Exploring Sthlm, dag 1.

Med tanke på min sjukskrivning och smärta är vi minst sagt begränsade gällande saker att hitta på...

Ofta går tankarna långt iväg när man funderar över saker att göra på sin ledighet. Utomlands... eller i alla fall bort från hemmet och den staden där man bor.

Just därför började vi tänka lite annorlunda, med just vårt utgångsläge. Vi insåg att vi helt enkelt borde utforska vår egen hemstad, vår huvudstad... underbara Stockholm!

Vi bor här och vi jobbar här... men hur ofta ser vi staden ur ett annat perspektiv än just jobb. (Speciellt med tanke på våra jobb... )

Så idag var första dagen då vi helt enkelt bestämde oss för att börja utforska "vår stad".

Första stoppet blev Östermalm. Inget nytt... där har vi ju varit "tusen gånger"... men en bra start med tanke på att vi behöver ha nära hem ifall jag skulle behöva åka hem och vila.

Det blev mat, mat och mera mat... och till makens förtjusning blev det mat på Beirut Cafe... mmmmm.... mums!!

Teo var trött efter en dag med massa intryck och han somnade gott i sin säng framåt kvällen...

Idag blir en dag med vila hemma i trädgården/på balkongen och det återstår att se var vi hamnar imorgon...

Ryggträning...

Från två månaders ålder finns en rekommendation att då och då låta barnet ligga på mage och träna lite.

Eftersom Teo kräkts väldigt mycket har han inte legat så mycket på mage, utan mest på rygg eller sida...

Nu kan han ligga på mage igen och vi är väldigt glada över att se att att han är stark i rygg och nacke trots allt...

Magiskt...

Ett magiskt ögonblick igår kväll...

Teo sov... hans pappa lagade mat... och jag tog cykeln till Ica för att hämta ett paket. Var bara tvungen att stanna och fota på vägen, då det slog mig hur lyckligt lottade vi är som har möjlighet att bo så fint...

Dagens kärleksbild... :)

Sömn...

"Sömnen är en viktig faktor i människans liv. Under sömnen vilar man ut och kroppen kan i lugn och ro bygga upp ny energi. Därför är det inte så konstigt att vi ofta pratar om hur mycket och hur gott vi har sovit, om våra barn har kunnat sova och hur mycket de har sovit. Sömnen har också betydelse för att bearbeta livet genom det som händer i drömmarna. Därför är bra sömn viktigt för vårt psykiska välbefinnande. Bra sömn kan man ofta uppnå genom goda sovvanor och det är föräldrarnas ansvar att lära sina barn att sova gott. Hela familjen påverkas av om ett barn sover eller inte, eftersom det inverkar på föräldrarnas möjlighet att sova. Därför är det viktigt att ha bra sömnvanor och bestämda tider för när det är läggdags..." (netdoktor.se)

En av de vanligaste frågorna man får som nybliven förälder är "jaha, får ni sova nåt då...?" och i vårt fall är svaret JA. Vi får sova. Långt ifrån de timmar i sträck vi brukade sova... men gott och väl några timmar i sträck varje natt. Vår sovrutin för baby T är att han varje kväll vid kl. 20-21 får somna i sin egen säng. Någon gång under natten vaknar han till och vill ha sin napp och en ren och torr blöja. Framåt tidig morgon vid kl. 05 brukar han vakna igen, och då lyfter vi över honom till vår säng. Vi gosar och myser, och sen somnar vi alla om och sover någon timme till. Det funkar just nu, men allt kan ju ändras i takt med att lille baby T växer och går in i nya faser...

Oavsett om man är nybliven förälder eller inte så betyder ju sömn så oerhört mycket... jag menar, hur mycket bättre mår vi inte om vi får sova ordentligt...!?

Med sömn i åtanke begav vi oss idag till en sängbutik. Tanken var att köpa en tempurmadrass åt mig, eftersom min foglossning gör att jag sover dåligt pga smärtan. (Och min nackskada gör ju inte heller underverk för min sömn...)

Efter en längre stunds provliggande i sängbutiken slutade det med att det inte bara blev en tempurmadrass... utan två. Och inte bara det... det blev hela tempursängar! Det var något av det skönaste underlag jag legat på... och den känslan delades glädjande nog av maken. (Som till en början var skeptisk...)

Sov gott allihopa, för det ska minsann jag göra! :)

Grattis....

... till Teos moster! Inte för att hon fyller år... nej, utan för att hon lämnar underbara, underbara, vackra, älskade Mallorca och flyttar till Sverige igen... närmre Teo! Så grattis, inte för att hon fyller år och egentligen inte heller för att hon flyttar hem... utan till NYA JOBBET... närmre Teo! Vi är alla så glada för att vi nu kan ses oftare... även om vi kommer saknar beautiful Mallis!!!

Armbandet på bilden fick hon som "grattisgåva"... självklart från aNNa sofie design... :)

TACK!

Stort TACK till familj och vänner som gjort denna dagen till ett minne för livet... och TACK för alla fina gåvor! En del av er har rest långt för att komma hit och dela denna dagen med oss och vi uppskattar det enormt mycket!

Teo är nu döpt och det blev en fin stund i kyrkan och en fin efterföljande fest...

Extra stort TACK till Stefan Larsson som sjöng och spelade för Teo, du e grym!

Och stort TACK till Teos faddrar... vi är glada och stolta över att Teo får ha er i sitt liv! Och nu kan man ju nästan säga att Teo har ett "faddersyskon"... :)

Och TACK till dig min vän som berättade en så fin nyhet för mig... dagen till ära.. du e underbar och vår vänskap betyder mycket för mig!

Teo har nu slocknat i sin säng efter en lång dag i många människors famnar...

Kramar till ER ALLA!

DOP...

Idag är det dagen D....

DOP!

Snart ska vi åka till kyrkan och träffa familj och vänner som kommit upp hit för att dela denna dagen med oss.... med Teo!

Kram till er alla!

Stolthet...

Fina ord från en barndomsvän, Liza... efter att jag kommenterat hennes fina blogg och hennes tankar kring saker att vara stolt över i sitt liv... :

"Sofie: Vad skoj med gamla bekanta här i bloggen! Tack för din fina kommentar Sofie. Du SKA vara stolt… ! Mamma, polis och egen företagare! Bra jobbat :)
Jag förstår att det måste vara speciellt spännande att upptäcka modersrollen… du lär dig säkert nya saker om dig och ditt barn varje dag! Kram till dig också - och till din söte son!"
..................................................................

Tack till Liza för hennes fina ord...

Det är verkligen speciellt och spännande att upptäcka modersrollen. Nya saker upptäcks varje dag, både om mig själv och min lille Teo.

Exempel, smakprov:

I ett par veckor har vi försökt mata Teo med potatispure, utan vidare framgång. För några dagar sedan fick vi tipset att prova majspure... och DET gav framgång! Teo fullkomligt älskar majspure och han blir ARG när han inte får mer!

Exempel, att presentera sig som mamma:

Ringde ett samtal häromdagen gällande Teo. Presenterade mig som mamma till Teo, och det kändes verkligen konstigt. JAG... mamma till en liten kille... man är ju van vid att bara presentera sig vid sitt namn, inte sitt namn OCH mamma till en Teo. Undrar när det ska börja kännas vant... när det känns helt naturligt att man är någons mamma.

Exempel, lukt och ljud:

Fick en fråga från min man idag, han undrade om jag med mina ögon stängda skulle kunna känna igen Teos lukt och ljud... svar JA. Det säger väl lite om modersrollen... eller så säger det bara en del om att det ibland låter som att Teo svalt en anka... ! :)

Nu... åter till planering och fix inför morgondagens dop.

Planering och dop....

Läste på min fd. kollegas blogg idag om att befinna sig i nuet...

Jag valde att skriva en kommentar och den blev såhär:

Själv tycker jag att man oftast befinner sig i en kokong av tankar, fantasier och impulser som vanligtvis handlar om det förflutna och det som ska komma. Man har en vana att ignorera det pågående ögonblicket till förmån för dem som ännu inte inträffat och det leder ju raka vägen till en påtaglig brist på överblick över det liv man är invävd i…
Praktiserar själv mindfulness som jag gillar starkt…
“Endast den dagen gryr, som vi är tillräckligt vakna att se”. -Henry David Thoreau.
-------------------------------------------------------

För visst är det så... att man oftast befinner sig mitt i allt planerande inför framtiden... eller mitt i en oro för något som redan varit och som man faktiskt inte kan ändra på.

Idag har jag dock inte kunnat undvika planerande...

På lördag är det nämligen dags för baby Teos dop! Så dagen har hittills handlat om olika möten med människor involverade i dopet, som t.ex prästen som ska döpa vår Teo.

Många väljer att avstå dop för att istället ha en namnfest för sitt barn.

Vi har valt att ha dop av flera anledningar.

Den första och enklaste anledningen är att vi tycker att det är väldigt fint med dop. En annan anledning är att vi vill vi att Teo ska få faddrar, då vi tycker att det är ett väldigt fint hedersuppdrag. Teos faddrar kommer att bli våra underbara vänner Carina & Thomas!

Ett vanligt missförstånd är att man genom dopet får sitt namn. (Namnet registrerar man hos Skatteverket senast tre månader efter att barnet är fött.)

Dopet handlar om något annat. I dopet ger man barnet möjligheten att få del av en större gemenskap. Dopet är ett löfte om befrielse och beskydd. Man tackar Gud för det under som det nyfödda barnet är. Dopet är kravlöst, barnet behöver inget prestera utan dopet är en gåva. Med dopet tydliggör man också nya roller i relationerna. Roller som föräldrar, farmor, morfar, faddrar osv.

Ordet dop kommer från ordet dopp, som syftar till att man doppas i vattnet. Vatten betyder liv, men det kan också betyda kaos, mörker, farlighet – även i dopet. Att döpas är att gå från det som är hotfullt, döden, till det som är helt, livet.

Dopet betyder även ljus... Ljuset påminner om att vi vill att ljuset ska lysa för barnet, människan, även när det är som mörkast...

Och det har ju varit lite mörkt för oss... men nu ser vi ljuset.

Just därför passar det så bra just nu med dop.

Vi hoppas på en härlig dag och fest... och vi är så glada för vår familj och för de vänner som väljer att vara med oss på lördag!

En bild säger mer än tusen ord... är det inte så?

Lugn, avkoppling, vackert, omtumlande, slående, kärlek, fokus, förbättring, återhämtning...

Allt beror ju på betraktarens ögon... är det inte så?

Namaste...

4 månader!

Igår blev baby T 4 månader... tiden går fort.

För några dagar sedan lämnade vi Stockholm för att byta miljö...

Vår nya utsikt blev västkusten och Grebbestad.

Sjukhuset känns långt borta...

Och vad kan vara bättre just nu än långa sovmorgnar, långa frukostar, god egenodlad mat och

yoga på trädäcket... med utsikt över Sannäsfjorden!

Dessutom får Teo umgås med gammelfarmor och gammelfarfar...

Att acceptera det oacceptabla...

"Du måste lära dig leva med värken, smärtan och tröttheten, är besked som många patienter får i sjukvården. Sällan får de reda på hur det ska gå till. I samband med beskedet upplever många att livet tar slut. Men egentligen är det början på en resa som kan sluta i att livet blir mycket bättre än tidigare. Resan börjar med att acceptera den situation man hamnat i. Att acceptera är inte samma sak som att resignera." - Gunilla Brattberg, leg.läkare och bl.a. specialist i smärtlindring.


Det som har varit har varit. Det kan man inte gör någonting åt. Jag försöker just nu acceptera min smärta och att det får ta den tid det tar innan jag blir kvitt min foglossning...


Idag är en ny dag. Dagen började kl 07. Lämnade mina två sovandes killar i sängen och steg upp för att köra min syster till flygplatsen. Åkte därefter hem och tog en långsam promenad med King. Foglossningen kändes inte alltför jobbig. Kanske var det för att solen värmde... och för att det helt enkelt var väldigt vackert nere vid vattnet där vi promenerade...


Under gårdagen tränade jag på gym för första gången på nästan två år. Tillsammans med en sjukgymnast tog jag mig igenom övningar utvalda för mina specifika behov....

Det känns som att vi är på väg... på väg ut ur eländet, på väg mot något bättre...

Idag ska jag ta mig igenom några stående yogaövningar. Även det första gången på länge...

Teo ligger bredvid mig i sitt babygym. Han vaknade precis upp med ett leende... nu boxar han på leksakerna hängandes i babygymet. Det ska ju börjas i tid... för mamma och pappa vill ju att baby T ska bli en liten fighter... en liten thaiboxare!

Vi får väl se hur det blir... oavsett så är vi inte där ännu. För vi är här... vi är NU!

"in the light of love... in the light of love... in the light of love... om shree davantre namaha... "

Lyssnar på deva premal & miten. Har inte grepp om orden, men släpper det. Tänker att det reder sig. Det är känslan som är det viktigaste. Känslan av att befinna mig här och nu. Att släppa det som hänt. Att inte tänka på framtiden. Att vara här. Här och nu... för livet är ju just nu.

För mitt inre början en scen ta form. Jag vaknar upp utan smärta. Vaknar upp utan att oroa mig för framtiden...

Har jag blivit knäpp tänker ni nu...

Nop. Jag övar mig helt enkelt i mindfulness. En form av meditation utan hokus pokus... utan mystiska inslag. En form av meditation där du helt enkelt övar dig på att befinna dig här och nu och ta in det som sker just nu. Att acceptera saker och ting som dom är och leva livet fullt ut genom att vara här och nu!

Sedan några dagar tillbaka är vi hemma. Hemma i vårt hem. Vår lilla familj är samlad...

Det är pappa Anders. Det är mamma Sofie. Det är baby Teo. Det är hunden King.

Att få vakna upp tillsammans varje morgon till en ny dag... mmmm... underbart!

Baby Teo mår bra. Med ett leende vaknar han upp varje dag.

I am choosing to stay positive...