Att undvika stress handlar till stor del om vilken kontrollkänsla man har. Den farligaste stressen, den som leder till nedstämdhet, kommer ifrån känslan av att befinna sig en situation som man inte kan, eller tror sig kunna påverka...
Just nu känner jag mig ganska stressad...
Jag befinner mig i en situation som jag inte kan påverka...
Min baby T är inte frisk ännu, och jag kan inget göra...
Vi är alltså kvar på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vi har nu varit här i snart tre veckor. Eftersom det visade sig att Teos hals är inflammerad behövde halsen vila och Teo sondmatades i en vecka. Därefter började han äta som vanligt igen och i två dagar gick det jättebra.
Sen kom bakslag nummer två...
Teo började kräkas igen och nu är det åter sondmatning som gäller. Hur länge vet vi inte. Varför halsen är inflammerad vet vi inte. Hur länge vi måste stanna på sjukhus vet vi inte.
Det förflutna existerar ju inte på något annat sätt än i våra minne. Och framtiden är ständigt i rörelse.
Så vi försöker vara närvarande i den serie ögonblick som vi kallar livet. Och livet just nu kretsar kring att baby T ska få bli frisk...
Det sägs att livet är för kort för att bara finnas till. Att man ska leva nu - skjuta upp kan man göra sedan...
Men just nu finns vi bara till. Till för Teo...