En regnig dag i pyjamasbyxor...

Så här såg det ut...

Det gick oväntat bra hos frisören. Det krävdes dock lite underhållning i form av att sitta på en häststol, leka med en apa och docka, äta lite kex och dricka festis, samt känna lite på frisörens bröst och skjortknapp... :)

Mitt mammahjärta gråter...

Före...

Efter...

Det kliade och var för varmt för Teo att sova med sin kalufs. Så igår fick vi ta en tur till frisören. Jag har varit anti att gå till frisör med Teo, dels för att jag älskade hans långa hår, men även för att jag ansåg att man kan klippa små barn själv. Men. Igår insåg jag att Teo hade för mycket hår för att det skulle gå att klippas snyggt på egen hand.

Nu väntar jag bara på att det ska växa ut igen... :)

Att vara mottaglig

"Poesi och visor är inga saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en" - Nalle Puh.

Hittade just en liten bok som heter "Nalle Puhs lilla klokbok. Kloka ord från en björn med mycket liten hjärna". En bok jag fick av min vän Anna, för sisådär ca elva år sedan. Finns många fina små tänkvärda ord i boken... han e inte så dum den där lilla Nalle Puh.

Jag vet var jag ska gå för att poesi och visor ska få tag på mig. Jag går till yogastudion. Till Teos rum. Till ateljén. Till favoritcafét. Till mina favoritställen och smultronställen. De där ställena jag älskar. Ställen som ger positiv energi. Kraft. Gläjde, poesi & visor...

Vart går du?

Det finns inget smart i att inte vara lycklig...

Förtroende är ett uttryck för tillit, som kan användas i olika sammanhang, t.ex att lita på någon annan. I min yogautbildning pratar vi mycket om just tillit, och vad det betyder för var och en av oss. Hur viktigt det är att ha tillit till sig själv, och kanske till sin omgivning. I alla fall för sina närmaste. Och hur tillit kan te sig, både när han litar helt och fullt på sig själv eller någon annan, eller när man inte alls gör det. Hur dåligt det kan bli när man inte har tro på sig själv.

Hur som.

Igår kväll hade jag ett samtal med en av mina blivande yogakollegor, efter en gemensam yogaklass. Hon sa att "det lyser om mig", vilket var intressant då jag inte hade den känslan själv. Jag hade haft möte på jobbet ang min återgång i arbete, och jag brottades med en massa känslor inom mig. Kommer jag att trivas med mina nya arbetsuppgifter? Kommer min kropp och min skada att klara av det? Vad händer om jag inte trivs, om kroppen säger nej? Ja, ni förstår. En massa nya känslor inför en stor förändring i mitt liv.

Hon frågade mig varför jag håller fast så hårt vid att det är mina gamla arbetsuppgifter som är roligast. Varför jag identifierar mig med mitt gamla jobb, och tror att det är bara där jag kan vara nöjd och glad. Varför jag inte kan se att förändring är bra, och ha tillit till att detta kommer att bli bra för mig. Kanske rent av jättebra! Hon sa att jag ser ut att må så bra, vilket flera av de andra blivande yogakollegorna också påpekade i helgen. Min yogalärare skickade ett mail till mig efter helgen där det stod "det är så häftigt att se din förändring, det är magiskt..."

Hur som.

Samtalet igår. Min blivande yogakollega. Hon sa att jag skulle sluta vara tjurig och bitter och se denna förändring som något positivt. Sen sa hon bara "kom", och så gick hon mot en bok som låg på ett bord. Hon slog upp två sidor. På ena sidan fanns en bild, och på andra sidan fanns det en enda rad, med en text...

"There is nothing clever about not being happy"

Min son, en orange figur med huggtänder...

Teo satt i mitt knä, och tillsammans bläddrade vi i en tidning från Stoff och Stil. En tidning med bilder på tyger, knappar och andra sygrejer man kan beställa. När han såg denna figur sken han upp som en sol, pekade ivrigt på den och sa "Teo!" :)

God Morgon!

Teo´s moster brukar säga att Teo är den enda som är söt i "morgonfrisyr" ...

Lycka är

att själv kunna stå vid fönstret och se tågen åka förbi...

Mamma säger att jag har fint hår...

... och att jag ska få en surfbräda när jag blir större, så att looken blir fulländad!

( Man skulle tydligen även kunna göra en knut eller dreadlocks av mitt hår och ge mig en yogamatta :)

En båtfärd

Spanar efter båten...
Spännande till en början...
med vacker utsikt...

men som slutade i katastrof, då Teo inte var ett dugg nöjd med att sitta
stilla på en båt. Nop, han ville springa runt och röja.
Så när den vackra turen var slut, då pustade vi ut... :)

Litografi Lördag

Debut som yogalärare, gassande sol, besök på Lisa Rinnevuo´s utställning i Vaxolm, häng med härliga vänner och bad i havet med en tillfrisknad exhalterad Teo. En mysig lördag! En lördag som avslutades hemma med god middag, videofilm och en härlig känsla i magen av vetskapen att en av Rinnevuos litografier inom några veckor hänger på en vägg hemma hos mig! En tavla med texten...

"sweet lullaby, play away the blues, soothe my sweet soul, stay forever in love".

(Som bonus fick jag en pratstund med konstnärinnan själv. En cool tjej. En tatuerad konstnärlig cool tjej. Hon diggade Teo och ville "äta upp honom" när han berättade för henne vad han heter. Och så har vi en gemensam vän, hon och jag. En gemensam vän, och en gemensam förkärlek för buddhismen. Kul sammanträffande :)

Ballongdans

Teo är lite piggare idag. Fortfarande hostig och rosslig i halsen, och läkarna tror att han inte bara drabbats av krupp, utan även astma. Trots det är han glad och leker! :)

Mamma S & Dödskallespöket T på sjukhus

Det är verkligen inte kul med sjukhus. Efter förra sommarens två månader långa inkvartering på avdelning Q 63 framkallar sjukhus numera en lätt ångestfylld känsla. Så det var med glädje vi tackade för oss för denna gången och traskade ut från sjukhuset efter dagens besök...

En ovanlig natt

för familjen S, pappan & Teo.

Kruppen eskalerade i natt. Feber, andningssvårigheter och svårt att sova för Teo. Mamman fick ont (som f-n) i vänster huvudhalva efter kotkorrigering hos naprapat, och var hyfsat sängliggandes under natten. Pappan var uppe och tröstade, bar och promenerade i friska luften med en ledsen Teo. Hostmedicinen ville han inte svälja, den smakade blä. Vatten ville han inte dricka, det kunde ju finns den där äckliga sörjan i det...

Frisk luft hjälpte dock inte, och under dagen blev det en tur till barnakuten. Där fick Teo andas in adrenalin via en mask över mun/näsa, samt svälja flytande kortison. Tillsammans med ipren blev han lite piggare, och nu hoppas vi på en god natts sömn för baby T.

Det blir som sagt ingen resa, men för att se fördelar med det kan jag nu besöka en utställning jag spanat in på nätet. Konstnären Lisa Rinnevuo ställer ut på Roddarhuset i Waxholm. Samma ställe dit jag ev. ska testa en ny yogaform i morgon... Dubbelt spännande!

(Foton från hennes hemsida)

Måndag = Mojitos

Dagen har kantats av vemod. Som ett brev på posten lagom till vår planerade semester, har Teo drabbats av falsk krupp. På läkares avrådan blir det ingen resa. Falsk krupp förvärras av värme...

Vemod och känslor som "f-n vad typiskt, varför just nu" har dykt upp i mitt huvud titt som tätt under dagen. Sen fick jag en god middag av min man. Ett varmt bad, en bra bok och några mojitos senare, (tillsammans med insikt i vilken stad vi faktiskt bor i), känns det okej. Vi får ju ändå tid tillsammans, oavsett resa eller inte. Och mår Teo bara fint om några dagar kan vi hitta på hur mycket som helst i vår huvudstad... det viktigaste nu är ju att Teo får bli frisk.

En regnig dag

Bakom nummer 16 finns harmoni...

Den är inget att skryta om. Den är inte särskilt stor. Inte särskilt vacker. Men den är min. Min alldeles egna lilla ateljé. Och den är mysig. Den har egen toalett. Och den fyller sitt syfte. En vrå där jag kan skapa. En vrå med en alldeles egen dörr. En dörr jag kan stänga. Stänga ute allt och alla, och bara skapa. Lyssna på musik, skapa och finna harmoni...

Vad heter du? Teo!

Lång väg hem

Vanligtvis åker Teo vagn hem från dagis. Men inte idag. Idag fick han gå. De vanliga 5 minuterna tog 45 minuter, då det skulle plaskas i vattenpölar, checkas in brunnar etc. Allt är spännande när man är 1,5 år gammal... ( ung :)

Teeeee.... O!

Teeeee har blivit Teeeeo!

Gullungen kan säga sitt eget namn! Vid frågan "vad heter du?" svarar han: Teo!

Stolt mamma :)