born yogis

Jag har fått massa rolig respons på mitt förra inlägg. Jag har fått roliga mms bilder på vänners barn som gör yogapositioner, och av den anledning vill jag berätta om en bok som heter "Born Yogis". Enligt denna bok är alla barn födda yogisar/yoginisar. Vid varje utvecklingsfas barnet går igenom använder det sig av en yogaposition, som t.ex. när barnet ska lära sig att krypa. Då använder barnet en position som heter "Cobra". (Bilden) Barnet använder och tränar sina muskler, för att sedan ta sig till nästa steg i utvecklingsfasen. Bilderna i boken har tagits i precis de rätta ögonblicken, då ett barn omedvetet använt sig av yogan för att stärka sin kropp i sin utveckling mot att krypa, stå, gå etc.

"Babies are born yogis and yoginis. At every stage of development, they naturally curl and bend into a variety of asanas that would make a master yogini green with envy" - Susie Arnett and Doug Kim

My Guru told me, that child, which is you even now, is your real self. Go back to that stage of pure being, where the "I am" is still in its purity before it got contaminated with "this I am" or "that I am" -Ramana Maharshi

Mamma Yogini - Baby Yogis

Jag och Teo fick en utmaning. En av mina bästa vänner, Anna, och hennes son Elis utmanade i en yogaposition Elis grymt visade talang på. Nu utmanar vi tillbaka!

Mamma Yogini instruerar en uppmärksam baby Yogis...

som sedan visar sin version av positionen "hunden"!
(Ja, det finns en asana/position som heter hunden)

Mamma Yogini är stolt :)

Hard times come, hard times go...

Juni, 2009...

Ett år senare...

För ett år sedan firade jag midsommar på Waynes Coffee på Sveavägen. Jag var förkyld, och "portad" från Astrid Lindgrens barnsjukhus, vilket under hela juni månad var vårt hem. Jag fick inte vara tillsammans med min baby, som var sjuk. Istället fick jag möta upp pappan på cafe, och därefter bege mig hem i min ensamhet...

I år har jag fått vara tillsammans med min familj. Min man, min son och min hund. Min svärfar, min syster och min svåger. Jag har fått njuta av riktigt midsommarfirande, god mat, sol och lek. Bortsett från mina skador har allt varit alldeles alldeles perfekt, och i fredags morse rann mina tårar när jag insåg vilken resa vi haft under året som gått...

Jag säger som min stora idol, Bruce Springsteen:

"Hard times come, hard times go... (come again no more)"

Jag säger även GRATTIS till våra fina vänner J & J, som igår natt blev föräldrar!

Faces of Yoga in Central Park

Jag har haft förmånen att besöka New York med dess Central Park, och precis som väntat blev jag förälskad i staden. Bilden ovan är från Central Park. Jag har inte tagit bilden själv, utan såg den idag då jag läste om en yogafestival som just ägt rum där. Beskrivningen till bilden var att yoga är för alla. Ung som gammal. "One of the greatest things about Yoga - and New York City - is its ability to unite young and old".

Jag älskar Yoga. Och jag älskar New York City. Jag kan Yoga varje dag, men dessvärre inte besöka NY varje dag. Men förhoppningsvis kanske det kan bli en weekend dit snart igen...

Idag ska vi i alla fall bege oss hemåt till Stockholm. Vi har haft en härlig vecka här på västkusten, och vi konstaterade i morse att det har hänt så mycket med Teo just denna veckan. Han är så stabil när han tar sig runt på egen hand och han har börjat utveckla sitt språk. Kanske det beror på miljöombytet, att han upptäcker nya saker här. Oavsett, är det härligt med utveckling...

Yay!

It´s a new day!

Vattenlek, små vrår, en glad mamma och lite till...

We share sweetness and love, every day!

En liten kille som visar vad han vill ha.

Vad har dessa bilder gemensamt?

Jo, Teos söta lilla pekfinger.

Han använder det flitigt och bestämt till att visa vad han vill.

Enligt Teos gammelfarmor kommer han att bli chef när han blir stor... :)

Blomma.

Orden börjar komma. Det började med King. Därefter vid frukostbordet kom ordet blomma. Så nu är det mamma, pappa, titta, King och blomma. Och små fina söta försök till att säga sitt eget namn. Än så länge säger han Teeee.

Glädje. Fullkomlig glädje. Man vill bara höra mer och mer...

Ville bara meddela...

att Teo vaknade i morse och sa "King"! Inte en gång, utan flera gånger!

Nu ska jag återgå till min solstol. Teo sover middag, pappan är med sin morfar på äventyr, och jag ska vila mig i solen med boken "Eat Pray Love". Mycket bra bok! (Elizabeth Gilbert)

Med andra ord, allt är precis som det ska vara... :)

Blickarna mellan mig och pappan har idag sagt mer än tusen ord. Blickarna vi delat har varit så uppfyllda av stolthet. En blick, och vi vet båda vilken känsla vi delat...

Jag var lite smått orolig över att åka till sommarhuset på västkusten. Teo är så livlig och rörlig, och jag överdriver inte när jag säger att han inte sitter stilla en sekund. Han är ständigt i rörelse, och ska känna och klämma och inspektera vartenda vrå han kommer åt. Helst springande. Hit och dit. Jag tror han vill känna frihet. Frihet att utvecklas och röra sig fritt. Jag såg framför mig hur vi skulle tvingas hålla i en gråtandes Teo som inte skulle kunna röra sig så fritt som han behöver, med tanke på terrängen kring huset. Men ack vad jag hade fel...

Teo tar sig uppför trapporna själv. Ner för trapporna själv. Upp för stenhällarna själv. Ner för stenhällarna själv. Stannar vid en kant han inte bemästrar, och väntar in stöd.

Han är så duktig, och idag delar jag samma känsla som en av mina närmsta vänner Anna bloggat om.... (tyvärr är hennes fina blogg låst för oinbjudna läsare)

Att sträcka på sig av stolthet!

Kram från västkusten!

Jag och min lilla fina familj är på semester. Det är jag, yogaslackern. Det är pappan, som är så snygg att jag blir knäsvag minst en gång om dagen. Det är blandishunden King. Och det är såklart det vackra lilla energiknippet och den ständiga huvudpersonen och mittpunkten, baby T!

Vi hänger på en vacker ort längs västkusten. Vi bor i ett härligt litet hus högt beläget med utsikt över vatten och klippor. Vi imponeras över Teo som bemästrar terrängen kring huset med bravur. Han tar sig upp och ner för trappor och stenhällar och utvecklas ständigt i rasande fart!

Vi umgås med Teos gammelfarmor och gammelfarfar. Vi äter egenodlad mat, fikar och tar det lugnt. I alla fall jag, med mina skador. Pappan, Teo och King tar det mindre lugnt. Det är inte deras "kopp av te" kan man säga. Det ska helst hända grejer kring den trion, och jag tittar gladeligen på när dom kutar rundor på tomten och busar. :)

Jag utövar yoga i teori och praktik. Som en äkta yogaslacker njuter jag av yoga under bar himmel! Med vinden mot kroppen tränas balansen ordentligt. Jag slukar yogalitteratur och njuter av att ha "hittat hem" efter stor saknad av idrotten i mitt liv. Att yoga inte skulle vara träning har jag ju fått "käka upp". Till och med för en fd. elitidrottare är yogan hård träning. Den blir vad man gör den till. Vissa dagar lugn och meditativ, andra dagar tuffare och intensivare. Allt beroende på vad kroppen tillåter...

Här kommer en liten uppdatering över vad Teo har för sig för tillfället:

... kallar ständigt på pappa. "Paaaappa, paaappa, paaappa!!!"
... äter sin mat helt själv med egen sked.
... tar sig ner för höga kanter själv, genom att hasa ner med benen först.
... kan visa var tavlor, fönster, lampor, hunden etc finns.
... kan öppna frysen själv.
... dansar och klappar händer på beställning. (Tom utan musik)
... klappar händer så fort någon säger ordet duktig.
... kan säga "dricka" fast utan R.
... försöker hoppa, men fötterna lyfter inte riktigt från golvet.
... klättrar på allt man kan klättra på.
... pekar på bilar och tåg och säger "brum brum".
... skakar på huvudet vid frågan "Teo, är du söt?"
... kör irländsk julafton tills mamma och pappa tycker att det räcker.

... vet var magen sitter, och var näsan sitter.

... kan se ut som ett flygplan med armarna sträckta bakåt.

Kram från västkusten på denna kärleksdag, 19 juni!

Hej...

... från en soffa på en Södermalms gata!

Morgonbus, yogaplugg, smärta och besök...

Det blir en del bus på morgonkvisten innan jag går med Teo till dagis. Det är oftast han själv som står för fyndigheterna, som t.ex att använda en skål som mössa... :)

Busig liten unge... :)

Efter dagislämning åkte jag för att inhandla nya sandaler åt Teo. Köpte ett par för några veckor sedan, men det visade sig att barns skor inte ska passa perfekt, utan vara lite för stora. Med dåligt samvete var det ju bara till att köpa nya. Har dessutom letat anledning till att köpa ett par fina KAVAT skor till honom. Dyra, men ack så fina. Fick i alla fall ont som f-n i rygg och nacke under shoppingen, så det fick bli rast/vila med en latte och lite yogaplugg. Passande nog fick jag ett litet budskap på min kaffemugg, "sådärja nu blir det en bra dag!". Och jag tror på en bra dag, då det kommer vänner från Skåne på besök alldeles snart!

Min duktiga lilla kille.

Han e så duktig, vår lilla baby T. Så fort någon av oss tar fram hans tandborste sätter han sig ner på golvet, då han vet att man måste sitta ner när man borstar, och inte springa runt... :)

KäRlEk... !!!

Familjen FLITIG

Det råder spanska/sanskrit yra hemma hos familjen torsdag!
Det pluggas för fullt, och för att underlätta studierna har vi numera en röd och fin tvättlina på väggen med klämmor och lappar i härliga färger! Så kommer ni hem till oss så behöver ni alltså inte fråga varför vi har en tvättlina på väggen med massa konstiga ord... :)

(Sanskrit är ett gammalt fornindiskt språk, som används inom yogan. Alla yogans asanas, dvs. kroppsliga övningar/positioner, har ett eget namn på sanskrit.)

A perfect weekend!!!

Helgen har varit underbar. Fredag, lördag och söndag har vi umgåtts med vänner och deras barn. Jag har yogat på morgnarna, sen har vi dragit iväg och träffat vänner på olika ställen som skärgården, eko parken och gärdet. Vi har käkat, fikat, softat i solen, tittat på djur, haft pick nick och sparkat boll. På kvällarna har vi ätit god mat och tittat på filmer. My idea of a perfect weekend, helt klart! Och det bästa av allt är att jag haft en ganska bra helg ur smärtsynpunkt. Kram och trevlig söndagkväll!

Familjen TORSDAG

I väntan på min man, som fixar en sen middag åt oss (ja, det är alltid han som lagar mat) tänkte jag berätta om den "balinesiska medicinen" som kanske gjort att han börjar tro på att saker och ting sker av en orsak och mening.

Jag läser en bok just nu (en av många) som handlar en del om Bali. Och i denna bok står det att på Bali spelar det ingen roll vilket år du är född, eller vilket datum du är född. Det som är viktigt, och som påverkar hela ens liv, är vilken veckodag man är född. Och ett kapitel i boken handlar om en pojke, vars födelse skett en torsdag. Och för torsdagsbarn gäller följande...

"Den gudom som beskyddar alla torsdagsfödda är Shiva Förstöraren, och den dagen har två djur som vägledande andar, lejonet och tigern. Torsdagsbarnens träd är banyanen. Dess fågel är pågågeln. Den som är född en torsdag pratar alltid först, avbryter alla andra, kan vara lite aggressiv, brukar se bra ut, och har en allmänt ganska hygglig karaktär, med utmärkt minne och en önskan att hjälpa andra".

När jag läste detta kom jag på att min lilla pojke är född en torsdag. Hade det inte strulat som det gjorde under förlossningen, hade han kommit till världen en onsdag. Men nu blev det som det blev, och Teo föddes en torsdag. Jag berättade detta för pappan, att enligt boken har vår lilla baby T ovan citats beskyddande djur, karaktär mm. För skojs skull googlade pappan fram en sida på internet, där man kan räkna ut vilken dag man är född. Det visade sig att han själv är född en torsdag. Han räknad sedan ut när jag är född. Och ni kan ju gissa vilken dag han fick fram.... just det, en torsdag. :)

Sommar = Fika utomhus :)

glass och smoothie... mums!!!

Små tecken här och där...

Igår, efter att jag skrivit mitt blogginlägg gällande tacksamhet, såg jag den här filmen tillsammans med min make. Jag hade precis berättat för honom om min yogaläxa, och vi pratade lite snabbt om ämnet tacksamhet. När vi sedan såg denna filmen, var det som att det var menat att vi skulle se den just då. För mina vänner, vill ni känna tacksamhet och orsak till varför man ska befinna sig i nuet... se då denna film. Den är mörk och hemsk, och lite jobbig att se. Och prestationerna är kanske snäppet bättre än själva filmen, men ändå. Tacksamhet är bara förnamnet för vad man känner när man ser denna film!

Det dyker alltså upp lite tecken här och där. Tecken på att jag är på rätt väg. Att min "resa" just nu är rätt. Jag läser inte horoskop, eftersom jag sällan läser tidningar. Jag är en bok-människa. Men igår, innan tacksamhets diskussionen och filmen, då var jag hos läkaren. I väntrummet läste jag mitt horoskop.

"Det är viktigt att du försöker meditera regelbundet, annars är risken för stress överhängande. Just nu hör alla möjliga människor av sig och väntar sig något från din sida. Det är viktigt att du försöker hålla dig i nuet och inte funderar över hur du ska hinna allt."

Klockrent. Och jag tror ju som ni vet att saker och ting sker av en orsak. Att allt har en mening. Det tror inte min man, han är av en helt annan åsikt. Och jag älskar att diskutera detta med honom, just eftersom han tycker precis tvärtom. Dock hände det en annan sak (också just igår) som kanske fått honom att tänka en smula annorlunda. Att det kanske faktiskt ÄR så att saker inte sker av en slump. Det ska jag berätta mer om en annan dag. Jag kan avslöja att det har med "balinesisk medicin" att göra. Jag vet, flummigt.
Men flummigt är ju mitt mellannamn...

Nu är det dags för middag och "2 1/2 Men" på TV. Love it! :)
Kram och ha en härlig helg!!!

Tacksamhet i bokformat.

Idag köpte jag denna lilla bok. En vacker, fin liten bok i perfekt format. Jag har nämligen fått läxa på min yogalärarutbildning. Att varje dag skriva ner tre saker jag är tacksam för. Varje dag. Tre saker. Och när jag hittade denna gudomliga lilla bok insåg jag att den var perfekt. Den är vacker och den ryms i min väska. Varje dag tänker jag bära med mig min tacksamhet...

Just nu, i skrivande stund, är jag väldigt tacksam för min man. Jag känner doften från grillen som är igång. Min älskade make är i full färd med att laga en härlig måltid, bestående av grillat och grekisk sallad. En av de sakerna jag är tacksam för just idag. För när vi tänker efter behöver det inte vara något väldigt stort. Jag tror det är viktigt att vara tacksam för det lilla. Sånt vi tar för givet. Som att bjudas på god mat en vanlig kväll, av sin fina man.

Vad är du tacksam för?