I morgon börjar midsommargästerna droppa in...

och lägligt till vårt firande har vår sådda gräsmatta växt färdigt! :)

Stolt som bara en mamma kan bli

Idag gick Teo på toaletten första gången! Han sa vad han behövde göra, och så gick vi till toan... och efter en liten stund kom det till Teos glädje bajs... och efteråt ville han se vart det tog vägen och spola själv. Liten har blivit stor och mamma är stolt som bara en mamma kan bli :)

Dagens badkarskonversation

Följande äger rum när Teo har pruttat i vattnet...

"Prutt mamma! Kommer bubbor (bubblor). Prutta på handen! (Sätter handen för rumpan) Kommer en till mamma! (Krystar) Nä, lite svårt mamma. Mamma köpa potta idag!?"

För min del är det skratt och förvåning över hur bra lilla Teo pratar! Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle kunna ha en konversation med Teo vid två års ålder. Han varvar seriösa svar med fantasti och trams. Ofta när jag frågar vad dom ätit för lunch på dagis får jag svaret att dom ätit bajs. Sen efter en stund berättar han vad dom ätit och vad dom gjort och vid kontroll med förskolan stämmer det. Coolt...

Mycket skratt och mycket prat om bajs. Och dags att köpa en potta då vi ska försöka få Teo blöjfri denna sommar :)

Trots

"Akta på dig mamma!" (Här kan man bli påkörd av en trehjuling om man inte aktar sig)

"Jag måste köpa BAJS, ge mig pengar!" (Ingen kommentar till denna)

"NEJ! NEJ!" (Och här slängs det lite mat och annat i luften)

"ÄPPELJUICE! INTE VATTEN! HA JUICE I MUGGEN!" (Här flyger muggen iväg)

"Måste ha byxor!" (Här vägras det gå i endast blöja trots hög feber)

Så här kan det låta hemma hos oss. Vår trotsiga tvååring är igång och visar vad han vill. Leka själv är inget alternativ... vi ska vara med honom och han ska helst bestämma leken. Annars dras det i kläder och klagas högt. Varvat med denna trots är han en ängel och pussas och kramas och uppför sig som en ljuvlig unge. Precis som de flesta barn är antar jag. Lite gulliga, och lite trotsiga. Det hör väl liksom till. Som Katerina Janouch säger "Vid två år stiger vi in i nej-sägarnas värld", " Det är nästan som en kärleksaffär mellan barnet och nejet".

Hur som.

Imorgon drar jag iväg med en vän till Gotland. I fyra dagar är det hon och jag. Gotlands ljuvliga sydvästra delar (som jag antar är ljuvliga, jag har ju ännu inte varit där) och ett gäng andra yogisar. Vi ska bo i en skola från 1800-talet. Vi ska yoga. Meditera. Äta vegetarisk mat. Njuta av tystnaden. Inget trots överhuvudtaget....

Åh vilken semesterkänsla

jag burit på ända sedan förra helgen... Först Gotland och sen fem lediga dagar tillsammans i vårt nya hem och vår nya trädgård som börjar bli riktigt ljuvlig och användbar. Gräset har växt upp, och till skillnad från vad jag trott från början kan vi nu t.o.m gå på det. Jag som trodde att vi skulle behöva vänta till typ slutet på sommaren har nu kunnat känna nyvuxet gräs mellan tårna. Och ännu bättre, Teo har kunnat springa lös som en hundvalp utan att en vuxen som jagat honom i hopp om att han ska lämna gräset att växa i fred. Nej, skön semesterkänsla har jag haft (och har ännu) och dessa dagar har ägnats åt sol, odlingslådor, bad för Teo i trädgården, bus på grannbarnens studsmatta (jag står fortfarande fast vid att vi inte ska köpa någon), fika med vänner och mycket mycket socker. Alldeles för mycket socker. Idag söndag hade vi planerat att spendera hos våra vänner på Resarö. Det gjorde vi också, om än något kortare än vi hoppats på. Vi bjöds på delikata hamburgare och barnen lekte så fint... tills Teo kröp upp i min famn strax efter sex, kokhet om pannan, och bönade och bad om att få sova. Han ville att mamma skulle lägga honom i vagnen så han kunde få sova. Eller så föreslog han att vi kunde gå in i våra vänners hus och sova. Vi hade ingen vagn med oss, och det kändes inte schysst mot vårt lilla gryn att lägga honom i våra vänners sängar, så vi körde hem. Mätta och belåtna med förhoppningar om att kunna umgås och prata längre nästa gång. Nu är det ju sommar, och jag kommer att få träffa i alla fall en av vännerna på Resarö en gång i veckan, då hon kommer hem till mig för att yoga på mitt trädäck. Ser fram emot det, och hoppar nu i varmt bad med förhoppningar om att min frusna och febriga kropp ska värmas upp inför tidig sänggång. Japp, inte bara lilla grynet fick feber, utan även grynets mamma. Kram på er, hörs snart igen!

Man kan se lustig ut

när man är ute och odlar, men vad gör man när
man måste skydda sig mot solens starka strålar :)