Jag & Teos pappa har haft ganska roligt åt att vi inte spelar barnmusik för Teo. Antingen är det Bandit 106,3 (rock) på radion eller så spelas någon av mina Bruce skivor. Alltså än så länge total avsaknad av barnmusik i detta hemmet...

För en stund sedan zappade jag mellan olika kanaler på TV´n. När jag stannade på SVT´s dansbandskampen händer något med Teo. Han börjar digga! Förmodligen kommer dessa gener från min sida av släkten. Jag har nämligen inte bara växt upp med Bruce musik... utan även dansbandsmusik! :)

Här kommer Teo med sin hjälm och gåvagn... :)

Satt här vid datorn när jag i ögonvrån ser en liten kille på snart 9 månader komma GÅENDES i full fart med sin gåvagn med ett stort leende på läpparna. Plötsligt händer det! Och här har jag filmat när jag försökte få honom att gå lika fort igen... :)

Om ni undrar...

varför nya foton på Teo lyser med sin frånvaro kan jag berätta varför.

Jag har en gammal seg dator just nu som inte riktigt pallar att ladda upp mina bilder. Vår nya dator är på reparation, så tills dess blir det bildfria inlägg.

Men. Trots att nya foton på Teo lyser med sin frånvaro kan jag berätta att han numera är följande:

en söt, knubbig & fyllig liten människovalp med massa gosiga babycelluliter.

Precis som King följer han efter oss så fort vi lämnar rummet. King kommer tassande och Teo kommer krypande. I ganska hög fart numera... :)

Så fort min gamla dator är färdigreparerad ska jag uppdatera er med bilder på denna söta människovalp. Som för övrigt tagit några steg med sin gåvagn helt själv!

(Hjälmen vi köpte för att dämpa skallskador visade sig fylla sin funktion... efter ca tre steg tror Teo att han kan gå själv, vilket han inte riktigt kan. Då dämpar hjälmen fall på huvet och blöjan dämpar fall på rumpan :)

Vi har länge väntat på denna dagen.
Väntat på, hoppats på och funderat på...

Jag startade min blogg för nära och kära. En blogg som skulle fungera som en dagbok där jag kunde skriva om min nya vardag som mamma till en liten baby Teo. En vardag som visade sig bli annorlunda och inte riktigt som jag tänkt mig...

Jag kommer aldrig att glömma den där natten i april. Det var söndag och dagen efter hade vi tid för återbesök på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Ett återbesök för att diskutera lilla baby Teo och hans kräkningar. Det blev aldrig något återbesök på måndagen.
Besöket blev istället under söndagnatten...

Jag satt i baksätet på vår bil. I ilfart var vi på väg till barnakuten.
I min famn låg lilla baby T insvept i en blå och vit randig handduk. Handduken var färgad röd av Teos blodkräkningar. Mina kläder luktade illa och var även dom rödfärgade. Tårar rann längs min kind och tätt intill mitt bröst höll jag detta lilla knyte. Min son.

Besöket varade i sju veckor. Veckor vi spenderade på avdelning Q 63. Veckor som avslutades med att Teo fick en sond inopererad via sin mage till sin tunntarm...

Ett år. Så länge skulle det kunna ta. Ett år av sondmatning i väntan på att Teos magmun skulle mogna och tillåta honom att behålla mat i sin mage utan att kräkas.

Fem månader. Så lång tid tog det. Fem månader av sondmatning innan magmunnen började mogna.

Idag kom dagen vi väntat på.
Väntat på, hoppats på och funderat på...

Tårar rinner än en gång längs min kind. Men idag är det tårar av lycka. Tårar av glädje...

Teo är en fri liten pojke! En pojke utan sond.
En pojke som älskar mat och som får behålla maten i sin lilla mage!

Fredag 10 april 2009. Mitt första blogginlägg:

Att älska dig är det lättaste som finns. Att vara arg på dig är också det lättaste som finns. Just därför blir banden mellan oss båda så starkt.

Tack för att du kom till just oss. För att du vänder upp och ner på just våra liv!

Fortsätt vara sådär söt, stark, jobbig, finurlig och underbar!

Mamma kommer alltid älska dig...

2:a dagen...

... utan sondmatning!

Från och med i förrgår har Teo varit helt utan sondmatning. Sonden sitter kvar, men idag är alltså andra dagen då vi inte använder den. Alls. Och det har hittills gått superbra! Var rädd att Teo skulle börja vakna hungrig på nätterna, men icke sa Nicke (nyfiken.) Idag sov Teo till 08.20 och jag vaknade före honom... :)

Desto sämre går det med min nacke och ländrygg... har ganska ont och hoppas på att få hjälp av någon snart. Vare sig det är neurokirurgen, zonterapeuten eller någon annan. Det tär att ha ont...

Ha en bra dag! /S.

Dags för...

... videopremiär! Från och med nu ska jag försöka lägga upp lite videofilmer på Teo och hans små upptåg. :)

Denna första filmen är från igår. Teo har börjat få lite fart när han kryper och numera ställer han sig upp utan problem vid bord, stolar etc. Dock är det lite svårt att ställa sig upp vid en väska...

Idag är det söndag med allt vad det innebär. Sen frukost (Teo somnade inte förrän 22 igår eftersom vi var iväg på middag... vilket innebar att han sov till 09 idag!), lite stickning/virkning samtidigt som tv´n visade inspelning från nattens UFC (ultimate fighting championship) debut för vår svenske Alexander Gustafsson. (Som vann på knock out!)

Nu lite pyssel med Teos gåvagn som jag håller på att fixa till, sen är det dags för yoga. Efter det väntar lite mer pyssel och puss med Teo och sen blir det filmkväll. Har suttit väldigt mycket på en värmedyna de två sista dagarna och det känns som att det lindrar smärtan i min rygg lite... så film och värmedyna känns lämpligt ikväll. :)

Mysig söndagkväll till er också!

Underbara fredag den trettonde!

Trots smärta i nacke, ländrygg och bäcken så är jag glad just nu!

Yogan gick smidigt och bra i morse och efter det var vi på sjukhuset för återbesök med Teo. Vid förra besöket vägde Teo 8680.
Idag, ca två veckor senare, väger Teo 9200! Och detta trots att vi sänkt sondmatningstiden rätt så rejält. Alltså har Teo gått upp så mycket i vikt genom den mat han intar via munnen. Och om Teo får bestämma själv så är det mycket mat! :)

Nu sänker vi sondmatningstiden ännu mer. 3 tim per dygn. Nästa vecka slutar vi med sondmatning helt och veckan därpå ska vi se hur vikten ser ut. Om Teo gått upp lika bra i vikt då... ja, då är det dags att plocka bort sonden!!! :)

Självklart vågar vi inte hoppas... men det ser ljust ut!

OCH. Idag hade jag ett samtal med specialist på neurokirurgi på Sophiahemmet här i Stockholm. Foglossningsproblem kan visst resultera i diskbråck och om två veckor ska jag röntgas. Känns underbart att äntligen få komma till någon som är specialist på dessa problem!

Har dessutom fått en grym massagebehandling för min nacke, rygg och rumpa av min goa vän/naprapat/yogalärare. Imorgon ska vi ses igen, men då är det middag med männen och lek med barnen som gäller... :)

OCH. En fd. granne ringde på dörren idag. Hon hade hört att mina problem med nacken och foglossningen inte vill ge med sig och var här för att lämna en Aloe Vera kräm som hon själv använder för liknande problem. Jag blev så rörd av hennes omtänksamhet och önskar att hon bodde kvar här... vilka goa människor det finns!

Så. Idag är jag trots min smärta glad och nöjd. Har bakat en mjölkchokladkaka som står i ugnen (och som jag definitivt inte behöver äta, men maken gillar ju goda kakor). Teo har somnat och på bordet väntar tända ljus samt tre stycken aNNa sofie garnprojekt. Ett av dom är ett lapptäcke jag gör åt min lilla baby T och de andra två är beställningar! Yippie!

Och just det ja. Idag fick jag reda på att den lokal jag vill hyra av vår bostadsrättsförening till aNNa sofie ateljé står till mitt förfogande from 1 januari! Teos rum ska rensas från symaskin, tyger, garner, pärlor, verktyg etc. Han får eget rum och jag får egen ateljé...

Just nu känns smärtan lite mindre jobbig...

Snart börjar idol, och jag hejar på grymmaste Mariette! (Hon är så jäkla bra och dessutom den enda i idol hittills som framfört en Bruce låt! Jag vill ha likadant hår som henne, men där sa maken stopp... :)

Kram & mysig fredagkväll!

Teo + 8 mån + upp och stå = sant

Första försöket till att ställa sig upp utanför sängen...

Jaa!!! Det gick!!!


Grattis älskade baby T,
8 månader idag!

Vi älskar dig!

Jag blir så trött...

... av att slussas runt i sjukvården.
Ingen vill ta ansvar för Sofie, 30 år och extrem foglossning.

Mödravården - "Vi tar ju egentligen bara hand om er mammor fram till tre månader efter förlossningen, sen är det ju husläkare som tar över."

Jag - "Okej, men jag har gått hos era läkare fram till slutet av sommaren då jag började bli lite bättre i ryggen. Jag skulle återkomma om besvären inte försvann. Till ER! NI har min journal och alla anteckningar, NI har haft hand om mig och mina besvär, NI har lovat mig åtgärder om jag inte blir bättre."

Mödravården - "Ja, men nu e det ju inte sommar längre. Nu har det ju gått 8 månader sedan du födde din son, det kanske är dags att husläkare tar över."

Husläkaren - "Va? Tycker dom att vi ska ta över. Det är ju graviditetsrelaterat och dom har haft ansvar hela tiden och vet precis vad du gått igenom. Ring dom igen och stå på dig! Annars får du ju gå till akuten."

Mödravården - "Va? Tycker husläkaren att vi ska fortsätta ha ansvaret? Ja, vi får väl prata med våra läkare då och se hur stressade dom är och ifall dom har tid för dig. Men det kan dröja några veckor."

Gaaaaaahhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gick till gynakuten. Förklarade att det kändes lite dumt att gå dit,
det är ju egentligen inget akut gyn fel på mig. Blev skickad till ortopedakuten.

Ortopedläkaren - "Ja du, tyvärr så kan sånna här problem bli kroniska. Om inte kroniskt, så kan det ta vääääldigt lång tid. Oftast får man lära sig att leva med smärtan och förhoppningsvis så glömmer man bort den så småningom. Det sista vi gör är att sätta kniven i patienter med foglossningsproblem, det blir bara värre. Du får helt enkelt fortsätta med sjukgymnastik och bara låta tiden avgöra... och jag blir väldigt arg och besviken på mina läkarkollegor på mödravården som inte tar sitt ansvar längre."

Gaaaaaahhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gaaahhhhh.....

... vad jag har ont i ryggen!! Teo har ju idag kommit på hur man ställer sig upp, och då vill han såklart göra det HELA TIDEN. :)

Trots smärtan fick det bli en mini-promenad ner till vattnet.

För er som inte varit här så kan jag berätta att den promenaden är ca 200 m lång. :)

Teo studerade uppmärksammat vattnet och omgivningen.

Nu är klockan snart 18.30 och jag har precis nattat en speedad,
men trött baby T.

Ska mata Kingen som kom hem idag, göra lite käk till mig själv, kasta mig i ett varmt bad, dricka te och fixa med lite stickning/virkning framför tv´n. (Visste ni att 20 min. stickning/virkning
sänker hjärtslagen med 11 slag i minuten. Alltså ganska rogivande.)
Sent ikväll/inatt kommer maken hem. Puh... :)

Imorgon ska jag jaga en akuttid hos läkare. Jag är så trött och ledsen över att ha så här ont. Igen. Wish me luck!

Kl. 07.17...

... vaknade jag till den här synen.

En liten Teo krypandes runt i sin säng.

Blundade lite till...

... för att åter vakna till den här synen!

En Teo STÅENDES i sin säng.

(Med något mallig blick :)

Lite frukost på det och Teo älskar att äta kex helt själv...

Utvecklingen går i rasande fart framåt! :)

Jag pustar ut...

... efter en lång och tuff dag. Har egentligen inte gjort något, mer än att ta hand om det lilla pyret Teo. Det har dock räckt gott och väl för att göra min smärta i ryggen ännu mera lite granna jobbigare. Är helt övertygad om att det är en disk det är fel på. Vad är det annars?! Teo fyller snart 8 månader gammal. Jag fick ont i fogarna när han låg i magen och var utvecklad i sisådär fyra månader. Alltså har jag haft ont i fogarna i ganska exakt ett år nu! Och det är inte kul. (Inte för att någon trodde annat.) Jag njuter av att leka med min lilla krabat, men det tär på kroppen och om jag inte blir bra snart finns det risk att jag blir galen. På riktigt.

Tack J för en trevlig fikastund idag och TACK för att ni tar hand om King när jag inte orkar!

(En liten närbild på en fascinerad Teo som kollar på tv från sin gåstol. :)

Kontraster...

... är vad mitt liv handlar om just nu. Bra, dåligt. Jobbigt, lättsamt. Allt kan skifta... och detta med minuters (ibland sekunders) mellanrum.

Igår var en bra dag. Morgonyoga och sen en härlig dag tillsammans med min lilla familj. Lunchade på restaurang för att fira pappa A´s första fars dag och spenderade kvällen hemma med mys i soffan.

Idag har det varit en mindre bra dag. Morgonträning även idag, fast på gymet tillsammans med min sjukgymnast. Diskuterade mina foglossningsproblem och varför det inte vill bli riktigt bra. Bättre, javisst, men inte helt bra. Känns som att jag "står och stampar" på samma ställe utan att bli riktigt bra. Min sjukgymnast gjorde då en ryggundersökning. Hon hade nyligen gått en utbildning där hon fick lära sig att på 20 % av alla "bäckenpatienter" ligger problemen i ryggen. Jag har tidigare hört detta, fast av min läkare på mödravården. Enligt dom skulle en röntgen behöva göras i det fall mina problem inte försvinner. Och det är ju ett faktum just nu. Besvären försvinner inte. Så alltså. Min sjukgymnast gjorde en ryggundersökning. Och denna undersökning pågår i ett dygn. Med tejpad ländrygg har jag sedan i förmiddags knappt suttit ner på hela dagen, samt gjort en ryggövning varannan timme. Detta för att "provocera" ryggen på ett speciellt sätt, och för att efter ett dygn se hur smärtan förändrats. Det sjukgymnasten vill veta, och det läkarna misstänker, är att jag kan ha diskbråck i ländryggen...

Tydligen går det att åtgärda, och det är ju bra. Men tills dess... aaaarrrghh!!! ONT! Får väl leva med kontraster lite till.
Och idag är det mindre bra som sagt.

Morgonmys...

MYSAPA

Kolla in! Såg just denna bilden på Isabelle Hallings blogg. Vill ha!

Tänk att ha den i Teos rum... att bara kasta sig i famnen på denna jätteapa och mysa mysa mysa!!! Kanske ska sy en. :)

Ja, vad ska man säga...

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag tror ju (oftast) att det finns en mening med det som sker. Därför tror jag bestämt att det finns en mening med att jag och Teo inte just nu befinner oss i Skåne. En mening med att vi återigen skulle behöva avbryta vår resa...

Vi hoppade på tåget. Och hoppade av igen. Inte i Malmö. I Linköping.

Migränanfall. Yrsel, illamående, kräkning. Hysterisk Teo som var vild som få. Efter två timmar gick det inte mer. Då var jag bara tvungen att hoppa av tåget. På perrongen stod min älskade vän och Teos gudmor och väntade. Aldrig har jag varit så glad över att Teos faddrar bor i Linköping som då. Vi spenderade natten hos dom och dagen efter återvände vi hem till Stockholm. Hem och vila bort migränen. Idag fredag, fyra dagar senare, mår jag bra igen. Började dagen med ett härligt yogapass. Åkte sedan in till city för att möta upp min vän och kollega M. Hängde runt i Stockholm city och skrotade och rotade i garn- och stickbutiker. Lunch, fika, uppdateringar och lite tips på virktekniker. Precis vad jag behövde. En dag på stan med en väninna och kollega inom både mitt "riktiga" jobb samt designsamarbete. Fick veta att en aNNa sofie och huvva visning har efterfrågats på vårt "riktiga" jobb. Så nu är det bara att designa, tillverka och fixa med nya smycken och stickningar.

Nä, det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blev ingen Skåneresa. Inga dagar fyllda med vänner och familj. Istället fick vi träffa våra underbara vänner i Linköping. Träffa deras son, vår gudson. Må lite dåligt (blä) för att sedan må bra igen och hänga med M på stan. Har inte riktigt funderat ut meningen med att vi inte skulle få träffa familj & vänner i Skåne, men när jag kommer på det så lovar jag att berätta det för er. Kanske var det pga. att jag skulle köpa det där grymma garnet idag. Tveksamt. Men man vet aldrig.
Det återstår att se...

Kram och trevlig helg till er läsare!