Teo bus...

Denna låda är till för Teos leksaker. Han har dock kommit på att man kan tömma den, vända den upp och ner och ställa sig på den! Och som ni ser på bilden går den ju även bra att vila sig i...

När King är hos J & J passar Teo på att fylla hans hundsäng med sina saker...

Roligt att hänga på balkongen i peace kalsonger och slå med muggen så att det låter...

Tvåbarnsmamma...?

Jag provade, med assistans av maken. Det gick bra. Vi var upptagna med varsitt barn. Men jag tror inte vi är redo för en permanent tvåbarns tillvaro. Vi håller oss till att passa Teos polare då och då... vilket var himla roligt för både honom och oss! :)

Grymma byxor!!!

Jag bara MÅSTE visa dessa byxor. Min syster köpte sådana nu när hon är gravid, och vi kallar dom "godisbyxorna", "kalasbyxorna" mm. Sist hon var på besök var jag bara tvungen att prova dom. Och det hela slutade med att jag dagen efter inhandlade ett par egna. Såå sköna!! Det ska mysas i dom och det ska framförallt YOGAS i dom!! Och vem vet, kanske ni kommer se mig på stan i dom, för ja, så jävla grymt sköna är dom! Polarn o Pyret som ni nog redan sett :)

Vadå??

Vem sa att vår familj diggar orange och turkose...? :)

Uttanasana (Yoga pose)

Idag var det dags för ortopedbesök. Läkaren undersökte min rygg, och bad mig böja mig framåt så långt jag kunde. Jag gled ner i en perfekt Uttanasana (bilden) och han blev kraftigt imponerad haha! Vi gick igenom röntgenbilder, och det visade sig glädjande att kotor och diskar ser bra ut. Det som är fel på ryggen är alltså efterdyningar från foglossningen. Ligament kring bäcken är inflammerade och varje gång jag rör mig blir dessa störda och ger smärta i rygg och strålande smärta ner i benen. Det förklarar också varför jag inte kan sitta på svanskotan utan att få ont, då den hör ihop med dessa ligament på nåt sätt. Och vad gör man nu då? Jo, man väntar. Och väntar. Och försöker härda ut. Hans förklaring var att vissa kvinnor får extrem foglossning, och jag kan ha fått det pga min skadade nacke, dvs mitt konstanta spänningstillstånd i kroppen. Har man dessutom varit väldigt fysiskt aktiv och sedan plötsligt slutat, vilket jag fick göra då jag blev gravid, ja då blir man tydligen mer smärtkänslig i kroppen också. Så nu är det alltså bara att vänta. Och vänta... och fortsätta jobba med yogan. Och hoppas att mitt morfinplåster hjälper...

Det är vår nu. Bara veckor kvar till sommaren. Visst är det svårt att tänka sig? Sommar. Redan. Det var ju inte längesen vi klagade över vargavintern och den långa kylan som aldrig verkade ta slut. Men nu är den slut. Kylan har lämnat oss och lämnat plats för solen att värma våra frusna kroppar. Och solen verkar göra underverk. Även för en sån som jag, som gärna sitter och fnular i skuggan då jag svettas något kopiöst i solen. Bara vetskapen om att jag numera kan glida runt i min favorit outfit, flip flops, gör mig glad. Små saker ger stor glädje för mig. Saker som att dra på mig mina haremsbyxor och flip flops, klä Teo i svala sommarbyxor och sandaler, och trä på King kopplet, sen är vi klara! Ingen overall, halsduk och mössa och kämpande med att klä en protesterande Teo. Nä, nu är det enkelt att leva. Det är enkelt att bli glad.

Morgonen idag började med att jag steg upp först i familjen. Klockan var 8.30 (!) och jag klev upp, tog på mig träningskläder, rastade King lite snabbt, trädde väskan med yogamattan över ryggen och gled iväg på makens cykel. Iväg till yogastudion för ett stärkande yogapass. Vi var fyra stycken yoginisar från lärarutbildningen på passet. Det var kul att träffa dom. Jag fick en kram av min "stödkompis" Anna. På utbildningen har vi alla fått varsin stödkompis, och tanken är att vi ska kunna stötta varandra och hålla kontakten mellan utbildningshelgerna. Hon är fin, min stödkompis. Kämpar med sina personliga problem, precis som jag kämpar med mina, dvs. min smärta. Hon stöttar mig, peppar och verkar vara en fin tjej. Efter passet köpte jag en bok. Den liksom kallade på mig, då dess titel är " "Kreativitet - släpp loss dina inre krafter". Just ordet kreativitet betyder mycket för mig, och verkar vara ett ord som är ständigt återkommande just nu. På yogautbildningen fick vi en uppgift, att försöka jobba fram ord som beskriver en själv, precis som man är. Ord som ska kunna användas t.ex så här: Jag använder min XXX och XXX till att hjälpa och stötta andra människor. Eller jag använder min XXX och XXX till att undervisa och leda andra människor. Syftet var att jobba fram ord, som beskriver en själv, och sedan beskriva vad man vill åstadkomma med dessa ord/talanger. Efter lite fnulande och hjälp från min stödkompis kom vi fram till att mina styrkor och bäst beskrivande ord är STYRKA och KREATIVITET. Det känns som jag. Stark och kreativ. När jag frågade min make en dag hur han bäst skulle beskriva mig med ord, då sa han (det är helt sant) stark och kreativ! Lite lustigt. Eller bara ett bevis på att det är dom ord som verkligen är sanna för mig. Så min formulering ser just nu ut såhär: "Jag använder min styrka och kreativitet, till att inspirera och hjälpa andra". Tanken bakom denna övning/uppgift tror jag är att vi ska finna vår inre drivkraft till varför vi vill undervisa i yoga. Och hur vi även vill jobba utöver yogan, i andra jobb eller situationer. Vad tror ni? Är min mening JAG? Beskriver den mig så som ni ser mig, ni vänner som läser min blogg? Ni vänner och familj som stöttar mig på vägen...

I övrigt har veckan gått i vänner och familjens tecken. I början på veckan hade vi besök av min syster, Teos finaste moster. Hon var här och hängde med mig och Teo några dagar när Teos pappa var bortrest. Teo diggar henne. Ville att hon skulle bära honom, vilket är lite tufft för henne, då Teos kusin håller på att bakas färdigt i hennes mage. Även Teos fastrar har varit på besök. Och Teos farmor. Och helgen har ägnats åt häng med vänner. Ena dagen fina A och I. Andra dagen fina A och M. Båda kompispar har barn som är sex månader äldre än Teo, och det är härligt att kunna hänga ihop och fika och bara softa och låta barnen leka. Jag var lite rädd att helgen skulle vara förstörd, då jag i fredags natt fick en kraftig reaktion på mitt smärtplåster jag provar. Jag kräktes och hade kraftiga magsmärtor. Slet av plåstret (för tredje gången) och dagen efter var allt bra igen. Idag satte jag på ett nytt plåster, då smärtan redan kom tillbaka, vilket alltså betyder att plåstret givit mig smärtlindring. Men jag vet inte om det funkar. Smärtan försvinner, men priset jag får betala är att kräkas och ligga med magsmärtor. Inte okej. Imorgon ringer jag läkaren. Kanske får jag prova någon ny medicin. Usch vad det är tråkigt att ha ont. Speciellt nu, när solen skiner och man blir glad av de där små sakerna, som att kunna hänga utomhus i all enkelhet. Å andra sidan är det inte kul att ha ont när det är vinter heller. För då är det kallt. Och då spänner man sig. Och då får man mer ont.

Nä, fina vänner. Det är dags att avrunda. Jag har skrivit det längsta inlägget på länge. Jag har delat med mig av lite av min yogautbildning, och lite av mitt experiment med att finna den rätta smärtlindringen. Utan er hade det ju inte gått, något av det. Jag får hjälp av min familj med passning av Teo för att kunna yoga. Jag får fina värmande ord av vänner för att orka kämpa på med smärtan. Ni är en av de där sakerna som gör mig glad. Ibland ett sms, ibland ett telefonsamtal. Bara vetskapen om att ni finns där gör mig glad. Tillsammans stöttar vi varandra. Hoppas er helg också varit fin. Kram och godnatt!

Stockholm Weekend Market

Igår blev aNNa sofie design välkomnad att deltaga i en marknad i Stockholm. En marknad på Gärdet (Östermalm) som står för folkfest & kreativitet. Design, vintage och ekologi tillsammans med live uppträdande från diverse artister. Utomhus. Kan det blir bättre!?

Ni finner aNNa sofie design på denna folkfest lördag 5 juni!

Jag hoppas vi ses där!

http://www.annasofie.com/

Kram från mig! :)

Min fina coola söta underbara vilda busunge!

Januari VS Maj

Januari... brrrr...

4 mån senare... mmm

En glädjedag

Idag har vi haft utvecklingssamtal på Teos dagis. I en timme diskuterade vi Teos utveckling, och jag kan ju säga att om jag var en stolt mamma förut, så vet jag inte hur jag ska beskriva det jag kände efteråt. Wow! Så kändes det. Pedagogerna berättade om hur Teo utvecklats på de 2,5 månader han varit hos dom, och de var faktiskt imponerade själv! Dom sa att det kändes som att Teo varit hos dom i "tusen år" pga hans enorma utveckling och framsteg!

Efter utvecklingssamtalet gick vi till lekparken och hängde lite.


Det intogs mellis och vi softade i solen.

Varje gång vi hänger vid lekparken slås jag över hur vackert vi bor. Jag saknar min familj i Skåne enormt mkt, men jag tror inte jag är redo att lämna Stockholm på ett bra tag...

Även Teo njöt av utsikten och pekade glatt åt båtarna!

Varmt var det, så King fick svalka sig i vattnet!

Trots kämpande med smärta har dagen varit underbar. Sol, värme och mys med killarna. Och ännu bättre blev det när vi kom hem och jag fann ett efterlängtat brev i brevlådan. Jag har sökt ekonomiskt bidrag ur en fond pga min skada, ämnat till rehabilitering i form av yoga. Det var ett glädjande besked jag fick, då ansökan beviljats!

Lördag...

Trots förkylningar blev det en underbar dag med sol, korvgrillning och allmänt härligt häng med vännerna ute i skärgården...

Hela kidsgänget e samlat på trädäcket... :)

Kan själv!

Skånes Lund ersattes med Gröna Lund...

Som vanligt när det vankas resa söderut blir jag eller Teo sjuk. Denna gången är det jag som är sjuk med halsont och migrän. Så dagens planerade färd till Skåne fick ställas in, och dagen har för min del istället spenderats i soffan där jag kollat in Paulo Coelhos debutfilm "Veronika bestämmer sig för att dö". Mycket vacker och tänkvärd!

Teo och hans pappa drog till Gröna Lund med några vänner. Teo är helt betagen av olika fordon och så fort han ser ett tåg eller en grävmaskin ställer han sig upp i vagnen och pekar och gör små glädjetjut. På Grönan hade Teo åkt "karusell", "veteranbilarna" och "tuff tuff tåget". De två första var tydligen ganska spännande och Teo log lite grann. Tuff tuff tåget var däremot lite för tufft, och Teo fick smått panik i svängarna och blev rädd. Jag är lite ledsen över att jag missade Teos karusell debut, men som tur är inhandlades det ett säsongskort så att jag har hela sommaren på mig att hänga på Grönan med Teo. För hans del räcker det dock med att gå bort till tåget 3 minuters gångväg från vårt hem, och ställa sig på perrongen och titta på tågen. Gratis.

Men kom upp hit i vår/sommar alla vänner, så ska vi åka till Grönan med våra kids!!! Det är i alla fall kul för oss vuxna! :)

Dagisrapport.

Det är en STOLT mamma som just nu sitter framför datorn. Hela jag sprudlar av glädje över mina duktiga lilla baby T. Varje dag är det en glad Teo som lämnas på dagis. När han ser barnen på gården börjar han le, och när han ser "fröknarna" skrattar han och sträcker ut sina små armar efter dom. Därefter vinkar han hej då till mig och jag pussar honom på hans mjuka fina kind innan jag går. På eftermiddagen när jag hämtar honom blir han så glad. Han kramas och börjar skutta runt i sandlådan, där han oftast befinner sig vid hämtningsdags. Idag när jag lämnade honom behövde jag inte ens fråga om han kunde vinka hejdå. Så fort han befann sig i frökens armar började den ena handen knyta sig och öppna sig till små vinkningar. Fröken skrattade och jag skrattade och Teo skrattade!

På måndag är det dags för vårt första utvecklingssamtal, spännande!

Teo har en liten svart Brio box. Jag kallar den för aktivitetsbox, då dess syfte är att barnet ska lära sig att lägga små träklossar i olika former i dess motsvarande hål på boxen. Varje gång det går bra för Teo applåderar jag. Jag klappar händer och Teo skrattar. Häromdagen när jag inte var hemma skulle Teos pappa hjälpa honom med boxen. Han tog en träkloss och visade Teo hur man skulle göra. Vad tror ni hände då? Jo, Teo applåderade! Han klappade händer och berömde sin pappa för att han lyckades lägga rätt kloss i rätt hål! Mamma applåderar ju när jag gör rätt, då får ju jag applådera när pappa gör rätt! :)

Veckan i bilder...

Yogaplugg i solen...

Cool kille spanar in sin egen spegelbild...

Myspys vid vattnet...

Nybadad pyjamaskille...

Tydligen är det randigt som gäller i år... ?

Häng på lekplatsen...

Varför yoga?

En vän frågade mig idag hur det kommer sig att jag kan yoga när jag oftast inte ens klarar av korta promenader pga. min rygg och nacksmärta. Jag citerar min yogalärare, som beskriver förebyggande yoga såhär: "Den fysiska yogaträningen i kombination med djupandning och meditation har visat sig vara väldigt effektivt när det gäller att rehabilitera en gammal kroppsskada. Yogarörelsernas kombination av att stärka samt öppna upp stela muskler gör det lättare för kroppen att läka. Med rätt vägledning av professionella yogalärare är yoga ett säkert sätt att rehabilitera kroppen på, oavsett skada. Vid t.ex en nackskada spänner sig musklerna runtomkring det skadade området för att skydda kroppen. Dessa spänningar sprider sig. Genom regelbunden yogaträning kan du stärka dessa musklerpartier och hjälpa musklerna att slappna av till sitt normala tillstånd" - Eleonora R.H.

(Med andra ord, yogan är min "sjukgymnastik".)

WOW. Vilken helg. Jag är så trött. Så utmattad. Så fulltankad med nya tankar och känslor. Jag har påbörjat min yogalärarutbildning och jag måste landa lite innan jag berättar mer.

I övrigt har min lilla kille blivit så stor att han nu själv, på egen hand, klättrar upp i soffan och på stolar och sätter sig. Lutar sig tillbaka och ler. Nöjd över sin prestation.