Blixtbråk...

Innan jag blev mamma funderade jag på hur det skulle bli med alla sömnlösa nätter...

Funderade över ifall jag och Teos pappa skulle bråka mycket...

Jag behöver inte fundera så mkt mer på det, för hemma oss är det snabba blixtbråk som gäller. Snabba ordväxlingar som går över lika fort och sen är vi glada igen!

Teos pappa har en förmåga att få mig att skratta mycket, vilket är underbart för humöret, men desto mindre underbart för mitt kejsarsnitt... redan på BB fick Teos pappa mig att kikna av skratt, och jag kan lova att det göra GALET ONT i magen av att skratta! (Eller nysa... ) Men det är det värt... för det är ju så härligt att skratta!

Idag har vi sovit länge, vilket även det är underbart för humöret... speciellt när lille baby T är körig i magen. Mitt penicillin mot bröstinfektionen gör inte underverk för hans lille mage. Han får ju i sig medicinen via min bröstmjölk. Så idag är det blöjbyten som gäller!

Medicinen börjar iaf verka mot infektionen, så det är ju positivit.... för om mamma mår bra, så mår nog lille Teo också bra... !

Totalfokus på amning...

Igår fick jag ett glädjande sms...

Våra vänner Angelica & Ludde har fått en son!

Stort grattis till er!

Idag har jag fått penicillin. Fick besked från amningsmottagningen att jag drabbats av en infektion inne i mina bröst. Det förklarar smärtan jag haft efter varje amning... galet ont! Nu ska det förhoppningsvis bli bättre. Kan väl säga att jag är ganska trött på smärtor vid det här laget... och det var inte långt ifrån att jag och Teos barnmorska kom överrens om att lägga ner amningen igår.

Men nu e det alltså totalfokus på amning, penicillin och vila. Inte amma för mycket ("vila" brösten) och inte amma för lite... (med mjölkstockning som följd...)

MEN... som vanligt tänker jag positivt! Jag tror att allt sker med en mening, det gäller bara att finna ut meningen med det som sker...

(Och som min underbara vän Anna säger... tänk så mycket tur jag ska ha när det vänder!)

Brottarnacke!

Trots att min graviditet präglades av problem kan jag ändå minnas den som väldigt ljus...

Jag visste ju att en liten pojke var på väg till oss...

Dessutom kände jag ett enormt stöd från nära och kära...

Havandeskapsförgiftning drabbar ungefär tre till fem procent av alla gravida kvinnor i Skandinavien. Man vet inte riktigt varför eller vad som utlöser den, men sjukdomen kan leda till för tidigt födda barn och är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall under graviditeten.

Vilken tur att jag inte visste det då. Då när jag låg där på sjukan två gånger i veckan i slutet på min graviditet... Jag hade redan haft problem med extremt illamående som gjorde att jag blev inlagd två gånger, samt problem med extrem foglossning. Ytterliggare problem som havandeskapsförgiftning var väl bara ännu ett problem tänkte jag...

Teo föddes en vecka innan beräknat datum... det vill säga inte alls för tidigt.

Jag fick en ny person i mitt liv som jag känner en sån oerhörd kärlek till....

Lille baby T!

Graviditeten är över. Födseln är över. Nu är det andra "problem" som kan inträffa.

Många längtar efter större bröst... jag vill ha tillbaka mina små, sportiga bröst. Nu känns det som att brösten tar över hela intrycket och att jag försvinner! (Självklart är det ju inte så... men så känns det!)

Igår besökte jag och Teo amningsmottagningen. Det är ett gissel det där med amning, så thank god för amningsmottagningen! Tjejen som tog emot oss var underbar och hjälpte mig och Teo att få amningen till att bli bättre...

Därefter tog vi tunnelbanan in till Södermalm för att möta upp Anna och hennes lille Henning... Det blev en mysig lunch på Skrapan...

Just nu ligger Teo och tränar sin nacke i vardagsrummet... Han är fem veckor gammal, men redan så stark i nacken! Helt otroligt! Man blir så löjligt stolt!

Han för framsteg varje dag, lille baby T...

Nu förstår jag storheten med barn. Det är tveklöst underbart och häftigt!

Babylycka!

Jag vill gärna tro att jag är tuff... stark... modig...

Men sen jag fick Teo har jag ofta dåligt samvete och är rätt så vek...

Enligt Teos barnmmorska på BVC är det bara att vänja sig... som mamma kommer jag ständigt ha dåligt samvete, alltid är det något!

Just idag har jag dåligt samvete för att jag har ont i magen (efter snittet), jag har ont i nacken (sedan tidigare nackskada) och jag har ont i ryggen (foglossning)... allt på en gång! Det gör att jag har svårt att bära Teo i min famn mer än korta stunder. Han får istället ligga i en babysitter bredvid mig...

Mesigt, jag vet! Men min mammainstinkt säger åt mig att han vill upp i min famn... mysa med sin mamma! Jaja... det är väl bara att göra som barnmorskan säger... vänja sig vid dåligt samvete för minsta lilla...

Idag fick jag ett underbart mail från en vän... Hon skrev att hon läser min blogg och att det fullkomligt strålar lycka från mig! Många gnäller och är trötta när dom får barn, men jag verkar stråla av babylycka... (Tack för mailet...)

Så sant så sant!

Visst är jag trött... senast idag har jag klurat lite på alternativ som skulle ge mig en hel natts sömn! (Alternativen inkluderar nappflaskan, bäddsoffan i vardagsrummet och Teos pappa... =)

Men... jag försöker finna mig i nuet. Jag är ett stort yogafan och senaste boken jag läste handlade om mindfullness... att finna sig i nuet och njuta av det som är nu! Att vara närvarande! För det är nu Teo är fem veckor gammal... det är nu han börjar fixera blicken och följa sin mamma och pappa med sina stora runda ögon! Det är nu han är sådär alldeles liten och pluttig! Det är nu han är sådär liten att hela han får plats på min kudde!

Så trots trötthet... en tradig kropp, kläder som inte passar mig och smärta i hela kroppen så är det nu som gäller! Teo växer hela tiden och jag kan aldrig få tillbaka denna tiden med honom... vips så är han en liten pojke som inte alls vill hänga med sin mami! =)

Ta vara på tiden! Var närvarande!

Jobbiga babykilon...

Efter mer än fjorton år av kamsportsträning och tävling trodde jag att jag skulle tåla förlossningssmärtan galant... tji fick jag...

Om min graviditet var en mardröm var min förlossning en ännu värre mardröm... Den hade allt en dålig actiondrama ska ha! Blod, svett och tårar!

Jag hade ställt in mig på att föda vanligt... men efter sexton timmars värkarbete (mer än en hel arbetsdag!) blev det istället akut kejsarsnitt. Jag grät och blev ledsen över att dom skulle snitta mig... Inte av rädsla. Inte av smärta. Av lättnad... inom någon timme skulle vi ses! Jag och Anders skulle äntligen få träffa vår son!

Det har nu gått exakt fem veckor sedan dess...

Min kropp är katastrof. Från magrutor till maghäng... Undrar när känslan av att vara lite attraktiv kommer tillbaka. Alla säger åt mig att inte ha för bråttom, det tar tid att återfå sin kropp efter en förlossning... att dessutom bli återställd efter ett kejsarsnitt tar ännu längre tid än efter en vanlig förlossning. Så det är väl bara att ha tålamod... och njuta av lille Teo under tiden!

Lille baby T...

Idag hade vi en mysig dag på Södermalm tillsammans med pappa Anders. Teo åkte tunnelbana för första gången i sitt liv. Dock utan att veta om det... han sov så gott i sin vagn hela tiden! Vi åt frukost på stan... shoppade lite och strosade runt på härliga söder. Mina "jobbhoods"... Det kändes lite i magen när jag såg några kollegor köra förbi. Det var mer än ett år sedan jag jobbade... lite sugen e man allt...

Men jag skulle inte byta bort min mammaledighet för nåt i världen! Det är underbart att ha en liten Teo att ta hand om... Puss på dig min lilla Teolito!

(Ps. Teos kräkningar har blivit mycket bättre... inget blod har det kommit heller. Allt som behövdes var att korrigera maten lite.)

Första oron...

Första oron som förälder är avklarad... eller rättare sagt påbörjad...

Igårkväll blev inte som vi tänkt oss. Vi hade planerat att ta det lugnt hemma efter påshelgens besök. Dock spenderades kvällen på Astrid Lindgrens barnsjukhus...

För tredje gången i rad började Teo kräkas enorma mängder efter att ha ätit. För andra gången var det blod i kräket. Han var inte särskilt ledsen, visade inte alls att han hade ont någonstans. Men blodet gjorde att vi tog det säkra före det osäkra och åkte till barnakuten. Snabb tvätt och rena kläder på Teo, in med storebror King i bilen och snabbt till Solna...

Teo blev vägd, dom tog tempen på honom, blodprov och lite andra prover. Allt var i sin ordning. Ett ultraljud gjordes på Teos lilla mage...

Spädbarn kräks ofta efter maten. Barn som nästan alltid kräks efter maten kan också ha reflux. Ibland kräks de mycket, ibland mindre. Besvären innebär att den övre magmunnen är så slapp att magsaft kan komma upp i strupen även utan kräkningar, så kallad gastroesofagal reflux. Därför gjordes ett ultraljud på Teos mage, för att utesluta att en operation skulle vara nödvändig.

Mamma Sofie och pappa Anders kunde andas ut efter ultraljudet... Inget fel på Teos mage. Troligtvis har han bara fått i sig alldeles för mycket mat och kräkt upp överskottet. Att det var blod i kräket kunde bero på att han fått sår i matstrupen efter alla kräkningar.

Lille baby T...

Han var så duktig hela tiden på sjukhuset. Blev lite ledsen när en dum tant skulle ta blodprov från hans lilla finger. När det var dags för ultraljud var han så trött att han somnade mitt i alltihop!

På tisdag ska läkarna ringa oss för att kolla hur det gått... vi håller tummarna tills dess!

(På bilden kan ni se Teos lilla finger med plåster på... =)

Teo 1 månad...

Teo ditt lilla liv...

Du växte sakta i min mage, och nu är du här i min famn...

Det är så mycket man inte kan begripa, så mycket man inte kan förstå...

Hur fick du dina ögon, din näsa och dina tår?

Du förändras varje dag, man hinner nästan inte med...

Vi älskar dig som ingen annan...

Vi ska alltid stå vid din sida...

Idag är det Teos månadsdag...

TEO 1 månad! Redan!

Vi njuter varje dag. Lukten av Teo går inte att beskriva, ett spädbarn luktar så gott! Alla säger åt oss att njuta av denna första tid, för tiden kommer att gå så fort! Och det är så sant... denna första månad med Teo har bara sprungit iväg! Dom små kläder i storlek 50 som vi fick när Teo låg i min mage är redan för små...

Visst är det jobbigt med ett litet spädbarn som hela tiden måste vaktas, matas, bytas på, vaggas... men så underbart. Sömnen är det som tär mest, men jag tror att vi är ganska bortskämda med vår lille sons sömnvanor. I genomsnitt får vi sex timmars sömn per natt, dock uppdelat på två perioder. Det ska ju matas emellan...

Påsken har firats tillsammans med nära och kära. Mormor, styvmorfar, morbror, kusin, farfar, farbror.... ja många var här för att fira påsken med oss och samtidigt ta sig en titt på lille mirakel Teo. Idag är det söndag och solen skiner, helt underbart! Snart blir det en promenad med barnvagnen och storebror King! (Först ska det tvättas... högar med nerkräkta handdukar, sängkläder och kläder ligger överallt.... det går inte att ta miste på att det bor en bebis i vår lägenhet! Så liten... men tar så mycket plats!)

Glad påsk på er alla, ni som läser min blogg om lille Teolito!

Tack för att du kom till just oss!

Jag har inte alltid varit så sugen på att bli mamma. Tyckte mest det verkade jobbigt att vara en trött mamma med skrikande ungar i skitiga blöjor. Att inte få sova en hel natt på väldigt väldigt länge. Tyckte mitt liv med mycket sömn, hård träning och spännande jobb var det ultimata...

Men så kom du... baby Teo.

Du tog mig i självklar besittning från det ögonblick jag hörde ditt skrik. När du sedan låg på mitt bröst första gången var det som en självklarhet att du skulle komma till just oss.

Att älska dig är det lättaste som finns. Att vara arg på dig är också det lättaste som finns. Just därför blir banden mellan oss båda så starkt...

Tack för att du kom till just oss. Att du vänder upp och ner på just våra liv!

Fortsätt vara så där söt, stark, jobbig, finurlig och underbar!

Mamma kommer alltid älska dig...