tisdag 30 juni 2009

Happy baby T!

Klockan är 22... baby T somnar.

Klockan är 02... mamma får väcka baby T för att byta hans blöja... baby T somnar igen.

Klockan är 05... en sköterska kommer in på rummet... baby T vaknar med ett stort leende... för att sedan somna igen.

Klockan är 07.30... mamma vaknar och bredvid ligger en baby T med ett stort leende.

Så såg natten ut. En sovande / leende baby T. Så ser i stort sett alla nätter ut....

Han e så go vår lilla baby T... eller "charmören" som han kallas av sköterskorna här på avdelning Q63.

Allt går fint med Teos matning. Som det ser ut nu åker vi hem till helgen... !

måndag 29 juni 2009

Harmoni...

Lycka kommer inifrån...
Från vår egen inställning och våra egna tankar...
Inte utifrån...

Vi tror att vi ska bli lyckliga om bara...

Om man är optimist eller inte beror till 50 procent på våra gener och till 10 procent på omständigheter, som ekonomi, relationer med mera. Resterande 40 procent är påverkbara.

Är glaset halvtomt eller halvfullt? Det det kan vi faktiskt välja hur vi vill se det.

Trots sjukhusvistelse... trots sondmatning... trots min smärta i fogarna... ja, trots allt är det ganska harmoniskt just nu... för att vi väljer det.

Teos operation gick bra. Läkarna opererade in en sond i hans tunntarm via ett litet hål på magen. Några timmar efter operationen vaknade han upp med ett leende...

Vilken liten hjälte han är! Vilken liten prins vi har fått... vår baby T!

Nu trappas maten upp successivt. Om några dagar är maten uppe i full dos, den dos Teo ska ha per dygn. Då kan vi åka hem. Hem till vovven King som vi längtar så efter! (Tack igen Jenny & Jonas... tack, tack, tack för att ni tar hand om vår andra lilla prins...)

Namaste! (Means love and light to you all...!:)

måndag 22 juni 2009

Kärlek...


Kärleken är stor... kärleken är enorm... kärleken går inte att beskriva.

Vi älskar vår baby T...

Imorgon hoppas vi på operation. Förra veckans planerade operation blev inställd. Teo fick feber natten till operationsdagen. Febern höll i sig en dag, sen var den borta. Var det kanske inte meningen att baby T skulle opereras just den dagen...? Var det meningen att operationen skulle flyttas fram en vecka av någon anledning...? Jag tror det. För i morgon är vi beredda. Så beredda vi kan bli på att våra älskade Teo ska opereras. Vi kommer att vänta på honom. Vänta med en känsla i magen som inte går att beskriva. Vårt barn ska ligga på operationsbordet.

Kärleken är stor... kärleken är enorm... kärleken går inte att beskriva.

Vi älskar vår baby T...

måndag 15 juni 2009

Pappa är bäst!

Följden av att jag sover hemma och Teos pappa sover på sjukhuset med Teo = pappa är bäst!!!

Teo har blivit extremt pappig... mamma går bra en stund, men sen ska det gosas hos pappa igen... :)

3 månader...


Teo har blivit 3 månader...

Han utvecklas i rasande fart!

Nacken är stabil... och med hjälp av att vi håller i honom kan han sitta upp.

Han har funnit sina händer, som ska in i munnen såklart! Allt som fås i händerna ska det smakas på...

Underbart!

Imorgon är det dags för operation...

En sond ska opereras in till tunntarmen via magen. All mat ska gå via sonden direkt till tunntarmen för att undvika magsäcken. När såren i strupen har läkt kan sonden tas bort och Teo kan få börja äta som vanligt via munnen igen...

tisdag 9 juni 2009

Glad trots allt!

Så här glad är lilla baby Teo trots att han befinner sig på sjukhus...

Eller rättare sagt, så här glad är lilla baby Teo trots att han matas via sond... för han vet ju faktiskt inte att han är på sjukhus.

Tror jag i alla fall...

måndag 8 juni 2009

Välkommen Elliot!

Vi lärde känna varandra när vi var 13 år gamla och vi blev snabbt de bästa vänner.

Vänskapen blev djupare i takt med att vi blev äldre och vi har nu varit vänner i 17 år!

Vi har gått igenom mycket tillsammans. Vi har delat glädje och vi har delat sorg.

Nu får vi dela glädjen i att bli mammor samtidigt...

Idag föddes Elliot. Son till min vän Maria och hennes make Andreas.

Välkommen till världen Elliot!

torsdag 4 juni 2009

Att undvika stress handlar till stor del om vilken kontrollkänsla man har. Den farligaste stressen, den som leder till nedstämdhet, kommer ifrån känslan av att befinna sig en situation som man inte kan, eller tror sig kunna påverka...

Just nu känner jag mig ganska stressad...

Jag befinner mig i en situation som jag inte kan påverka...

Min baby T är inte frisk ännu, och jag kan inget göra...

Vi är alltså kvar på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vi har nu varit här i snart tre veckor. Eftersom det visade sig att Teos hals är inflammerad behövde halsen vila och Teo sondmatades i en vecka. Därefter började han äta som vanligt igen och i två dagar gick det jättebra.

Sen kom bakslag nummer två...

Teo började kräkas igen och nu är det åter sondmatning som gäller. Hur länge vet vi inte. Varför halsen är inflammerad vet vi inte. Hur länge vi måste stanna på sjukhus vet vi inte.

Det förflutna existerar ju inte på något annat sätt än i våra minne. Och framtiden är ständigt i rörelse.

Så vi försöker vara närvarande i den serie ögonblick som vi kallar livet. Och livet just nu kretsar kring att baby T ska få bli frisk...

Det sägs att livet är för kort för att bara finnas till. Att man ska leva nu - skjuta upp kan man göra sedan...

Men just nu finns vi bara till. Till för Teo...