Dagen innan...

... min mammaledighet börjar på riktigt!

I snart 6 månader har Teo haft både sin mamma och pappa hemma. Det är med blandade känslor jag imorgon påbörjar min mammaledighet efter lång sjukskrivning.

Det ska bli skönt att klara mig själv även om jag fortfarande inte är "frisk" från mina fysiska problem. Jag är helt klart på bättringsvägen och varje dag känner jag mig starkare. Dock vet jag inte hur det kommer att bli när jag har fullt ansvar för Teo själv. Men det känns ändå som att det är på tiden. Vi kan inte båda vara hemma fram tills den dagen jag är helt fri från mina besvär. Dels pga. ekonomin och dels för att vi helt enkelt inte vet hur lång tid det kommer att ta innan jag är helt bra igen...

Jag funderar över hur jag ska fylla ut mina dagar. Jag trodde att jag skulle oroa mig mest över min värk och smärta, men istället funderar jag alltså på vad jag och Teo ska hitta på. Kanske beror det på att jag är begränsad just pga. min smärta... och för att jag är rädd för att bli uttråkad. Efter lång sjukskrivning och vila vill kroppen bara komma igång igen, men jag måste bromsa mig själv och öka långsamt. Och det är inte det lättaste. Speciellt inte när jag så oerhört mycket saknar hård träning och jobb. Dock älskar jag att vara med min Teo, och när jag tittar i min kalender inser jag att det nog inte kommer att bli några problem vad gäller saker att hitta på. Det är läkarbesök, sjukgymnastik, fikaträffar mm. inbokat. Så vi kommer nog att ha fullt upp Teo och jag! :)

Framsteg!

Idag rullade Teo runt från ryggläge till mage! Och gjorde även försök till att krypa!!! Lite lustigt med tanke på att jag skrev om det igår... att det kändes som att det inte är långt borta. :)

Fick dock stoppa honom eftersom han låg uppe på soffan i enbart blöja. Höjden från golvet och sonden som snurrades runt hans ben var i vägen för hans framsteg...

Sitter nu och jobbar lite med armband som ska visas (och förhoppningsvis säljas :) på min aNNa sofie höstvisning i Malmö om några veckor. Lyssnar på Anna Ternheim och regnet som smattrar mot rutan och njuter av gott ekologiskt kaffe. Baby T är i stan och hänger med pappa och hans kompisar...

Ikväll hoppas vi på fint väder så att vi kan bege oss till vårt favoritställe Kafé sjöstugan och kvällens latinofest! :)

Varning för långt inlägg... :)

Dagen började med lite rehabträning i form av vattengymnastik. Inte den formen av träning jag önskar att jag utövade i nuläget, men eftersom jag har bestämt mig för att gilla det jag kan göra, så gillar jag just nu all träning. (Och det känns just nu att jag rört mig... AJ!)

Efter träningen körde jag till sjukhuset för Teos återbesök. Teo himself var redan på plats, då hans pappa åkte dit under tiden jag tränade. Väl på sjukuset blev det vägning, omplåstring av den tejp som håller sonden på plats, samt provtagning.

Läkarna ville ta ett hormontest på Teo, och för att det skulle ge ett rättvist resultat var det viktigt att Teos syrahämmande medicin (nexium) togs bort fyra dagar innan provet. Dessutom var han även tvungen att fasta 8 timmar innan provtagning.

Jag kan säga att vi verkligen fasade för dagarna innan provtagningen... då vi anade att det skulle bli tufft för Teo utan medicinen som håller tillbaka hans kräkningar. De första dagarna gick det hyfsat bra och Teo kräktes inte mycket, det kom mest mindre "slemspottningar". Men sista dagen, dvs. igår, kräktes han ett par gånger. Han var irriterad, ledsen och besvärad av sina sura uppstötningar. Usch, vad vi kändes oss hemska som föräldrar som inte kunde trösta honom och ta bort hans besvär! Men det var bara att bita ihop och vänta tills idag innan vi kunde ge honom medicinen igen...

Provet togs alltså idag och ni kan ju gissa hur snabba vi var med att ge honom medicinen DIREKT efteråt! Och det dröjde inte många timmar innan Teo gav oss ett leende... :)

Nu är det bara att avvakta provsvaret. Nästa återbesök är om en vecka och då ska vi även få träffa Teos läkare och diskutera framtiden. Just nu är vi lite bekymrade och oroade för framtiden. Vi vet ju att reflux är något som kommer att stabiliseras ju mer Teo växer och blir stabilare, men ju mer han växer och utvecklas, desto mer mer rörlig blir han också. Och med sonden, matpumpen och matpåsen blir det ju mer och mer besvärligt, eftersom han gärna inte vill ligga ner. Han älskar att stå upp i knät och när man lägger honom ner försöker han resa sig upp igen! De få stunder han ligger på mage jobbar han som tusan med benen, så skulle han ligga mer på mage dröjer det nog inte länge innan han får fart och börjar krypa... :)

Enligt läkaren vi träffade förra återbesöket hade en operation varit gjord för längesen om vi hade bott i USA. Men nu gör vi ju inte det... och här i Sverige avvaktar man med operation så länge man kan på barn som är friska i övrigt och växer som dom ska. Så vi får vara glada att Teo är "ett friskt kräkbarn" som dom säger på sjukhuset, och hoppas att magmunnen mognar till sig snart...

Är jag skör?

Jag läste för några dagar sedan att människor som lever med kronisk smärta under lång tid är sköra. Jag började funderade på om det gäller mig.

Jag har levt länge med värk och smärta... men är jag skör?

Satt i bilen för en stund sedan på väg för att hämta tack-kort vi ska skicka till de som var med på Teos dop. På radion spelades Takidas nya låt och mina tårar börja rinna... Låten och texten gick rakt in i mitt hjärta! Mina tankar vandrade iväg till en familjemedlem jag förlorade för många år sedan. Jag har ingen aning om vad låten egentligen handlade om, men de sjöng om hur mycket man skulle ge för att få höra en person en gång till... och själv skulle jag ge vad som helst för att få höra min pappa en gång till. Att få visa honom sitt barnbarn, lille baby T! Mina tårar börjar åter igen rinna när jag inser att baby T aldrig kommer att få träffa sin morfar.

Funderar på att det jag läste kanske ändå stämmer. Att jag är skör...?

Inser också att det inte var första gången en av Takidas låtar får mig att blir gråtmild. Deras "Curley Sue" går även den rakt in i mitt hjärta, då den får mig att tänka på hur mycket min baby T betyder för mig. "I will love you til the day I die... "

Jo, jag är nog skör. Men om det beror på min värk, det vet jag inte. Kanske beror det på att jag är nybliven mamma... för vem är inte skör då. :)

I alla fall... idag kom alltså korten vi väntat på. Korten vi ska skicka som tack-kort till de som delade Teos dopdag med oss. Blev dock väldigt besviken... igen! Skickade tillbaka de första korten jag beställde då kvalitén blev urkass. Trodde det berodde på fotot, så jag beställde nya. Visade sig idag att det inte alls berodde på fotot, då de nya blev lite dåliga, även dom.

Jaja... vi vill få iväg korten och jag kan nog hålla på i evigheter med att prova nya foton tills jag blir helt nöjd. Så det får bli dessa.

Så ni underbara som var med på dopet... snart kommer lite halvkassa tack-kort via posten! ;)

Nu ska jag ut och prova min nya cykel. Den står just nu i vardagsrummet, då min älskade make precis kom hem med den. Som jag skrev i mitt förra inlägg... om man inte kan göra det man vill, (fightas, löpträna, cykla mountainbike etc.) så får man vilja det man kan!

Och just nu kan jag cykla en kortare stund på min nya damcykel! :)

Mitt mantra!

OM MAN INTE KAN GÖRA DET MAN VILL - FÅR MAN VILJA DET MAN KAN!

Vad kan passa mig bättre just nu än ett mantra som peppar mig till att VILJA GÖRA DET JAG KAN!

Alla som känner mig känner till min bakgrund. Min tid innan jag blev gravid och mamma till en liten Teo. Min tid då jag tränade mest hela tiden. Hårt. Och med klara mål.

Alla som känner mig vet också hur min kropp reagerade på att bli gravid. Hur min kropp inte längre kan träna mest hela tiden. Hårt.

MEN... jag kan träna lite grann. Jag kan göra vissa saker. Och jag kan göra det med klara mål.

Ett av målen är att få tillbaka en sund och välfungerande kropp utan smärta. Vad de andra målen må vara håller jag just nu för mig själv. Men jag kan avslöja att det finns mål. Och att jag kommer att nå dom! Så jag ska försöka... jag vet inte hur väl jag kommer att lyckas till en början... men jag ska försöka... att sluta älta och vara bitter över det jag inte kan göra. Över den träning jag inte kan utöva just nu.

Istället tänker jag försöka VILJA DET JAG KAN!

Och idag insåg jag att det faktiskt är ganska mycket... :)

Dagen i bilder...

En glad Teo i sitt babygym bland discokulor och annat kul!
Efter ett tag blev han trött och somnade... då passade vi på att titta på film. :)

Trevlig lördagkväll!

Förskola, viktuppgång och lite smärtfrihet...

"Förskola är en del av utbildningsväsendet och vänder sig till barn mellan 1 och 5 år. Förskolans uppgift är att bedriva pedagogisk verksamhet som främjar varje barns välbefinnande samt lärande och utveckling mot vissa specificerade mål, samt att möjliggöra för vårdnadshavare att studera eller förvärvsarbeta..." -Wikipedia.

Igår besökte vi en potentiell förskola åt Teo. I min värld kändes det tidigt att tänka på sånt nu när Teo bara är fem månader gammal, men ack så fel man kan ha. Vi fick nämligen veta att det inte är ovanligt att föräldrar sätter sina barn i kö till förskolan ganska snart efter att dom kommit hem från BB!

Nu har vi har i alla fall hittat en förskola som verkar passa oss. För det känns ju som att det är det som gäller. Att det ska passa oss som föräldrar. För man kan ju gärna inte fråga sin bebis vad den tycker. :)

Promenaden i förrgår blev ingen smärtkatastrof som jag var förberedd på. Dagen efter (igår) var jag på gymet tillsammans med min sjukgymnast, som tog mig igenom några väl valda övningar. Efteråt mådde jag toppen! Jag hade nästan (NÄSTAN) glömt hur bra man kan må efter ett träningspass, och även om det bara var ett kortare rehabiliteringspass så kändes det underbart att vara på gång igen. På gång mot ett bättre välbefinnande! Det är ju långt (extremt långt) kvar till den form jag varit i, men just nu känns det som att det kvittar. Just nu är jag bara glad över att jag överhuvudtaget kan börja träna! (Om man inte kan göra det man vill - får man vilja det man kan.)

Idag var vi hos BVC och vägde Teo. Han har gått upp 200 gram på åtta dagar - toppen! Efter det hängde vi lite på stan. Akupunkturbehandling för min del och därefter lunch, fika och lite shopping med grabbarna. På vägen hem blev det strul på t-banan, så det blev en längre bussfärd istället. Teo tittade med stora ögon på allt som skedde runtomkring honom. Väl hemma orkade han vara vaken i en halvtimme innan han tokdeckade i sin säng... :)

Trevlig helg!

Idag är en bra dag.

Idag är dagen då jag för första gången på länge klarade av att gå en promenad utan att bli överväldigad av smärta!

Det kändes så otroligt härligt att gå och det känns otroligt härligt nu efteråt...

Kanske beror det på att jag hade en underbar vän som sällskap på promenaden... eller så är det faktiskt så att foglossningen ger mig mindre och mindre smärta.

Oavsett så är idag en bra dag. Inte bara för att jag klarade av att gå en promenad, utan för att jag även klarade av att ta mig iväg med Teo i bilen ensam, utan hjälp. I vanliga fall behöver jag hjälp med att lyfta in Teo i bilstolen, att lyfta in barnvagnen i bilen mm... men jag gav mig f-n på att idag var dagen då jag inte längre behöver hjälp!

(Vi får väl se hur jag mår imorgon...)

Nu väntar te, hembakad kaka och friidrott på tv. Klockan 21 börjar programmet jag inte kan sluta följa, "Bachelorette". (Varför tittar jag på det? Ja, det undrar jag också... Jag började titta på programmet under tiden vi bodde på sjukhus med Teo, då det inte fanns så mycket annat att göra än att titta på tv och pussa på Teo, och nu kan jag inte sluta. Vilken tur att det bara är två avsnitt kvar... :)

Och just det ja... Teo har börjat äta gröt. Gröt är tjockare än den pure vi tidigare gett honom, och ju tjockare mat, desto större chans att han behåller det. Han har ätit av gröten tre gånger sedan igår, och inte kräkts en enda gång! Nu håller vi tummarna för att det ska funka... för baby T älskar ju att äta! :)

Idag är alltså en bra dag.

Igår hade vi en mysig dag och kväll hos härliga vänner. Vi åt kräftor, drack vitt vin och hade det allmänt trevligt. Teo somnade i deras säng och när det var dags att åka hem flyttade vi över honom till bilstolen och vid hemkomst flyttade vi över honom till hans säng. Gick hur bra som helst, vilket är skönt att veta inför framtida sena kvällar borta... :)

Idag har vi mest varit hemma. Tog en liten tur ute i det fina vädret, en tur som varade så länge min kropp orkade innan det var dags att återvända hem och vila fogarna...

Har precis matat Teo med majspure. Han verkar älska att äta pure, men tyvärr måste vi dra ner på mängden mat då Teo har börjat få små mängder sura uppstötningar igen. Suck. Var på återbesök på sjukhuset i torsdags och träffade Teos läkare och dietist. Dom ökade på matdosen via sonden för att få upp Teos vikt lite mer, och hans syrahämmande medicin ökades också. Så nu hoppas vi att vikten ökar och att de sura uppstötningarna minskar. Men i det stora hela tyckte dom att allt verkar gå bra med baby T.

(För alla nya bloggläsare - Teo har en refluxsjukdom som heter gastroesofageal reflux/GERD, vilket innebär att syra från magen stöts upp i matstrupen. Detta pga att hans magmun är omogen. Oftas mognar magmunnen kring 1 års ålder. Vid omogen magmun täpps inte magmunnen igen efter att man ätit, vilket innebär att magsyra alltså stöts upp och kan orsaka sår och inflammation i strupen. Eftersom reflux även innebär kräkningar kan det resultera i att barnet inte går upp i vikt och då måste man sköta matningen på annat sätt än via munnen. I Teos fall är det en sond som går via magen till tunntarmen.)

Ikväll var det tänkt att vi skulle följa med vänner till Mosebacke och kolla in bandet Roots Circus och njuta av Stockholm Reggae fest 2009, men då jag haft extra ont i fogarna några dagar (förmodligen pga påbörjad akupunkturbehandling) så blir det istället god mat och film hemma. Det lutar åt "Milk" med en av mina favoritskådespelare Sean Penn. :)

Trevlig lördagkväll allihopa!

(Anna mfl. - ha så kul på Mosebacke! ;)

Följa mammas & pappas fotspår? :)

Så här söt blev Teo i sin coola NYPD body som han fick i present från min kompis Meta efter hennes New York resa. (Tack Meta - love you!)

Nog ser det ut som att han försöker "spänna sig" lite... :)

"There are so many quotes about life. But how about this one...

Just Live It."

5 månader!

Grattis på 5 månaders dagen lilla älskade baby T!

Styrka till Dylan & Morn...

Mina tankar går till Thailand... till Dylan och hans fru Morn.

Jag träffade Dylan förra året på Ko Lanta där han jobbade som yogalärare, och jag fick uppleva några av hans underbara yogaklasser.

Jag träffade aldrig Morn, men igår fick jag reda på att hon fått missfall och att dom förlorat sitt ofödda barn.

Jag bestämde mig för att jag ville skriva om det här på min blogg efter att jag läst de fina kommentarerna Dylan och Morn fick från deras vänner:
---------------------------------------------------------
"Although its hard for us to see the meaning behind these cruel twists of fate, find comfort in the fact that there is reason for everything..."

"All things for a reason all things in time, a lot of them a mystery to us..."

"Blessings to soul of your baby, may he return in your arms, and forever be felt in your heart..."
----------------------------------------------------------
Sedan Teo föddes har jag blivit extra känslig när det gäller barn.

Inte så konstigt kanske, nu när jag vet hur det känns att hålla sitt eget barn i sina armar...

Missfall har drabbat nära vänner till mig tidigare och jag blir lika ledsen varje gång jag hör att någon måste drabbas av detta så tragiska.

Jag skickar styrka till Dylan, Morn och deras familj, och jag fortsätter att fundera på varför livet kan var så orättvist ibland...

Dagens kärleksbild... :)

"Mamma om du klappar mig så klappar jag dig"

Man kan säga att jag gillar blocket... och träning.

I skrivande stund befinner det sig en främmande man (eller kille, var går gränsen?) i vårt vardagsrum. Han samtalar med min man och jag hör att dom pratar om träning. Mannen (killen?) är i vårt vardagsrum i syfte att köpa en träningspryl. En pryl min man säljer via blocket.

Olika tankar börjar röra sig i mitt huvud. Tankar om träning, och tankar om blocket...

För visst är blocket bra! Sedan baby T föddes har vi både sålt och köpt fler prylar via blocket än vi någonsin gjort tidigare. Barnvagnar, babysitter... you name it. Det finns ALLT på blocket. Fina saker till fina priser. Varför köpa en helt ny barnvagn för massa tusenlappar när man kan få en superbra begagnad för några tusenlappar mindre...!? Dessutom är eko något som ligger mig varmt om hjärtat... och vad kan vara mer eko än att köpa och sälja begagnat?

Man kan alltså säga att jag gillar blocket.... :)

Och nu till den andra tanken i mitt huvud. Träning.

Oj, vad det ordet är laddat för mig. Vad det ordet alltid varit laddat för mig, i olika skeden och varianter i mitt liv.

9 år gammal - första steget ut på brottarmattan för att träna. 10 år gammal - första steget ut på brottarmattan för att tävla. 20 år senare - är sista steget taget på brottarmattan?

17 år gammal - första klivet & simtaget över den militära hinderbanan/hindersimningen. 13 år senare - är sista klivet taget?

27 år gammal - första steget in på MMA mattan. (Mixed Martial Art - en mix av olika kampsporter, bl.a brottning). 3 år senare - är sista steget taget på MMA mattan?

30 år gammal - första steget in hos sjukgymnasten. Foglossning efter en tuff graviditet kräver sjukgymnastik. Min kropp tog "stryk" av graviditeten och vill inte återhämta sig.

Så här är jag alltså nu. Drömmande om träning. Och frågan jag ställer mig nu är - när ska sista steget vara taget hos sjukgymnasten... :)

Man kan alltså säga att jag gillar blocket... och träning. A lot!

Dagens kärleksbild...

... får bli en bild på King!

Kingen är på "semester" med våra vänner J & J, och den här bilden fick jag via mms häromdagen...

Vi saknar vår goa King!

(Tack J & J för att ni tar så väl hand om vår "andra son"... :)

Fiskarna...

Både Teo och jag är födda i fiskarnas tecken...

Just därför kunde jag inte motstå att köpa en liten bok jag hittade om fiskarna som stjärntecken... en bok som talar om vem fiskarna är som människor.

"Motsägelsen är ett av de främsta karaktärsdragen hos personer födda i fiskarnas tecken. Fiskarna är det mest svävande tecknet och känslostyrda tecknet och det är här man finner de flesta sökarna. Fiskarna är vattentecken och är mycket känsliga, sensitiva, romantiska och intuitiva. De står alltid på de svagas sida. De har mycket fantasi och kreativitet och de är oftast goda lyssnare, då deras känslighet gör dem empatiska. Den empatiska förmågan leder dem ofta till vårdande yrken, där skicklighet, kreativitet och sympati måste förenas. Trots att de gärna flyr till en fantasivärld är de bra på att reda ut andras känslomässiga problem..."

Jag har inte hunnit läsa mycket mer än så ännu i boken, men det lilla verkar ju minst sagt stämma väldigt bra in på mig.

Enligt boken är Väduren utåtriktad och har stor aktivitetslusta, och det stämmer väldigt bra in på Teos pappa, som är just Vädur.

Jag funderar över hur baby T kommer att bli som person. Om han blir en "riktig fisk" som sin mamma, eller om han blir mer lik sin pappa. Just nu är han dock mest nyfiken och intresserad av små saker... som gräset, som han gärna studerar... eller mammas och pappas ansikten som han gärna känner hårdhänt på! :)

Dagens tröttaste familjemedlem...

... efter en superhärlig dag tillsammans med våra vänner R & L och deras barn. :)

Måste ju även visa...

... att baby T för första gången satt själv i en barnstol igår!

En hand vid nacken var nödvändig för att han inte skulle kasta huvudet bakåt...

(Tack L för att du var så rutinerad... ;)

Change of scenery...

Att byta utsikt gör mycket för kreativiteten och tankarna. Oftast behöver man inte resa långt för att byta utsikt... man kan vara nära, men ändå långt borta.

Teo har haft sitt första möte med Stockhoms skärgård. Omgiven av havet har vi spenderat två dagar hos vänner i deras sommarhus. Vi tog oss dit med bil och båt och jag behövde inte gå alls. Solen och dess värme gjorde gott för min foglossning och smärta och jag tog årets första och andra dopp i havet...

Helt omedveten om dagstidningarnas förstasidesrubriker andades vi in frisk havsluft...

När jag satt jag på bryggan i morse med baby T i mitt knä var det så vackert att det skulle kunna ha varit en kuliss... eller en tavla. Vi delade samma utsikt och jag började fundera över vad det var vi såg. Vad jag såg... och vad Teo såg. Jag insåg att man kanske borde se saker och ting ur ett barns perspektiv ibland. Uppleva saker med ett barns ögon. Det var Teos första möte med havet och det var härligt att se hur han verkligen tittade... hur han kände luften i ansiktet och hur han studerade vågorna och lyssnade på ljudet från havet.

Vi väljer ju själv hur vi vill se på saker och ting. Vi väljer själv om vi verkligen ser det vi tittar på... eller om vi helt enkelt bara ser, utan att verkligen reflektera över VAD det är vi ser. Jag menar, hur häftigt vore det inte att se havet för första gången. Igen. Och igen...

Livet på landet...

Dagens tema blev livet på landet...

Vila och avkoppling och tid för Teos farfar och farbror att umgås lite med sitt barnbarn/sin brorsson...

Självklart följde yogaboken med... :)

Exploring Sthlm, dag 2.

Lördag och dags för nästa utflykt...

Det blev Östermalm... IGEN! :)

Vi mötte upp våra vänner D & H för att spana in prideparaden... käka lite god lunch och sola och äta glass i Kungsträdgården.

Det blev en mysig dag och Teo spanade in alla festligheter med nyfikna ögon!