Tacksamhet.

Insåg just att jag skrivit 100 inlägg.

Och att inlägg nummer 100 blev ett inlägg om stickning.

Inte riktigt det jag tänkt mig...

Vi bortser från att inlägg nummer 100 handlade om en galet stickad mössa till min lilla gosse. Det här blir inlägg nummer 100!

För snart 7 månader sedan föddes min baby T.

Vår baby T. Vår älskade baby T.

Och just idag känner jag enorm tacksamhet...

Vi har gått igenom mycket. Jag. Teo. Teos pappa. Och allt har inte bara påverkat oss, utan även vår familj och våra vänner.

Människor som ständigt funnits vid vår sida.

En tuff graviditet. En tuff förlossning. En tuff första tid. En tuff tid fram tills dess att Teos sond kan tas bort. (Ingen vet när).

Men vi kämpar. Och trots allt mår vi bra. Vi har det bra. Jag. Teo. Teos pappa.

Och just idag känner jag tacksamhet.

Tack för Teo.

Tack för min make. (Som känner mig bättre än vad jag känner mig själv).

Tack för min familj.

Tack för mina vänner.

Tack...

Stickning rules!

Innan Teo föddes stickade jag massvis med sjalar i olika konstellationer. Dels åt mig själv och dels åt mitt "sidoföretag"

aNNa sofie. Nu har stickningen ändrat riktning mot en liten gosse att spöka ut. Sugen på en sjal? Eller har du en liten pojke/flicka som du vill spöka ut precis som jag... hör av dig så stickar jag! ;)

Snälla människor...

... finns där ute! Och idag stötte jag på en av dom.

Jag har varit (är) kritisk till en del människor och blir jävligt arg när folk inte respekterar att man har barnvagn på vissa ställen. Ett av dom ställena är tunnelbanan. Folk har noll respekt över att man behöver han barnvagn med sig när man har ett litet barn som inte kan gå själv. Flyttar inte sig. Bokstavligt talat klättrar över barnvagnen. Man är helt enkelt i vägen. Vagnen är i vägen och det är no mercy som gäller om man över huvudtaget ska kunna ta sig fram.

Jag minns även när jag var gravid och skulle åka tunnelbana. Med en stor mage i vägen som inte gick att undgå fick jag allt som oftast stå upp. Inte var det någon som gav upp sin sittplast för mig inte. Blev till och med "armbågad" en gång då folk skulle fram och få tag i en sittplats före mig!

Men. Idag stötte jag alltså på en sån där snäll människa.

En människa som hjälpte mig att bära vagnen upp för trappor där det inte fanns hiss.

Det gjorde mig glad. Det finns hopp trots allt!
Och Teo verkade glad. Han log i alla fall. Men det gör han ju mest hela tiden. Speciellt nu när han kan sitta helt själv utan stöd!
Shit vad det går undan. När det väl börjar hända saker, då går det fort! Ena dagen kunde han inte sitta utan stöd, för att nästa dag sitta helt själv... :)

En tur med vagnen i det fina söndagsvädret.

Försök till att "vakna till" ordentligt efter gårdagens bröllopsfest.

Tack A & I för ett underbart vackert bröllop, en sjukt god bröllopsmiddag och en grym efterföljande fest!

En kvinna med foglossning är inte dansgolvets drottning direkt... men jag kunde avnjuta grym musik framförd av bandet kräm (www.kräm.nu) lika bra ändå! :)

Så här kan en nybliven mamma som inte är så van vid att festa se ut dagen efter. Solglasögon och en mössa för att dölja utebliven ork att fixa till sig... :)

Tack till Teos underbara faddrar som tog sig upp till Sthlm för att spendera lördagen tillsammans med honom!!

Jag spinner vidare på ämnet mode.

Två saker...

1. Till min glädje och förtjusning har H&M både billiga och fina barnkläder i 100 % ekologisk bomull. Idag inhandlade jag tre stycken enfärgade bodys till Teo som är härligt mjuka och goa! Heja H&M som ger oss "inte-så-rika-mamma-lediga-mammor" möjligheten att välja ekologiskt till våra barn! :)

2. Har ni inte upptäckt följande blogg, så gör det NU. (Om ni gillar foton och mode.) http://www.thesartorialist.com/

En snubbe startade bloggen för att dela med sig av bilder han tagit på vanliga, coola, stilsäkra människor ute på stan. Fyra år senare är han en världsberömd fotograf som plåtar kampanjer åt DKNY, Gant & Burberry. Kolla in hans blogg! Ingen text... bara skitcoola bilder på skitcoola människor! :)

Och så plötsligt...

... förvandlades bloggen till en modeblogg!
Trots min kommande New York resa och en ganska stram
"mamma-ledig-ekonomi" kunde jag inte låta bli att inhandla de här schyssta pjuksen i helgen när bästa Anna var på besök. De är alldeles underbara enligt min mening och just nu kände jag att dom förtjänar ett alldeles eget blogginlägg! :) Min älskade make anser att det är lite "pomperipossa" över dom... och han har alldeles rätt!
När jag bär dessa är jag en riktig Mary Poppins... and i love it!!

Eftersom bloggen ändå tillhör Teo känner jag att han förtjänar ett ord, trots att det blev ett modeinlägg. Han vill säga... eller rättare sagt, hans mamma (moi) vill säga att han är alldeles underbart söt idag då han har gått från storlek 68 i kläder till 74. Nu ligger han i sin randiga 74 tröja och sussar och hans mamma (fortfarande moi) ska dricka te och kolla på idol. Love it!!

Puss på er alla goa som läser Teos blogg!!

Morgonmys...

Varje morgon är det mys i sängen innan vi stiger upp.

Teo är fantastiskt glad och mysig och tillsammans tittar vi på nyheterna innan det är dags för morgonpromenad med King... :)

Magiska knep...

"Åh vad har du för magiska knep?"

"Du kanske borde ge oss andra lite tips!"

Teo var världens goaste pojk idag när han från sin vagn studerade oss tjejer på vattengympan. Mitt i passet blev han lite kinkig och jag skuttade (inte riktigt, men nästan) upp ur bassängen. Pussade lite på honom, gav honom nappen och snuttefilten och skuttade ner i bassängen igen.

De andra tjejerna var impade av min snälla son. Deras bebisar börjar ploppa ut snart. Det är ju gravidgympa jag går på trots att min mage ligger i vagnen... :)

Ps. Min glada lilla pojk är nu en klump på 7,740 kg och är 68 cm lång!

5 min senare...

Och vinnaren av sömnkampen blev... TEO! :)

Upptäckar Teo!

Teo har kommit in i en härligt upptäckande fas då han är nyfiken på allt och alla! Fokus är flyttat från mamma och pappa till allt roligt runtomkring! Helst vill han stå upp i våra knän och luta sig runt åt alla håll och kanter och försöka få tag i det som går att få tag i!
Härligt och väldigt roligt att beskåda... :)

Helgen har varit härlig den med, med besök av en av mina bästa vänner från Skåne. Då pappan (Teos pappa får kallas pappan hädanefter) var iväg över natten passade det perfekt att min härliga vän spenderade natten hos mig och Teo. Så till Teos förtjusning fanns det ett nytt ansikte att beskåda när han vaknade istället för pappans välbekanta...

Det blev en härlig söndag vid vattnet och favoriten cafe sjöstugan innan bästa kompisen skulle åka hem...

Och bilden byttes till den här idag, då dagen började med en härlig träningstur med min mountainbike. Den var dammig och oanvänd sedan ett år tillbaka. Så med andra ord var det dags att rasta både cykeln och mig!

Just nu har jag en liten kamp med Teo. Vi har spenderat eftermiddagen hos min kompis L och hennes söta son J, vilket innebär att Teo missade sin eftermiddagssömn. Nu är han övertrött och vill helst inte sova. Och jag vägrar låta honom lära sig att han blir upplockad från sängen om han vägrar sova. Så... jag springer istället som en jojo mellan datorn och Teo för att ge honom nappen och vägra vakenhet. Klockan är nämligen sängdags för längesen och vi får se vem som vinner kampen! :)

Snart...

... kommer en av mina härligaste underbaraste vänner på besök!

Vi lärde känna varandra när vi var 17 år. Delade lägenhet ett tag och delade mycket skojigt ihop!

Nu kommer hon och hennes bebis i magen och spenderar kvällen
(och natten) hos oss och det är vi glada för! :)

Nu kör vi!

På denna bild är jag gravid i vecka 7 och vägde 65 kg. Jag var inte i toppform pga nackskada och annat som gjorde att jag inte kunde träna. Men ni kan se att jag var i hyfsad form, trots kläder som döljer min kropp.

Så här ser jag ut nu. Jag väger 75 kg och har gått ner ca 15 kg sedan Teos födsel. (Ja, jag vägde ca 90 kg pga havandeskapsförgiftning och annat hemskt.) Jag har en bra bit kvar tills jag når min målvikt. Men kampen börjar nu. Nu har det gått 6 månader sedan födseln är jag så pass bra i mina fogar att jag kan börja träna så smått. Och för att peppa mig själv lägger jag ut dessa hemska bilder på mig själv.

Som jag tidigare skrivit finns det mål. Och det är dags att avslöja några av dom. Jag SKA gå en MMA match om min nacke tillåter det. Jag SKA springa tjurruset. Jag SKA deltaga i Kristinehamn adventure race multisporttävling tillsammans med min man. Det finns några mål till, men det där räcker långt så länge. :)
Trevlig fredag kväll!!

UTTRÅKAD!!!

Just nu är jag uttråkad. Hemma med en förkyld bebis och förkyld själv. Har inte satt foten på mitt jobb på snart två år. JAG ÄR UTTRÅKAD! Teo får vara hur söt han vill. Hur underbar han vill. Idag är hans mamma uttråkad. Jag har ingen lust att hänga på öppen förskola med andra mammor och diskutera blöjsorter och bajskonsistens. (Är det inte det man gör där?) Jag vill hänga med vuxna människor som kan ge mig lite intellektuell stimulans!!! Dalta bebissaker behöver man ju göra. Men inte bara det. Jag behöver nåt mer. Teo gör mig lycklig. Jag är glad över min underbara lilla Teo. Men man får väl ha sådana här dagar när man faktiskt är uttråkad?!

Sa jag att jag är uttråkad?

Ps. Kolla in den här länken till Sanna Lundells blogg. Gillar dagens inlägg starkt. Hon verkar cool. Henne skulle jag gärna hänga med...

Första förkylningen och lite andra funderingar...

Jag var ledsen och besviken på mig själv igår. Ledsen och besviken över mitt beslut att inte åka till Skåne. Idag kändes beslutet helt rätt. Känslan jag hade... att det inte kändes rätt att åka just nu, den var rätt. Idag är nämligen både Teo & jag förkylda. Men trots förkylningar måste ju hunden King rastas. Och då gäller det att klä sig med både mössa och halsduk. :)

På promenaden gick vi förbi den här villan...

Och den här. Villorna ligger ca 500 meter från vår lägenhet. Varje gång jag går förbi de där stora, fantastiskt vackra villorna kan jag inte sluta fundera över vem som bor där. Och idag började jag även fundera över att de som bor där kanske har barn. Barn i Teos ålder. Barn som kommer gå på samma dagis som Teo. Barn som bor i stora, fantastiskt vackra villor. Jag kom att tänka på vår granne. En flicka i 12 års åldern. "Är du fattig?" hade dom frågat henne i skolan. "Du bor ju i lägenhet!?" Det får mig att fundera över om detta är rätt område för Teo att växa upp i. Bland rika barn som tror att man är fattig för att man bor i lägenhet!? Vi är långt ifrån fattiga. Men vi kommer aldrig ha råd att bo i ett slott som deras. Och enligt de där barnens syn är man ju då fattig...

Oavsett så promenerade vi vidare. Och då slog det mig att trots att dom bor i slott och vi bor i lägenhet så delar vi samma fantastiska natur! :)

Visst är det vackert!

Jag tror vi stannar ett tag till... :)

Svenska Hollywood fruar...

Har ni sett Svenska Hollywood fruar på kanal 5?

Jag har inte gjort det. Men jag har sett reklamen... och jag får rysningar!

Läste idag på aftonbladet om hur Anna Anka sågar svenska män. ”Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet” anser hon. Som kvinna och hemmafru ska man enligt henne dessutom alltid vara snygg och ställa upp vad gäller sex etc. Det är tydligen vår skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd! Mannen ska INTE hjälpa till med barnen och hemmet.

Läste sedan det här blogginlägget om saken där det bl.a. står
"Åh, vad jag inte är avundsjuk på Anna Anka. Och det trots att hon "skrattar hela vägen till banken". Vem vill ha ett sådant liv? Tvingas hänga på ett hotellrum fast hon inte vill, suga av sin make, fast hon inte vill?"

Jag kan bara hålla med... och som sagt, jag får rysningar av den bruden! Och hennes mål är att bli en förebild för oss svenska kvinnor. Tydligen blir vi lyckligare om vi lever som henne.

Om längtan blir för stor...

... efter familj och vänner, ja då får jag väl åka och ställa mig här en stund!

(Bilden tog jag i somras och platsen är underbart vackra Södermalm)

Fröken velig...

Varit ute på promenad med Teo & King. Funderat och velat och varit allmänt kluven över hur jag ska göra med morgondagen. Enligt plan ska jag och Teo åka tåg ner till Malmö. Enligt plan ska det dock inte snurra en massa tankar kring osäkerhet i att åka just nu.

Influensan och undvikandet av att besöka offentliga platser...

Min nyfunna ämnesomsättningssjukdom, dvs att jag inte mår helt toppen just nu...

De senaste nätternas kamp vad gäller att lugna ner Teo då han haft mycket magsyra och verkat ha ont, dvs sovit dåligt...

Ja, det är en del som talar för att vi stannar hemma i Stockholm just nu och att vi åker senare när allt lagt sig lite...

Se upp!

Här kommer jag!! :)

Grattis Teo 6 månader!

Trots att vi varit "anti" gåstol bestämde vi oss idag för att åka och köpa en åt Teo. Han börjar bli tung att bära på då mina fogar fortfarande gör ont och vad kan vara bättre avlastning än en gåstol...

Mobilen stängdes av kl. 14.oo...

Afternoon tea. Spa. Avslappning.

Fem rätters middag.

(Eg. fyra, men efter lite komplimanger bjöd kockarna på mer mat :).

Sömn. Frukostbuffé. Massage. Spa.

Och massvis med frukt!

I ett dygn var det bara jag. Jag och mina tankar. Jag och min bok.

Mobilen sattes igång igen kl. 14.oo...

Dygnets sms visades i displayen. Ett av dom var från Teos pappa. "Hoppas du haft det underbart. Vi har haft kul, men Teo ville testa att dra ut sin sond..."

Teo hade alltså råkat dra i sin sond. I det läget gäller det att stoppa tillbaka sonden och sedan åka till sjukhus för att röntga och kolla att sonden ligger rätt igen. Jag tog bilen direkt till sjukhuset och när jag kom fram var Teo färdigröntgad. Redo att åka hem och fira sin 6 månaders dag! Trodde vi.

När vi kom hem var Teo mest ledsen. Vet inte om det var trötthet eller att han hade ont. Vi badade honom och han skrattade och plaskade en liten stund. Sen var han ledsen igen. Så kl. 17.50 blev det sängdags och han slocknade nästan direkt.

Så var det med det firandet. Han fick i alla fall smaka lite tårta (grädde, mums!) innan han somnade, eftersom vi har som tradition att äta tårta varje månadsdag! (En tradition vi startade på sjukhuset för att sprida lite smakglädje för oss själva och personalen :).

Så nu sover Teo. Mamma är seg efter massage och bubbelbad (är det inte meningen att man ska vara utvilad och inte trött efter ett dygn på spa?) och pappa A är trött efter en dag på sjukhus med oro för Teo.

Nu blir det film (slumdog millionare) och käk och i morgon hoppas vi på det "firande" vi önskat för denna dagen.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, eller hur!?

Min lilla brottare!

Teo har blivit så stark! Det är verkligen en match att byta bajsblöjor på honom! Han vrider och vänder på sig och försöker greppa tag i det som ligger honom närmst, dvs. oftast den bajsblöja jag precis tagit av honom! Han skrattar åt mig som svettas över denna match med någon som väger typ... GANSKA MYCKET mindre än mig! :)

Idag är det Teos pappa som får ta dom där brottningsmatcherna, för jag drar iväg på SPA hotell och sköter om endast mig själv ett dygn!

Vi hörs!

Logistik...

"Logistik är kunskapen om att leda och kontrollera materialflöden samt till dessa kopplade resurs-, informations- och monetära flöden. Det handlar om att uppnå högsta möjliga effektivitet genom bra service och låga kostnader, för att därigenom tillfredsställa olika parter i en flödeskedja. Logistik som ett enskilt fackämne kommer från militära behov att kontrollera tillförsel av drivmedel, mat, ammunition i stora mängder för att möta specifika behov vid olika frontavsnitt, planerade eller pågående anfall." - Wikipedia

Klockrent!

Att vara ensam hemma med barn & hund = logistik!

Det måste planeras, fixas, donas... hela dagen!

Veckan började med ett läkarsamtal och besked om struma. Fortsatte med besök av älskade syster, en hemsk dag med migrän och uselt humör (stackars Teo fick hänga med mig hela dagen ändå) och en bra dag med lunch hos Linda och hennes dotter Saga, jämngammal med Teo...

Som ni förstår mår jag inte helt ok med tanke på min struma, men jag är ändå glad över att man äntligen hittat en förklaring till alla mina åkommor, för nu kan det ju bara bli bättre!

Idag är en dag med gymträning. Det ska bli spännande att se om Teo tycker att det är lika kul som förra gången att åka runt i gymet i sin vagn! :)

Min älskade syster har varit på besök två dagar!

Med sig hade hon bilder från Teos dop.

Varning för bittert och glatt inlägg.

"Om något är galet ringer vi dig. Om allt är som det ska, då ringer vi inte."

För att toppa min formsvacka och deppighet gav jag upp efter några dagar och försökte förlika mig vid tanken på att det inte finns något svar på mina problem.

Ack så fel jag hade. Ack så glad man kan bli över något negativt. Något negativt som för något positivt med sig!

Efter en vecka kom alltså samtalet. Min formsvacka och deppighet fick ett namn.

"Ofta smygande symptom i början. Ökad ämnesomsättning, ökad hjärtfrekvens, ökad svettning, hjärtproblem och diarré. Även håravfall kan förekomma. Psykiska problem är ofta förekommande, såsom oro, stress, nervositet och ångestsymptom." Wikipedia.

Jag lider av en ämnesomsättningssjukdom/struma, vilket innebär att jag har en ökad mängd sköldkörtelhormon i kroppen.
Eller som läkaren sa, "en rejäl förhöjning"!

"Om struman beror på överfunktion går du på högvarv. Du känner dig orolig, rastlös och nervös. Du får svårt att sova, svettas och lider av hjärtklappning och diarré." Vårdguiden.

Så. Alltså. Efter mååånga tårar och kvid och bitterhet över allt skit som drabbat mig får jag idag veta att det finns botemedel!
Man kan göra mig frisk från all den här skit som drabbat mig!

Hallelulja! Jag trodde knappt det var sant. Efter läkarsamtalet grät jag och ringde min man. Han blev glad. Glad över att jag är sjuk.
För då kan man ju göra mig frisk igen! :)

loppi.se

Pernilla Wahlgren är med, Emma Wiklund och Kristin Kaspersen också...

”Rensa för livet” är en Loppikampanj för familjen och planeten, där ett gäng kändisfamiljer har tömt förråden och skänker barnprylar och möbler som säljs till förmån för Childhood!

Jag har precis upptäckt http://www.loppi.se/ och känner att jag bara måste dela med mig!

Ska du bli mamma? Pappa? Eller vill du kanske köpa en present till något barn du känner? Kolla då in loppi.se! Det är som blocket...
fast med enbart barnprylar!

Fair trade och eko living är ju något som jag tidigare skrivit om, och som ligger mig varmt om hjärtat. Att köpa begagnat är enligt mig definitivt eko living, och det gynnar ju så många! Billigare för dig själv, inget nyproducerat och miljön skonas!

På "Rensa för livet" skänker kändisar barnprylar som sedan säljs via loppi.se, och pengarna går till world childhood foundation. Alltså inte bara en insats för den egna plånboken, utan även för miljön och childhood foundation!

Härligt, underbart och väldigt toppen tycker jag!

Det här armbandet från childhood kan man beställa via childhood shop. Man får fem stycken, vilket är super, för då kan man ju ge ett till fyra vänner också! Inget begagnat, men intäkterna från armbanden går direkt till Childhoods projekt runt om i världen.
Varje pärla på armbandet har en egen färg och beskriver en artikel i barnkonventionen. Pärlorna och Childhood vill påminna oss om allas rätt till en barndom!

Stylist: Pappa A.

Modell: Teo

Uppdrag: Morgonpromenad

Dagen i bilder...

Jag får plats i kylväskan! Men varför sitter jag här?

Klappar min hund, King!

Hänger med mamma till gymet!

Så här ser det ut där vi bor!

Glad mamma!

Idag var vi på återbesök på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vi hade träff med Teos barnläkare, nutritionssköterska och dietist.
(Underbara människor!)

Provsvaret hade kommit efter det hormonprov dom tog förra veckan... och det var bra, alltså inget konstigt!

Vi berättade om Teos otroliga framsteg den sista veckan... om hans jättekliv från att vara en ganska stillaliggande bebis till en bebis som absolut inte vill ligga still what so ever! Han kryper rundor i sin säng och vill helst ligga på mage och upptäcka världen!

Vi berättade också om att det blir extra jobbigt med sonden nu när Teo blivit så rörlig. Att han lätt trasslar in sig i sonden och att det kommer att bli ännu mer jobbigt när han snart börjar krypa ordentligt.

Eftersom allt gått bra hittills bestämde de sig för att höja upp mängden mat han får via sonden, vilket då resulterar i att sonden kan kopplas bort fler timmar per dygn. I nuläget är maten påkopplad 20 timmar och vi kan leka fritt med Teo 4 timmar per dag. Nu ska vi successivt höja upp maten lite till, så att han kan vara frikopplad från sonden 9 timmar per dag. Det kräver att mer mat intas via munnen, och de sista dagarna har det gått riktigt bra. Två gånger om dagen ger vi Teo gröt eller pure, och idag började han äta majsbågar.
Som han älskar majsbågar! Jag var orolig för att jag gav honom för mycket när han fick två stycken, men dietisten sa att Teo gärna fick äta fler, bara han inte börjar kräkas igen. (Hoppas, hoppas...)

Så nu ska Teo få gröt, pure, majsbågar och kex med smör på. Det lär han älska! Han är så nyfiken på mat och när jag själv äter följer han noggrant min sked från tallrik till mun, och gapar och visar att han också vill ha! Dietisten sa att han gärna får smaka på det jag äter, om jag t.ex. äter yoghurt eller nåt som inte är opassande för honom att äta. Spännande!

Nu håller vi våra tummar (och tassar för King) för att det ska gå bra. Att tarmarna tål mer mat från sonden och att inga kräkningar uppstår när mer mat intas via munnen...

I det stora hela är Teo just nu en nöjd, sprallig kille på 7,2 kg!

Imorgon är det dags för lite gymträning tillsammans med min sjukgymnast och jag hoppas att Teo tycker att det är ok att åka runt i sin vagn i gymet en timme... :)

"Nu har det gått sex månader sedan du blev förälder och påbörjade den fantastiska resa som det är att ta hand om en ny liten människa." - Semper

"Tänk så fort tiden går! Din bebis närmar sig halvåret och har lämnat spädbarnstiden bakom sig. Några av er kommer att sakna den mysiga bebistiden, andra tycker kanske att det är skönt att se sin bebis ta nästa utvecklingssteg." - Hipp ekologisk

Idag var andra dagen på min nya tillvaro som mammaledig...

Vi började dagen med att vakna vid 05.15 då pappa A´s väckarklocka ringde. Teo flyttade över till vår säng och det blev lite bus och mys innan vi somnade om. Vid 08.30 steg vi upp och käkade frukost och rastade King.

Kl 11 var det dags för vattengymnastik. Det var första gången jag skulle ha med mig Teo och jag var lite smått nervös... men han var supersnäll (som vanligt) och satt i sin vagn och tittade på oss alla tjejer som skuttade runt i bassängen!

När passet var slut var det dags att ta t-banan till city för att möta upp min härliga vän L för lite lunch. Efter lunchen traskade vi till mio på Sveavägen för att kolla in lite barnmöbler. Till min stora förtjusning fanns det ett superbra "mammafik" på andra våningen! Fiket var möblerat med mios egna möbler och det fanns stor plats för barnvagnar. Vi valde ut en stor och gosig skinnsoffa där vi sjönk ner med varsin chai latte och en skrattandes Teo! :)

När vi kom hem möttes vi av en massa post från Pampers, Semper och Hipp ekologisk. Tydligen skickar dom ut lite grejer lagom till att ens baby blir sex månader. Dom skriver om att tiden går så fort, och dom har så rätt. De sista dagarna har vi verkligen känt att Teo lämnat spädbarnstiden och gått in i en rejäl utvecklingsfas. Han försöker krypa, men lyckas än så länge bara hasa sig fram. Han joddlar och skrattar och är nyfiken på att känna på allt han kan komma åt. Och det han kommer åt hamnar såklart i munnen... :)

Så lagom till att pappa A börjat jobba och jag påbörjat min mammaledighet "på riktigt", då börjar Teo utvecklas i en rasande fart! Jag hoppas att min fysiska förbättring utvecklas lika snabbt och att jag snart känner att jag kommit in i min vardag ensam med Teo. Det "kostar på" att gå upp och ner för trapporna och det blir ju ett par gånger per dag. King måste rastas, och eftersom vi bor i lägenhet utan hiss i trapphuset så blir det lite spring upp och ner med Teo, väskor och King. Men jag kämpar på! Och Semper har ju rätt... det är en fantastisk resa att ta hand om en ny liten människa!