Bilder från morgonens promenad.

Ni som ska hit över jul.

Spela Fia med knuff med Teo om ni vill skratta lite. Han är tre år och MÄSTARE på att fuska :) Lyckas slå siffran sex med tärningen VARJE gång. Och vinna varje gång. Prova ska ni få se. Ni kommer att förlora. Även i memory.

Konversation med en uttråkad son.

Teo vill du gå på promenad?

-Naaaj, för jag är en tiger. Och tigrar kan inte gå på promenad.

Nähä. Ok, då stannar vi väl inne.

-Mamma, vet du vad mormor brukar säga åt mig? Hon säger naaaaaaj. Så säger hon. 

Fniss.

-Mamma, det är tråkigt att vara med dig. Kommer det inte någon annan? Jag vill att någon ska hälsa på.

Nä. Det är ingen som kommer idag. Klockan är sent på eftermiddagen och alla är hemma i sina egna hem. Men Teo ska vi inte gå på promenad en sväng?

-Nä, jag tycker det är tråkigt att gå på promenad. Det är trååååkigt. 

Ok. Då stannar vi väl inne då.

Min son vill bo i kollektiv.

Mamma jag vill inte att vi ska vara bara tre! Jag vill att Vendela och Denise ska vara här. (Kusiner). Och farbror Björn. Huset är så stort och alla får plats! Det är så tråkigt att bara vara tre...

Min son vill ha fler boende i huset. Mamma å pappa är inte kuliga nog.

Fredag.

Lämnade Teo på dagis. Konsultation med ny yogaelev kl 8. Renskrivning efter mötet med eleven. Meditation. Hämtade Teo på dagis kl 12.30. Besök hos doktorn för att kolla hans nacke han klagat på. Visade sig vara ok. Vidare till badhuset för plask och lek, som avslutades i "varma rummet", dvs bastun. Fredagsglass och inköp av mat till kvällen. Hem och leka. Och vänta på pappan som varit borta en vecka. Myspys ikväll. Imorn är det min tur att vara iväg. Yogautbildning hela helgen, men kvällarna hemma. Puss på er!

Ååååhhhh!

"Mamma, du är min bästa vän".

Åååhhh vad mitt hjärta blev alldeles varmt. Små människor är så fina. Så ärliga. Så närvarande i stunden.

Mitt lilla hjärta. Mammas bästa vän.

Dagens outfit.

Shortsen på. Alla glada och nöjda.

Teo 3 1/2 år.

Shorts och t-shirt. Oj oj vad det har diskuterats och argumenterats om dessa klädesplagg. Vi vuxna har försökt förklara i det oändliga varför det ska bäras långärmade tröjor och byxor när hösten har kommit och när det ganska snart blir vinter. Teo vägrar. Totalvägrar. Fryser inte säger han. Så vi testade att släppa ut honom i shorts och t-shirt, och han hade rätt. Ungen verkar inte frysa. Men för det kunde vi ju inte ge oss. Så det blev en kompromiss. Shorts och t-shirt inomhus, och så fort det är dags att gå ut blir det byxor och tröja ovanpå. Eller som idag, shortsen utanpå :) Mycket bra kompromiss enligt dagispersonalen. Teo är nöjd och glad och problemet är löst.

Ibland får man se till att möta allas önskemål, och om Teo ser extremt lustig ut, vilket han gör.. ja, då får det väl bli så. Han bryr sig inte ett skvatt, så då gör väl inte vi vuxna det heller.

Annars då? Jo, Teo vill bara äta pasta med smör i. Inget annat. Jo, yoghurt. Som vanligt blir det diskussion. Och han vinner. För han äter inget annat. Förutom på dagis. Där äts det 4 portioner mat oavsett vad som serveras. Så än en gång har vi vuxna fått nöja oss med att Teo äter sig mätt på dagis och hemma får det väl bli några pastaskruvar med smör.

Och annars i Teos liv är det brottning, löpning, Alfons Åberg, Narnia, bokstäver och böcker som gäller. Och att göra smycken. Han består av lika mycket kontraster som sin mamma :)

Spiderman.

Mitt hjärta.

Kom till dagis och hämtade en glad kille som uppspelt lämnade över ett paket där det stod till mamma från Teo. Vi skulle vänta tills vi kom hem innan vi skulle öppna. Väl hemma ville Teo öppna själv och lämnade över ett halsband han gjort åt mig. Jag blev så glad, och vi kramades och Teo sa vassegod mamma!

Mitt hjärta.

Racer-Teo

Det är vad Teo kallar sig själv. Bilden talar sitt tydliga språk. Ungen är grym på att cykla. Han står upp och cyklar. Sitter ner. Och fort går det. (För er oroliga är det inom säkra vägar utan bilar. När det är bilväg går vi längs kanten:)

Söndagsfika

i handelsträdgården.

Alla vackra lockar

har åkt av. Det var dags. Det kliade och blev svettigt. Var jobbigt att tvätta. Men både Teo och jag älskade lockarna och det satt långt inne för oss båda att gå med på att boka tid hos en frisör. Med lite påtryckningar från pappan gav vi med oss till slut. Och se så fin han blev min lille pojk. Gissa om den fina lilla nacken fått mycket pussar :)

Tröttis

på skogspromenad med mamma. Åh vad jag älskar träd. Såg ett program om att många börjar se och älska träd när de blir vuxna "på riktigt". Så tydligen är jag det nu. Vuxen så det förslår.

Sådan mamma

sådan son :)

Spiderman är idolen.

Min son.

En framtida smyckedesigner? Mycket tid och möda på dagis för att ge mamma detta armband, enligt fröknarna. Kärlek.

Individuella konsultationer i yoga.

Nu är jag igång med personlig träning i yoga. Och jag blir verkligen glad av det. Fy fasiken vilken ynnest det är att vara yogaterapeut. Men också ett stort ansvar. Idag träffade jag min andra elev av fyra jag ska jobba med framöver. En elev som öppet berättade om sin sjukdom, sitt liv, sin historia. Sin orsak till att vilja prova yoga som medicin. Stundtals under samtalet kände jag att det var över min nivå, att jag blev lite rädd för att göra fel. Rädd att skada istället för att hjälpa. Men det försvann när jag såg glädjen i ögonen hos eleven. Glädjen över att prova yoga som redskap för att nå bättre hälsa. Fint.

Efter dagens konsultation jobbade jag lite på mitt andra jobb. Gjorde färdigt det som skulle göras färdigt och studsade sedan ner i tunnelbanan för att åka mot dagis och utvecklingssamtal. Mötte upp pappan och tillsammans pratade vi med Teos förskolelärare i en timme. Pratade om bra och mindre bra. Framsteg och sådant att jobba vidare med. Stolt mamma till fin pojke. En pojke med stark vilja som behöver fasta ramar. En pojke som i skrivande stund hoppar runt och vägrar sova.

Det går bra just nu. Känner att jag är i ett härligt flow. Att jobba är kul och går bra. Utbildningen går fantastiskt och framtiden ser härlig ut. Ibland är jag lite rädd att det ska komma ett bakslag. Att jag ska skada mig igen. Bli sjuk. Rädslor för att det inte kan få vara så här bra. Då är jag tacksam över att yogamattan finns där som en livlina. Mitt livselixir. Jag dyker ner på min matta och gör min practice. Min meditation. Efteråt känner jag mig stark. Stark nog att veta att det är okej att vara lycklig. Att oavsett vad som sker, så har jag en sån underbar familj och underbara vänner omkring mig att jag fixar allt. Yoga och familj. Fy fasiken vilken tur jag har.

Så här glad

kan man se ut i receptionen till en yogastudio :)

Glad kille!

En bild

på en av mina lärare i färd med att undervisa en ypperlig övning för tajt nacke/övre rygg.

Att jobba personligt/terapeutiskt med yoga innebär till stor del att använda sig av olika redskap för att hjälpa individen att "öppna upp" stela områden i kroppen. På bilden används något kallat "strap" för att hjälpa eleven att komma djupare i övningen som inte går att få till på egen hand.

Love yoga therapy!

Intuitiv.

"Mamma, när du inte har ont då kan vi brottas och boxas. Men nu när du har ont så boxas vi i luften på låtsas".

Hade inte ens sagt att jag har ont. Min treåring kände det intuitivt i morse. Läste av mitt kroppsspråk som talade om att denna mamman har nu drabbats av förkylning.

Så kan det gå efter penicillin kur när immunförsvaret är på botten och man är på utbildning med ett gäng yoginis där några snorat järnet.

Vad göra? Åka till jobbet. Jobba. Ta hem en dator för jobb hemifrån imorgon. Hämta sin älskade make. Tillsammans hämta vår älskade son. Åka till indisk restaurang och köpa hem mat. (Sitter i detta nu i bilen och väntar:) Hem och äta, bada med lilleputt och VILA.

Sagt av Teo.

Pappan ropar från badrummet att Teo ska komma och borsta tänderna.

Teo säger nej.

Pappan ropar lite till.

Teo har inte tid. Han ser på tv.

Pappan blir irriterad. Ropar "kom NU"

Teo svarar "TÅLAMOD pappa!"

Pappan tappar hakan. Sa han tålamod?

Teo kommer in i badrummet. Pappan frågar "vet du vad tålamod betyder?"

Teo svarar "ja pappa, när man inte stressar".

----------------

Slutar aldrig förundras över min smarta treåring.

Hej från sötnosen Teo

som spenderat dagen i skogen med pappa när mamma varit på yogautbildning.

Sagt av min älskling.

Mamma du är så gosig. Du är så gosig som det där högsta trädet! Eller nej, du är gosig ända upp i himlen! 

Min treåring är så söt, fin, smart och eftertänksam. Stolt mamma minst sagt.

Konsten att dela med sig.

Vi pratar om att dela med sig. Att inte vilja ha allting själv, vare sig det gäller leksaker eller godsaker. Idag visade min lilla fina Teo bevis på att han är med på resan.

Mamma, du kan få smaka av mina godisar.

Nej tack älskling, jag vill inte ha.

Jo, men vi delar! 

Nej tack, dom är dina, ät du dom.

Nej, mamma! Du var snäll och gede (gav) mig dom, och då vill jag vara snäll tillbaka och ge dig halva mina godisar!

Ungefär där började mitt hjärta smälta och stunden senare satt jag och smaskade på godis.