Teo har en tjej :)

Teo har bråkat lite på dagis sista tiden. Knuffats och haft sig. Jag bad personalen försöka tyda situationerna där bråk uppstår. Om det är vid vissa tillfällen eller rent generellt. Dom gjorde som jag sa. Dom funderade. Och observerade. Igår fick jag svaret. De situationer då bråk uppstår har oftast att göra med en viss tjej. En liten tjej som Teo gillar väldigt starkt. Han frågar efter henne det första han gör på morgonen. Och personalen har nu förstått att när någon annan pojke är nära denna söta lilla tjej, då blir Teo arg. Ingen annan får röra henne. Hon är Teos tjej :)

Näääääää Pippi!

Om Teo gjort något dumt, då skyller han ifrån sig. Det kan låta i stil med följande: "Näääää Pippi!" "Nämen Pippi!" Ibland, bara ibland, säger han "Teo dumheter". Men oftast är det mesta Pippis fel :)

Fatboy

Ensam och tillsammans med mamma & pappa. En fatboy visade sig vara ett grymt köp. I den ligger vi i, ensamma eller hela familjen och kollar på tv. ( Pippi :)

Teo´s fastrar...

... har bidragit till denna look.

Glasögon : Ida. Guns N Roses tröja : Emma.

Tack tjejer! Blir han sötare måste jag äta upp honom :)

Är det för tidigt att längta efter sommaren?

Då ska nämligen jag och en av mina bästa vänner åka på meditationsretreat på Gotland! Blev så glad igår när hon meddelade av hon ville med. Ser fram emot några dagars meditation/yoga och härligt sällskap på Gotland som jag ännu inte haft äran att besöka. Retreat på Gotland - Åtta steg till lycka "Åk med till vackra Gotland under en långhelg och upplev den positiva effekten som ett retreat kan ha för dig. Temat för detta retreat kommer att vara inre ro och kärlek, två enormt viktiga verktyg som vi behöver för att vara harmoniska och må bättre. Vi kommer att varva meditationspass med stunder för promenader och ledighet. Så du kommer att få möjlighet att både smaka på meditationens rogivande effekt och att vila upp dig ordentligt från vardagen. Du behöver inte ha någon tidigare erfarenhet för att delta." Längtar. Men Gotland ska få sig ett besök redan innan dess. Ska nämligen dit med min lilla plutt och hans pappa, samt några familjemedlemmar till i maj. Då blir det allt annat än retreat, för då ska vi bo i samma hus som en del av inspelningen till Pippi Långstrump ägde rum! (Närmre bestämt godisbutiken) Jippi för mig och Teo som plöjer Pippi avsnitt minst en gång om dagen :)

Vad jag älskar med mitt hem är de jag delar det med...

Gick och la mig 23.30. Vaknade prick 05.49! Helt sjukt, exakt den tid Teo vaknar och ropar på oss. Men jag somnade om, och sov skönt några timmar till. Härligt. Det har varit mysigt att ha huset för mig själv. Men tomt. Det jag älskar med mitt hus är helt enkelt de jag delar huset med...

Yogat knävänlig yoga och ätit ägg och bacon. Nu kaffe. Sen ringa och kolla hur det går för min lille skrutt. Kanske jag hinner läsa lite till innan han dyker upp...

Nånannaism? Ett uttryck för att beteckna inställningen att någon annan skall ta itu med ens problem. Jag har svårt att sköta en del grejer pga. min nacke osv, och tvingas låta andra (pappan) sköta mycket. Men när det kommer till min egen lycka, min egen smärta, min egen rehab osv, så gör jag starka försök till att hänge mig själv åt motsatsen till Nånannanism. Ingen kan blir frisk åt mig. Endast jag har ansvar för min egen kropp, min egen lycka, mitt eget liv...

"Kan själv och nästan allting", som Lotta på Bråkmakargatan säger, känns som en härlig inställning. En dag när jag är mer frisk ska jag kunna själv, och nästan allting. För det värsta som kan hända är ju bara att jag misslyckas och det är ju just av misstagen som man lär sig…

Hann knappt lämna Teo...

... innan jag började sakna honom. Saknade honom redan i bilen på väg till hans farmor, när han somnade i baksätet. Vilken tur att jag inte vann den där resan jag nominerades till via ett radioprogram. En tävling där man kunde vinna en veckas resa till Kanarieöarna tillsammans med 59 andra kvinnor. Har inte varit ifrån min lille skrutt på länge, och ett dygn räcker just nu känner jag... även om det är jag själv som valt att be om passning då maken är bortrest och jag såg chansen till att vakna upp en morgon lite efter 06, och inte prick 05.50 som en viss liten T börjat med. Tänkte nämligen plugga lite buddhism, då jag nästa vecka påbörjar en högskolekurs i religionsvetenskap. Dels för yogan, och dels för mitt andra "riktiga" jobb. Men innan buddhismens vackra värld tar över mitt sinne ska jag sjunka ner i ett varmt bad med ett glas rött vin och låta värmen från vattnet och vinet göra underverk för rygg, nacke och knä. Riktigt ladda inför Dalai Lamas härliga texter om hur man lever sitt liv full ut enligt buddhismen. Bra uppladdning med vin känner jag... får väl se hur länge jag orkar hålla mig vaken ;)

Ska även fundera lite över att nytt roligt ord jag fångat upp. Nånannanism. Klura på det ordet vet jag, så ska jag berätta i morgon vad det betyder. ( Ordet finns listat på Svenska språknämndens lista över nya ord från år 2004, så trots att det låter som påhittat är det ett riktigt coolt svenskt ord :)

Kram och trevlig helg!!

Ps. Fick just en rapport om att Teo är glad och i full färd med att diska = vatten över hela farmors kök :)

Min son imponerar stort på mig

I gårkväll lekte vi "björnen sover". Teo låg som en liten boll (han kunde inte ligga helt stilla utan tittade upp och fnissade lite då och då) medan jag sjöng björnen sover, björnen sover osv. Sen var det Teos tur. Och han sjöng i princip hela sången helt rätt. Jag och pappan utbytte blickar som vanligt och imponerades än en gång.

I morse, innan han åkte iväg till dagis sjöng han vid frukostbordet de hela två första verserna i "bä bä vita lamm". Han sjöng "bä bä bita jamm, ha du någon uj, jaja käa ban, jag ha säcken fuj" och sen sa han "sjunga dagis" som om det vore en självklarhet.

Vi sjunger en del här hemma, och dom sjunger mycket på dagis. Teos favoritsyssla på dagis är "röris" då dom dansar och sjunger. Men att han skulle lära sig sångerna helt själv vid två års ålder, det imponerar stort på mig och pappan :)

"Ge mig nycklar!"

Helgen har präglats av besök av familj och vänner, så det har varit mestadels inomhus lek för Teo. Dock har vi försökt vara ute lite och leka i trädgården, vilket vi lyckats med korta stunder innan Teo ryckt i dörrhandtaget och ropat "ge mig nycklar!". Vi har med andra ord en riktig liten innekatt till son. När det är kallt vill han vara inne och busa. Så våren är efterlängtad, då vi förhoppningsvis slipper ha dörren låst när vi är ute för att inte Teo ska gå in :)

( Moroten ska ätas och inte användas som näsa åt en snögubbe :)

Humor på hög nivå!

Fick förresten även en upplysning om vad en molok är.

En molok = en ödla i Australien som äter myror!

Jag är en ledsen och nedstämd ödla som livnär mig på myror!

Haha underbart! Jag måste helt klart fortsätta mitt möte med min litterära text som ger mig mycket utbyte i form av nya ord som beskriver mig på ypperliga humoristiska sätt! :)

God morgon!

Nä, jag tror inte jag är moloken. Lite kanske. Jag är ju inte på topp med tanke på att jag just nu har bihåleinflammation utöver mina andra struligheter med knät och nacken. Men jag är nog ändå inte moloken. Blev nämligen upplyst av min fina svägerska att moloken betyder ledsen/nedstämd. Och det är jag ju till viss del pga. mina besvär, men tack var min ljuvliga lilla solskensunge så är jag glad ändå. De sista dagarna har han varit sig själv, dvs. helt underbar. Han har varit sjuk ett tag i en långdragen förkylning och då kan han bli väldigt arg och på dåligt humör. (Vilket man kan förstå). Han kastar saker omkring sig och är mest ledsen när han är sjuk. Men nu är han frisk och han har sovit gott hela nätterna fram till 6.30 och vaknat med ett leende som hållt i sig hela dagarna! Så moloken. Nja, lite. Men inte mycket. Trots allt...

Nu kaffe. Sen vila mig frisk. God morgon!

Är jag en molok?

Har fastnat i min bok 2666 som jag skrev om förut. Den e fanimej tung. Bokstavligt alltså. Den väger en del, och pappan störde mig en gång i läsandet häromdagen för att kolla hur tunna (eller tjocka) sidorna är efter att jag sagt att den är 900 sidor lång och att jag nog kommer att få jobba ett tag med boken. Och sidorna är tunna vill jag lova. Jag hade ju tänkt vänta med boken till sommaren, liksom för att spara nåt gott att se fram emot. Men när jag låg här hemma på soffan med knät i vädret för att få ner svullnaden kunde jag inte låta bli att bara snegla lite på vad som stod på de första sidorna. Sen fastnade jag. Trots att boken är lite konstig måste jag säga. Kanske för att jag är van vid att läsa yogalitteratur vilket jag gjort konstant på kvällarna senaste året. Lekt med Teo, sen så fort gosungen hamnat i säng vid 19 snåret har yogaböckerna åkt fram. Men nu är jag färdig yogalärare och har liksom slappat till mig lite vad gäller informationsinhämtningen på den fronten. Behövde annat att läsa ett tag kände jag. Så det blev en bok som sägs vara den bästa nånsin. Än så länge mest konstig. Men det kanske är jag som är konstig, vem vet. Det jag vet är att den nog kommer att räcka året ut i alla fall. Så sommaren är räddad helt garanterat.

I alla fall.

Det jag skulle komma till, men som tog en hel del ord för att komma dit (hit) var att jag fastnade i ett ord igår när jag läste. Moloken. Vad tusan betyder moloken. Är jag moloken? En molok? Finns det något som heter molok? Det måste kollas upp :)

Nu ska jag äta sushi och Ben & Jerry glass som jag tvingat iväg pappan för att köpa. Jag tycker inte ens om glass egentligen. Det är så kallt brrr. Men idag är ingen vanlig dag, för idag vill jag ha glass. Är jag moloken kanske? :)

Skogshäng

En bild från korvgrillning och häng med vänner & barn i skogen :)

En helt vanlig konversation vid matbordet hos familjen Tjånkis

Teo : Mamma du luktar bajs.

(Gapskratt från mig och pappan)

Jag : Näää men Teo. Så säger man väl inte! (Samtidigt som jag undrar vem av oss som egentligen luktar mest bajs :)

Teo : Pappa är en bajsekorv.

(Ännu mer gapskratt från mig och pappan)

Jag : Nääää Teo. Vem har lärt dig säga så! Är pappa en bajskorv?

Teo : Pappa bajsekorv!

Jag : Är mamma också en bajskorv?

Teo : Nej. Pappa Teo bajsekorv. (Fniss)

Osv. Osv...

Under denna konversation står pappan och fixar med maten och skrattar. En helt vanlig kväll vid matbordet hos familjen Tjånkis! Välkomna på besök om ni vågar med risk att bli kallade både det ena och andra! :)

Farmor trotsade och kom på besök igår...

Farmor vågade sig på ett besök trots våra envisa förkylningar. Det blev grillning av hemmagjorda hamburgare och tårta och presenter. Teo satt i solen och lekte en stund innan vi gick in och mumsade. Lite sotig om näsan var han efter att han sprungit efter Bambi som han av någon anledning trodde han skulle hinna ikapp... :)

Kl. 06.15. Tårta, ljus, paket och sång...

Paket och tårta!!!

Oooooj!!! ( Teo´s eget uttryck :)

Smakade tårtan... men nej, den var inte god.
Teo ville hellre ha gröt och äppelmos!!!

Pussel i present. Jag måste ju få skryta lite och berätta att Teo har så lätt för pussel att vi fått köpa pussel för äldre barn utan bricka under... alltså lösa bitar som ska sättas ihop. Och visst fixade han det oxå! Stolt mamma och pappa :)

Grattis till vår älskade två åring idag!!
Hipp hipp hurra vi har varit föräldrar två år idag!!

Tänk om smärta kunde synas...

Det finns många som jag där ute. Många som lider av smärta som inte syns. Såg ett reportage på tv 4 söndagsmorgon för ett tag sedan där dom pratade om just det. Smärta som inte syns. En kille sa att han önskade att man kunde sätta bandage och gips på hans smärta, så att folk kunde se att han har ont, se hans smärta och ta honom på allvar. Jag tyckte synd om honom. För jag förstår honom. Och många säger att dom förstår, men jag undrar om dom verkligen gör det. För att leva med smärta dagligen sliter ganska hårt, men trots det kan man ju inte gå runt och gråta och skrika hela dagarna. Man lär sig liksom att leva med smärtan, och då syns den ännu mindre. Då tror folk att man inte har så ont längre, för man är ju så glad ändå. Och ja, jag är en av dom som oftast är väldigt glad ändå, för jag har ju liksom lärt mig att leva med smärtan lite grann. Blivit lite kompis med den och lärt mig hantera den. Men ibland brister det och det gör för ont. Att vakna varje morgon med huvudvärk efter att ha blivit slagen i huvudet pga. ett yrke man valt och fortfarande älskar, och ändå se dagen som en bra dag, det är något man kan lära sig. I mitt fall har yogan lärt mig mycket. Yogan lär mig att se på livet på ett glädjefullt sätt och lär mig hantera det som finns inuti mig. Det där som inte syns. Men ibland brister det och det gör för ont. Då önskar jag att smärtan kunde synas. Att jag som den där killen sa, önskar att jag hade bandage och gips så att folk kan se att jag har ont. Inte för att jag vill ha medlidande. Inte för att folk ska tycka synd om mig. För tycka synd kan man göra själv. Nej, för att få ökad förståelse. Har träffat en och annan läkare som sagt saker som "du Sofie, med lite jävlar anamma ska det nog bli bra ska du se", och inte sällan har jag fått höra "men du ser ju inte ut att ha så ont, du ser ju så glad ut". Ja, jag är glad. Men jag kan fanimej ha ont för det. Eller måste man skrika högst för att ha mest ont? För många kanske jävlar anamma skulle behövas. Men jävlar anamma är det sista jag saknar. Jävlar anamma har jag lärt mig efter fjorton års elitbrottning och ett tufft yrke. Nä, mer förståelse för folk med smärta som inte syns. Eller så kanske vi ska sätta bandage på oss...

Så, då har jag fått skriva av mig lite :) Trevlig helg underbara vänner och familj! Imorgon när vi vaknar ska vi överraska vår lille goding med paket och tårta!!

Sjuka...

Trötta och sjuka...

Såhär somnade min trötta och febriga Teo efter en stunds försök till lek igår...

Soffmys och Bolibompa på tv...

Sjuka.

= repris på förra årets födelsedagskalas.
Alltså inställt och framflyttat pga. sjukdom :(

Förresten så här fint blev Teos rum...

... efter att pappan tapetserat med danska Ferm Livings underbara tapet!
När vi visade Teo väggen sa han "täääd" och sen "gömma sig" :)

(Tavlorna Teo fick av sin mormor i 1 års present matchade fint på väggen bredvid!)

Det ser mörkt ut...

... inför lördagens firande av Teo. Han (vi) har åkt på en långdragen förkylning och den vill inte ge med sig. Snor, hosta och feber står i vägen för att fira vår lilla unge. Men vi hoppas att han (vi) blir bättre så att vi kan kalasa som planerat. Tills dess är det hög koncentration på Pippi på tv, och lite passande läsning i mammas bok som låg framme på bordet :) Jag är inte så mycket för att läsa om barnliv utan tar det som det kommer och låter Teo vara den individ just han är, men denna boken fick vi av Teos farbror innan Teo föddes, och nu fann vi den i en låda vi packade upp efter flytten. Och lämpligt nog fanns det ett kapitel om just den fas Teo befinner sig i. Nämligen kärleken mellan honom och ordet NEJ! :)

Jag är en bajskorv med egen tvättmaskin...

Äntligen har jag fått en tvättmaskin. Som jag har längtat. På något sätt känns det som en frihet att ha en alldeles egen tvättmaskin. Att kunna tvätta när jag vill utan att tänka på tung tvättkorg att bära och tider som ska passas. Nu kan jag tvätta när jag vill, och för mig är det en frihet. Min man tycker att det är lite kul det där. Att jag längtat så mycket efter en egen tvättmaskin och ser det som en stor grej. Han tycker nog det är lite gulligt också. Och skönt. Pga. mina problem med rygg och nacke har han nämligen varit ansvarig för tvätten senaste året (n). Oavsett, så njuter jag av ljudet av både diskmaskin och tvättmaskin. Det är ljudet av hemma. Trygghet.

Nu till något helt annat. I dag kallade Teo mig för "bajskorv". Himla kul tyckte jag och vi skrattade högt både jag och pappan. Jag frågade Teo om hans pappa är en bajskorv också. Då svarade han på äkta stockholmsdialekt "aaaa". Sen sa han att han själv är en bajskorv. Humor!

Kram och godnatt!

Gårdagens dagishämtning av cool kille :)

Helgen

Vi har varit sjuka hela helgen. Hela lilla familjen. Snor, feber och hosta. Men tack vare solen kunde vi spendera lite tid utomhus i vår nya trädgård och ha "mysigt" som Teo själv uttryckte det. Pulkaåkning, snöskottning och fika i vinter (vår?) solen var det vi orkade med. Inomhus blev det lite cykelträning då Teo i förväg fick en tvåårspresent i form av en trehjuling. :)

06.15 hos familjen Tjånkis...

Ursäkta bilden

men jag kunde inte öppna ögonen pga. solens strålar som äntligen värmde upp mitt ansikte. Åh vad jag har längtat efter lite vårsol, precis som resten av befolkningen. Är ensam här på landet. Resten av flocken befinner sig på jobbet respektive dagis. Jag dricker kaffe på min veranda och låter solen göra sitt. Trädgården ser ut som en enda stor gräddtårta. Snart hoppas jag att solen skrämt bort snön. Den tar för mycket plats tycker jag.

Pippi´s häst brukar stå på hennes veranda

... så ni kan ju gissa vad Teo tycker om det här! :)

(Bara huset som ska målas rosa och gult)

Alla älskar vi Pippi!

(Koncentrerad)

Teo har kommit in i "Pippi åldern". Det vill säga den ålder då alla barn (verkar det som) börjar avguda Pippi Långstrump. Jag kan förstå honom, och ingen är gladare än jag över att det just nu bara visas Pippi på tv. Hon är så härligt underbar denna Pippi och jag kan förstå varför jag själv avgudade henne som liten. Nu ser jag dock andra saker i filmerna, som t.ex. hennes coola hus med dess sköna inredning. Nä, ingen är gladare än jag över att det just nu bara visas Pippi på tv. Hoppas det håller i sig ett tag. Igår var det nämligen rekord i att sitta stilla för Teo. Tillsammans hela lilla familjen satt vi i soffan och smaskade kex och drack honungsvatten, och tittade på världens starkaste tjej i säkert 30 min! Sen var Teo tvungen att röra på sig lite, genom att skutta runt och dra sig i håret och sjunga "här komme pippi här komme pippi"!