min lilla apa. :)

Och svaret på min fundering är...

... förkylning!

Efter två nätters gråtattacker är baby T tillbaka. I natt har han sovit som han brukar, dvs. hela natten. Han är tillbaka... och svaret på mina funderingar är alltså att han var på väg att bli sjuk. Han snorar och hostar och vill mest mysa i soffan eller sova.

Älskade syster har spenderat natten hos oss i huvudstaden. Lika mysigt som vanligt, men igår lite mysigare. Jag lärde min syster att sticka! Hur underbart är inte det! Vi käkade soppa, tände doftljus, stickade aviga & räta, drack kaffe & te och delade skvaller som bara två systrar kan göra. I love it! Och nästa vecka blir det mer av det goda, då jag och Teo ska åka tåg ner till Skåne och bo hos dom några dagar! (Hoppas Teo frisknar till och att jag själv inte blir sjuk...)

Hej från oss! :)

Hej...

... från oss! :)

Dagens fundering...

... varför gråter Teo?

De två sista nätterna har inte varit som de brukar.

Teo har inte varit sig lik...

Han har farit rundor i sin säng. Gjort konstiga små irriterande ljud. Varje gång vi gått upp och tittat till honom har han blundat och sett ut att göra dessa ljud i sömnen. Varje gång vi lagt oss i sängen igen har ljuden åter börjat. Irritation! Med "7 månaders separationsångest fasen" i tankarna flyttar vi över honom till vår säng, i hopp om att få lite lugn och ro. Då börjar han gråta. Somnar. Börjar gråta. Somnar. Med typ en halvtimmes mellanrum. Vad e nu detta! Sen vaknar vi vid 07.30, precis som vanligt. Och Teo är glad. Precis som vanligt.

Vad pågår i hans lilla kropp om nätterna?

Är det "7 månaders separationsångest fasen" som visar sitt ansikte?

Så här pigg och glad är Teo efter frukost...

... och sitter på sin lilla bil alldeles själv! :)

Vi har numera sänkt sondmatningstiden med ytterliggare några timmar. Teo äter sina tre-fyra mål mat själv varje dag och får sondnäring 7 timmar om dygnet istället för 14.

Vi fortsätter i rätt riktning...

Byter däck...

... gör även Teo.

Här på sin fina röda bil som han älskar att pyssla med!

Kollar på pappa och smilar lite! :)

Så här...

... såg jag ut i natt.
Varför? Mysig tjejmiddag som slutade med däckbyte i regnet och mörkret vid kl 01. Hur jag lyckades fixa till olja i hela fejset är ett mysterium. (Kan ha med vin att göra :) Det var i alla fall härligt att hänga med ett gäng tjejer (trötta morsor :) då det vanligtvis är mysbrallor och soffmys som gäller. Så det var skönt med lite vuxenhäng och härliga skratt!

Idag väntar en mysig dag med familjen och bästa M som är på besök från San Fransisco. I övrigt har helgen hittills varit grym. Fredagshäng i soffan med familjen. Morgonyoga och lite fix inför middagen igår. Mys med Teo, som sedan åkte iväg på grabbkväll. Han är livligare än livligast. Har börjat resa sig upp från liggande till stående genom att dra sig upp med hjälp av min tröja. Full rulle heeela tiden! Bara framåt!

Mamma, jag tror jag kan flyga i min pyjamas! :)

Sömn & Stickning.

"Ni är ju ingen småbarnsfamilj!"

Klockan var 08. Min syster som var på besök knackade på dörren till vårt sovrum. Både jag & Teo sov tungt. Nä, vi är ganska bortskämda vad gäller Teos sömnvanor. Till vår glädje sover han mellan 19-07.30, plus två "naps" dagtid. Fullt medveten om att dessa vanor kan ändras tar jag tillvara på min egen tid då Teo sover. Just nu ägnar jag en del av den tiden åt mitt sidoföretag aNNa sofie. En smyckevisning i Malmö börjar närma sig och sist ut i raden av stickkreationer är denna runda halsduk...

Vad tycks? :)

Tycker ni er känna igen garnet? Kan bero på den mössa jag stickade åt Teo och visade bild på för några veckor sedan... :)

Jag vet min plats.

Och den platsen är min soffa. Vår soffa. Just nu min och Teos soffa.

Platsen där vi spenderar en hel del av vår tid. Det intas måltider, leks, pussas, gosas, kryps, bloggas, mailas, intas kaffe, pratas i telefon, fikas med vänner och tittas på en massa tv.

I soffan trivs vi. :)

King är nästan ständigt vid Teos sida. Speciellt när det är dags för mat. Det kan ju trilla ner något gott... vilket det oftast gör. Och jag tackar inte nej till gratis golvstädning av geggiga majskrokar. :)

YOGA

Kropp, sinne & själ...

Mattorna ligger utspridda. Värmeljus är tända.

I ena hörnet av rummet står en buddha.

Mjuka kroppsrörelser. Andningsövningar. Koncentrations- och meditationstekniker. Frigörande av energi i kroppen och reduceringar av spänningar och stress. Äntligen har jag kommit igång med yoga igen. Jag har längtat i över ett år och det är svårt att beskriva hur glad jag är över detta just nu...

Teo blir bara bättre och hans magmun stabiliseras ju mer tiden går. Han fortsätter att äta tre mål om dagen och ibland ett mellanmål utöver det. Inga kräkningar.

Jag har börjat yoga. Teo har börjat äta. Fortfarande foglossning och smärta. Fortfarande sondmatning 14 timmar om dygnet.

Men det går åt rätt håll...

Yoga gör mig glad. Teo gör mig glad.

Vad gör dig glad?

"I honor the place in you, in which the entire universe dwells. I honor the place in you, which is of love, of truth, of light and of peace. When you are in that place in you, and I am in that place in me, We are One."

Namaste! :)

Vissa dagar...

... är det bäst att leka i soffan.

I alla fall de dagar då pappa A har gjort dagens klädval...

De dagarna kan det nämligen vara lite svårt att hitta Teo när han ligger på sin lekmatta. :)

Goodbye Bruce!

"It was a party. It was a wake. It was a celebration. It was a goodbye. Tonight at Giants Stadium was all of those things mixed together..." (www. brucespringsteen.net)

Shit, vad jag är glad att jag var där!

Stylist: Mamma S.

Modell: Baby T.

Uppdrag: Soffmys. :)

Gråtmild.

Idag är en sån dag då jag kan börja gråta hur lätt som helst. För vad som helst. En dag med massa känslor. Man kan kalla mig gråtmild idag. Varför? Jo, för att jag är både glad och ledsen. Och lite krasslig. Ont i halsen, blä.

Igår var det återbesök på sjukhus med Teo. Det gick bra! Lilla baby T är inte så liten längre. Numera är han en redig klump på 8,3 kg. Han har gått upp bra i vikt sedan förra besöket, och detta pga sondmatningen plus ökad mängd mat via munnen. Teamet på sjukhuset ansåg att det verkar gå så bra att vi kan minska antalet timmar med sondmatning, så nu ska vi prova att koppla bort sonden 10 tim per dygn. Great! Det börjar nämligen bli jobbigt nu. Teo är så extremt rörlig... han vill inte vara stilla en sekund. Det ska krypas i soffan, rullas runt och klängas på mamma. Och nattetid, ja inte är han stilla då heller. Häromnatten när Teos pappa skulle fylla på mat i sondpåsen, ja då hade Teo rullat runt i sängen... sonden var virad tre varv runt magen och ett varv runt halsen! Han är aktiv baby T.

Efter besöket tänkte jag göra en snabb visit på avdelning Q 63, den avdelning vi "bodde" på under 6 veckors tid i somras. Säga hej till den underbara personalen som tog hand om oss. Visiten blev inte så snabb som jag planerat. Av tråkiga skäl. En vän jag lärt känna under vår tid på avdelningen, som också "bodde" där med sin son, de var tillbaka. Deras söta lilla son har blivit dålig igen, och det gjorde ont att höra att dom tvingas spendera sin tid på sjukhus igen. Det gör ont och jag blir så ledsen när barn inte bara kan få må bra. Vara friska små barn. Det var iaf härligt att få träffa dom igen, då jag planerat att hälsa på dom. Dock inte på avdelning Q 63.

Men jag är glad också. Fick ett härligt samtal i morse. En baby ska komma till världen! Mer om det snart...

Nu ska jag dricka mitt varma honungsvatten och försöka undvika att bli sämre i halsen...

Kram alla!
S.

Glömde...

... skriva att baby T fyllde 7 månader igår!

Jag är hemma...

... efter en helt underbar weekend i New York!

Landade på Arlanda tidigt i morse och möttes av baby T, hans pappa och King. Har pussat på Teo hela dagen samtidigt som jag försökt smälta alla intryck från the big apple! Kan konstatera att det blir extremt svårt att sammanfatta allt i ett kort inlägg, så det får bli så här...

• En fullständigt magisk kväll med The Boss på Giants Stadium, New Jersey. Bruce & The E Street band gav 55 000 fans en kväll som blir svår att glömma...!!!
• Sightseeing all over Manhattan!
• Häst & vagn i Central Park.
• Magnolia Bakerys cupcakes.
• Shopping.
• Grym mat på Flavors, all organic!
• Magisk utsikt över Brooklyn Bridge...
• Vin på Pier 17...
• Filminspelning av "The Other Guys" med Mark Wahlberg och Will Ferrell! :)
• Och massa massa annat... (inkluderat jävligt ont i fogarna)

Imorgon väntar återbesök på sjukhus med Teo. Han äter numera tre mål mat per dag plus majskrokar. Och inget kräk!!! Vi håller våra tummar och tassar för att det ska fortsätta såhär, så att sonden kan plockas bort så småningom. Baby T är minst sagt en matglad liten kille... :)

Pusskalas!

Idag har jag gjort följande:

Pussat på Teo. Promenerat med King. Pussat på Teo. Pussat på Teo. Promenerat lite mer med King. Pussat mer på Teo och pussat ännu mer på Teo.

Jag borde ha gjort följande:

Packa.

Imorgon åker jag till NY. Hela dagen har varit ett enda stort pusskalas då det börjar kännas (i trakten kring magen) att jag ska lämna Teo några dagar. Han kommer att ha det alldeles underbart med sin pappa. Och jag kommer att ha det alldeles underbart (himmelskt?) i NY. Och trots att jag sett fram emot denna resa sedan den bokades i juni har jag inte kunnat förmå mig själv till att packa idag. Det enda jag har gjort är i stort sett att pussa på Teo.

Jag står fast vid att det här är bra för mig. Bra att komma iväg. Bra att få känna en stor längtan efter lilla baby T. Jag längtar efter honom efter en natts sömn i separata sängar. Undrar hur det ska gå när vi har hela Atlanten mellan sängarna...

Vi hörs nästa vecka! :)