Mamma kan gå sönder

säger min lilla pojke när vi går på en väg.

"Siktig, mamma kan gå sönder" säger han. Vilket betyder att man ska vara försiktig, för blir man påkörd av en bil kan man gå sönder.

Han är smart min lilla Teo.

Och han har ju rätt. Inte för att jag inte redan är ganska trasig. Utöver whiplash-nacken med alla dess extra icke roliga bonusbesvär som den ger, så har jag nu ett knä som börjar hämta sig efter operationen för längesedan, och ett knä som eventuellt står inför en likadan operation inom kort.

Men jag är glad. För min lilla Teo älskar sitt nya dagis. Han har inte tid att vinka och säga hejdå när han kommer dit, och han vill helst inte sluta leka med sina ny kompisar när det är dags att gå hem. Tur det finns glass hemma och en grannflicka som har världens roligaste studsmatta. Så man får hem honom :)

Kärlek

Härlig vecka

Haft semester denna veckan för dagisinskolning. Mycket känslor inför det, från min och pappans sida. Jobbigt att säga adjö till "gamla" personalen och ta med sig Teos portfolio hem med bilder på alla hans dagiskompisar. Mycket tankar kring det nya. Lite oro och spänd förväntan.

Alla tankar till ingen nytta.

Det har gått över all förväntan. Teo har funnit sin plats. Funnit nya små vänner, som lustigt nog ser ut och heter likt de gamla. Dom har redan fått pussar och kramar från Teo, och han ser ut att finna sin plats i småfolksgänget utan problem. Hoppar in mitt i ringen när det ska sjungas. Spexar och tar för sig. Sätter sig nära sina nya fröknar och berättar vad dom heter. Gillar läget.

"Nya dagiset" som han säger själv.

Idag var det första dagen ensam utan mamma hängandes i soffan. När det var dags att säga adjö sa Teo "jag stannar här" och ville varken ge mig en puss eller vinka. Han skulle baka med låtsasdeg med sina nya kompisar. Mamma kunde komma sen :)

Det har varit en härlig vecka med Teo. Kvalitetstid, bara han och jag. Dagislek och hemmalek. Fixat med pelargoner som ska in i huset inför hösten och vintern. Ätit zucchini dagligen från landet. Dom växer och växer och är så saftiga och goda. Vi har cyklat turer här på landet och varit och shoppat lite åt både mamma och Teo. Mamma fick kläder och Teo fick figurerna tillhörande Villa Villekulla huset som han fick av mormor.

Vi har haft det så mysigt och jag är glad att jag tog på mig inskolningen. Kände på mig att det skulle ge mig och Teo ensamtid tillsammans, bara han och jag. Mer mys och mindre trots när pappan är borta :)

Kniven är en av de största i Global serien. Med andra ord, zucchinin är stooor!

Två pelargoner på plats, och fler på ingång...

Och just det ja. Inte bara Teo har skaffat sig nya vänner. Även jag har träffat en ny vän i form av en annan "inskolningsmamma". Hennes dotter skolas in samtidigt som Teo på samma avdelning, och dom bor ett stenkast från vårt hus. Kul!

Nu ska vi ha helg och det vankas skogspromenader, thaiboxningsgala och söndagsbrunch med vänner!

Det här

är en stolt kille som första gången fick handla själv :)

Älskar Blocket!

Letat ett tag efter Brios tågbana i trä, på blocket. Igår fick vi äntligen tag i en stor kasse med tåg, broar, gubbar, polisstation mm för 500 spänn!

Hos en keramiker på Gotland

I början på sommaren var jag och min vän Anna på yogaretreat på Gotland. Vi tog en tur till en keramiker för att köpa lite fina muggar, och såg då hennes pelargoner i fönstret. Vid det ögonblicket var jag fast! 

Everyday God gives us a moment to change everything that makes us unhappy. Use it.

Rubriken är ord från min favoritförfattare Paulo Coelho. (Mamma, jag vet att du inte är så bra på engelska så här min egna översättning: "Varje dag ger tillfällen/stunder då vi har möjlighet att ändra på saker som gör oss olyckliga. Ta dessa tillfällen i akt." )

Det känns så klockrent. Så användbart. Så JAG. Som jag lever just nu och förhoppningsvis för all framtid. Med hjälp av yogan (och speciellt de kvinnor jag delade utbildningen med) har jag blivit så öppen och medveten om vad det är som gör mig glad och mindre glad. Vad jag mår bra av, respektive dåligt av. Att enbart göra saker man mår bra av kanske inte är helt lätt, men att då försöka skapa sig ett nytt perspektiv på saker som man inte gillar att göra, och kanske ändra sättet man gör dom på... ja, då tror jag att vi kan ändra vårt sett att se på vår egen tillvaro. Med en kropp som ständigt ömmar och värker och smärtar kan det ibland vara svårt att se glädje. Men ända sedan yogan trädde in i mitt liv har jag lärt mig hantera kroppen på ett nytt sätt, och försöka lyssna på kroppen istället för att bara köra på... Saker och ting kanske tar lite längre tid att göra, saker som jag kanske inte borde göra (dammsuga, lyfta Teo etc) men då gör jag det i lugnt tempo och andas lugnt, och så fixar jag det förhoppningsvis utan större problem.

Igår var min första dag på jobbet efter semestern. Samma där... jag tog allt lugnt... det låg mycket papper åt mig att ta tag i, men jag lämnade en stor del av dessa till nästa arbetsdag. Startade i ett långsamt tempo. Mitt gamla jag skulle nämligen kasta sig in i arbetsuppgifterna för att hinna med allt och lite till innan dagens slut. Allt för att prestera. När jag var färdig på jobbet åkte jag till Teos dagis. Vi åkte till biblioteket där han fick välja ut en bok att låna och mamma fick två :) Köpte lite fika till honom och åkte sedan hem. Kände lugnet och friheten när jag kom hem till "landet". Började laga mat åt Teo och han fick själv vara med och plocka en stor gurka från odlingslandet till middagen. Det kändes harmoniskt. Jag älskar kontraster, och att åka från arbete inne i ett stökigt city till att komma hem till "landet" är precis det jag längtat efter. Och att odla grönsaker själv och visa Teo att all mat inte enbart kommer från affären, det känns som en ynnest...

När Teo somnat plockade jag lite med min nya hobby, pelargoner. (Har vänner som bor ganska nära, där "frun" i familjen jobbar med blommor och trädgård, och hon har helt enkelt smittat mig. Hon kallar oss riktiga tanter och nördar, och vi skrattar ganska mycket åt det) Jag är fullkomligt besatt av mårbacka pelargoner och efter att ha fixat med dom var det dags för te och vänta på maken som skulle komma hem från jobbet...

Jag vet. Det låter nördigt och som att jag är inne i någon konstig fas, men jag är bara väldigt nöjd trots allt kring mina skador. Jag har helt enkelt bestämt mig för att göra ett försök att inte låta dom hindra mig för mycket. Att jobba lite istället för inget. Träna yoga istället för inget. Och att ha en stor egen trädgård ger mig så mycket mer än vad jag nånsin kunnat drömma om.... Harmoni.

Vill inte

att semestern ska vara slut.

Vi är rörande överrens jag och pappan.
Detta har varit vår bästa semester någonsin tillsammans.

(Och vi har varit tillsammans i tio år i år..)

I väntan på gäster...

... med blommor från trädgården på bordet...

(och en halvfärdig dukning)

Best friends

Teo har börjat leka med grannflickan. Dom springer fram och tillbaka mellan husen. Hoppar i studsmattan, badar i poolen, tittar på film, bygger lego och busar runt. Att hon pratar engelska och han svenska är inget dom bryr sig om! :)