Idag har vi haft besök...

... av Teos farmor. Det har lekts, skrattats, ätits i mängder (Teo alltså :) och gosats och pussats. Jag har haft möjligheten att designa smycken i lugn och ro inför kommande visning i Malmö nästa vecka. Imorgon är det dags att packa. Ska bli spännande att resa med Teo. Vi har besökt Skåne med honom en gång tidigare. Då var han 8 veckor och vi körde bil ner. Har även besökt västkusten och Norrland med honom, även då med bil. Nu är det tåg som gäller och det ska bli intressant att se vad han tycker om det. Själv älskar jag att åka tåg. Att luta mig mot fönstret, dagdrömma och bara titta på alla landskap man far förbi. Nu blir det nog lite annorlunda med en liten Nicke Nyfiken i knät...

Jag är så glad!

Kom nyss hem från återbesök på sjukhuset.

Teo har gått upp till 8,7 kg! Känns toppen då det innebär att det funkat att sänka sondmatningen och öka på intaget via munnen. Eftersom det gått så bra och Teo visar att han bara vill äta mer och mer så ska vi prova att sänka sondmatningstiden med ytterliggare två timmar. Det innebär att vi ska ge Teo ännu mer mat via munnen och sondmata endast 5 timmar om dygnet. Känns hur bra som helst... Teo har ökat på mängden mat de sista dagarna och verkligen älskar att äta! Han har in princip inte kräkts nåt alls förutom väldigt små mängder då han börjar krypa direkt efter maten. Igår var nämligen dagen då Teo började krypa "på riktigt". Full fart framåt och massa mat! Och det roligaste av allt... på sjukhuset kallade dom honom för nyfiken. Min lilla apa, Nicke Nyfiken. :)

Nicke Nyfiken

När jag var yngre ville jag ha en apa. En chimpans. Min mamma hade en chimpans när hon var liten och jag minns hur hon berättade om när apan klängde i alla möbler och hängde och slängde överallt. Jag älskade Nicke Nyfiken. Vi reste till utomlands och blev så glada när vi fick hålla i en chimpans. Jag ville ha en apa och nu har jag fått en. En alldeles egen liten chimpans i form av en miniatyr människa som heter Teo. Han hänger, klänger, slänger sig... kastar sig handlöst mot den som tar emot. Drar i mina kläder, allt för att komma upp i stående. Då kastar han sig mot första bästa roliga sak att ta tag i. Och så håller det på. Upp och ner, upp och ner. Hur kul som helst, men även hur tröttsamt som helst! För mig alltså. Inte för Teo...
nej han fortsätter tills jag absolut inte orkar mer. Till och med King tyckte det var jobbigt igår. Han gick och lade sig i ett annat rum och lät mig och Teo röja bäst vi ville, utan honom...

Äntligen har jag fått min lilla apa. :)

Och svaret på min fundering är...

... förkylning!

Efter två nätters gråtattacker är baby T tillbaka. I natt har han sovit som han brukar, dvs. hela natten. Han är tillbaka... och svaret på mina funderingar är alltså att han var på väg att bli sjuk. Han snorar och hostar och vill mest mysa i soffan eller sova.

Älskade syster har spenderat natten hos oss i huvudstaden. Lika mysigt som vanligt, men igår lite mysigare. Jag lärde min syster att sticka! Hur underbart är inte det! Vi käkade soppa, tände doftljus, stickade aviga & räta, drack kaffe & te och delade skvaller som bara två systrar kan göra. I love it! Och nästa vecka blir det mer av det goda, då jag och Teo ska åka tåg ner till Skåne och bo hos dom några dagar! (Hoppas Teo frisknar till och att jag själv inte blir sjuk...)

Hej från oss! :)

Hej...

... från oss! :)

Dagens fundering...

... varför gråter Teo?

De två sista nätterna har inte varit som de brukar.

Teo har inte varit sig lik...

Han har farit rundor i sin säng. Gjort konstiga små irriterande ljud. Varje gång vi gått upp och tittat till honom har han blundat och sett ut att göra dessa ljud i sömnen. Varje gång vi lagt oss i sängen igen har ljuden åter börjat. Irritation! Med "7 månaders separationsångest fasen" i tankarna flyttar vi över honom till vår säng, i hopp om att få lite lugn och ro. Då börjar han gråta. Somnar. Börjar gråta. Somnar. Med typ en halvtimmes mellanrum. Vad e nu detta! Sen vaknar vi vid 07.30, precis som vanligt. Och Teo är glad. Precis som vanligt.

Vad pågår i hans lilla kropp om nätterna?

Är det "7 månaders separationsångest fasen" som visar sitt ansikte?

Så här pigg och glad är Teo efter frukost...

... och sitter på sin lilla bil alldeles själv! :)

Vi har numera sänkt sondmatningstiden med ytterliggare några timmar. Teo äter sina tre-fyra mål mat själv varje dag och får sondnäring 7 timmar om dygnet istället för 14.

Vi fortsätter i rätt riktning...

Byter däck...

... gör även Teo.

Här på sin fina röda bil som han älskar att pyssla med!

Kollar på pappa och smilar lite! :)

Så här...

... såg jag ut i natt.
Varför? Mysig tjejmiddag som slutade med däckbyte i regnet och mörkret vid kl 01. Hur jag lyckades fixa till olja i hela fejset är ett mysterium. (Kan ha med vin att göra :) Det var i alla fall härligt att hänga med ett gäng tjejer (trötta morsor :) då det vanligtvis är mysbrallor och soffmys som gäller. Så det var skönt med lite vuxenhäng och härliga skratt!

Idag väntar en mysig dag med familjen och bästa M som är på besök från San Fransisco. I övrigt har helgen hittills varit grym. Fredagshäng i soffan med familjen. Morgonyoga och lite fix inför middagen igår. Mys med Teo, som sedan åkte iväg på grabbkväll. Han är livligare än livligast. Har börjat resa sig upp från liggande till stående genom att dra sig upp med hjälp av min tröja. Full rulle heeela tiden! Bara framåt!

Mamma, jag tror jag kan flyga i min pyjamas! :)

Sömn & Stickning.

"Ni är ju ingen småbarnsfamilj!"

Klockan var 08. Min syster som var på besök knackade på dörren till vårt sovrum. Både jag & Teo sov tungt. Nä, vi är ganska bortskämda vad gäller Teos sömnvanor. Till vår glädje sover han mellan 19-07.30, plus två "naps" dagtid. Fullt medveten om att dessa vanor kan ändras tar jag tillvara på min egen tid då Teo sover. Just nu ägnar jag en del av den tiden åt mitt sidoföretag aNNa sofie. En smyckevisning i Malmö börjar närma sig och sist ut i raden av stickkreationer är denna runda halsduk...

Vad tycks? :)

Tycker ni er känna igen garnet? Kan bero på den mössa jag stickade åt Teo och visade bild på för några veckor sedan... :)

Jag vet min plats.

Och den platsen är min soffa. Vår soffa. Just nu min och Teos soffa.

Platsen där vi spenderar en hel del av vår tid. Det intas måltider, leks, pussas, gosas, kryps, bloggas, mailas, intas kaffe, pratas i telefon, fikas med vänner och tittas på en massa tv.

I soffan trivs vi. :)

King är nästan ständigt vid Teos sida. Speciellt när det är dags för mat. Det kan ju trilla ner något gott... vilket det oftast gör. Och jag tackar inte nej till gratis golvstädning av geggiga majskrokar. :)

YOGA

Kropp, sinne & själ...

Mattorna ligger utspridda. Värmeljus är tända.

I ena hörnet av rummet står en buddha.

Mjuka kroppsrörelser. Andningsövningar. Koncentrations- och meditationstekniker. Frigörande av energi i kroppen och reduceringar av spänningar och stress. Äntligen har jag kommit igång med yoga igen. Jag har längtat i över ett år och det är svårt att beskriva hur glad jag är över detta just nu...

Teo blir bara bättre och hans magmun stabiliseras ju mer tiden går. Han fortsätter att äta tre mål om dagen och ibland ett mellanmål utöver det. Inga kräkningar.

Jag har börjat yoga. Teo har börjat äta. Fortfarande foglossning och smärta. Fortfarande sondmatning 14 timmar om dygnet.

Men det går åt rätt håll...

Yoga gör mig glad. Teo gör mig glad.

Vad gör dig glad?

"I honor the place in you, in which the entire universe dwells. I honor the place in you, which is of love, of truth, of light and of peace. When you are in that place in you, and I am in that place in me, We are One."

Namaste! :)

Vissa dagar...

... är det bäst att leka i soffan.

I alla fall de dagar då pappa A har gjort dagens klädval...

De dagarna kan det nämligen vara lite svårt att hitta Teo när han ligger på sin lekmatta. :)

Goodbye Bruce!

"It was a party. It was a wake. It was a celebration. It was a goodbye. Tonight at Giants Stadium was all of those things mixed together..." (www. brucespringsteen.net)

Shit, vad jag är glad att jag var där!

Stylist: Mamma S.

Modell: Baby T.

Uppdrag: Soffmys. :)

Gråtmild.

Idag är en sån dag då jag kan börja gråta hur lätt som helst. För vad som helst. En dag med massa känslor. Man kan kalla mig gråtmild idag. Varför? Jo, för att jag är både glad och ledsen. Och lite krasslig. Ont i halsen, blä.

Igår var det återbesök på sjukhus med Teo. Det gick bra! Lilla baby T är inte så liten längre. Numera är han en redig klump på 8,3 kg. Han har gått upp bra i vikt sedan förra besöket, och detta pga sondmatningen plus ökad mängd mat via munnen. Teamet på sjukhuset ansåg att det verkar gå så bra att vi kan minska antalet timmar med sondmatning, så nu ska vi prova att koppla bort sonden 10 tim per dygn. Great! Det börjar nämligen bli jobbigt nu. Teo är så extremt rörlig... han vill inte vara stilla en sekund. Det ska krypas i soffan, rullas runt och klängas på mamma. Och nattetid, ja inte är han stilla då heller. Häromnatten när Teos pappa skulle fylla på mat i sondpåsen, ja då hade Teo rullat runt i sängen... sonden var virad tre varv runt magen och ett varv runt halsen! Han är aktiv baby T.

Efter besöket tänkte jag göra en snabb visit på avdelning Q 63, den avdelning vi "bodde" på under 6 veckors tid i somras. Säga hej till den underbara personalen som tog hand om oss. Visiten blev inte så snabb som jag planerat. Av tråkiga skäl. En vän jag lärt känna under vår tid på avdelningen, som också "bodde" där med sin son, de var tillbaka. Deras söta lilla son har blivit dålig igen, och det gjorde ont att höra att dom tvingas spendera sin tid på sjukhus igen. Det gör ont och jag blir så ledsen när barn inte bara kan få må bra. Vara friska små barn. Det var iaf härligt att få träffa dom igen, då jag planerat att hälsa på dom. Dock inte på avdelning Q 63.

Men jag är glad också. Fick ett härligt samtal i morse. En baby ska komma till världen! Mer om det snart...

Nu ska jag dricka mitt varma honungsvatten och försöka undvika att bli sämre i halsen...

Kram alla!
S.

Glömde...

... skriva att baby T fyllde 7 månader igår!

Jag är hemma...

... efter en helt underbar weekend i New York!

Landade på Arlanda tidigt i morse och möttes av baby T, hans pappa och King. Har pussat på Teo hela dagen samtidigt som jag försökt smälta alla intryck från the big apple! Kan konstatera att det blir extremt svårt att sammanfatta allt i ett kort inlägg, så det får bli så här...

• En fullständigt magisk kväll med The Boss på Giants Stadium, New Jersey. Bruce & The E Street band gav 55 000 fans en kväll som blir svår att glömma...!!!
• Sightseeing all over Manhattan!
• Häst & vagn i Central Park.
• Magnolia Bakerys cupcakes.
• Shopping.
• Grym mat på Flavors, all organic!
• Magisk utsikt över Brooklyn Bridge...
• Vin på Pier 17...
• Filminspelning av "The Other Guys" med Mark Wahlberg och Will Ferrell! :)
• Och massa massa annat... (inkluderat jävligt ont i fogarna)

Imorgon väntar återbesök på sjukhus med Teo. Han äter numera tre mål mat per dag plus majskrokar. Och inget kräk!!! Vi håller våra tummar och tassar för att det ska fortsätta såhär, så att sonden kan plockas bort så småningom. Baby T är minst sagt en matglad liten kille... :)

Pusskalas!

Idag har jag gjort följande:

Pussat på Teo. Promenerat med King. Pussat på Teo. Pussat på Teo. Promenerat lite mer med King. Pussat mer på Teo och pussat ännu mer på Teo.

Jag borde ha gjort följande:

Packa.

Imorgon åker jag till NY. Hela dagen har varit ett enda stort pusskalas då det börjar kännas (i trakten kring magen) att jag ska lämna Teo några dagar. Han kommer att ha det alldeles underbart med sin pappa. Och jag kommer att ha det alldeles underbart (himmelskt?) i NY. Och trots att jag sett fram emot denna resa sedan den bokades i juni har jag inte kunnat förmå mig själv till att packa idag. Det enda jag har gjort är i stort sett att pussa på Teo.

Jag står fast vid att det här är bra för mig. Bra att komma iväg. Bra att få känna en stor längtan efter lilla baby T. Jag längtar efter honom efter en natts sömn i separata sängar. Undrar hur det ska gå när vi har hela Atlanten mellan sängarna...

Vi hörs nästa vecka! :)

Hösten har kommit...

... och nu är det varma gosiga kläder som gäller.

Måste smaka på tyget för att upptäcka vad fleece är för nåt...

Hm. Marken rör sig... :)

Puss min älskade baby T. Du är viktigast av allt.

Magnolia bakerys cup cakes...

Adidas original store...

Pharell Williams butik "Billionares boys club"...

Marc Jacobs på 385 bleecker street...

Boathouse i central park...

Manhattan mall...

The market NYC...

Snart lyfter vi från Arlanda. Jag & syrran. Stockholm - New York.

Bruce Springsteen in concert in his hometown New Jersey!!!!

Jag pussar på min Teo och konstaterar att det är okej att åka ifrån honom några dagar. Helt okej. För då får jag längta lite. Längta efter honom samtidigt som jag njuter av dagar i New York tillsammans med min syster. Det är dags för en traditionell sister trip! Och denna gången är slutdestination New York!

Jag har då & då funderat över vilken "mamma-kategori"
jag kan identifiera mig med.

Den sk. lattemamman som ständigt hänger på fik?
Mamman som hänger på öppen förskola varje dag?
Mamman som hänger med andra mammor som lärt känna varandra via mammagrupper? (Och som egentligen inte har något annat gemensamt än att de fått barn samtidigt.)

Jag har bestämt mig för att sluta fundera och bara vara min egen sorts mamma. Vara mig själv. Vara mamman som hänger på gymmet. Mamman som hänger med andra mammor som även kan kallas vänner, dvs. sådana jag kan umgås med både med och utan barn. Sådana man kan prata med om annat än babystuff. Dalta babysaker behöver man ju, precis som jag skrivit om tidigare. Men inte bara det. Då kommer den där krypande känslan av total avsaknad av mental stimulans. I alla fall hos mig.

Så. Jag slutar fundera. Gläds åt att mina goa vänner som vill hänga med mig, både med och utan Teo. Gläds åt nya bekantskaper när de dyker upp. Och fortsätter att bara vara mig själv... :)