Lycka

är att hoppa studsmatta. Med en orolig mamma bredvid, redo att hoppa in vid eventuella krockar. Usch vad jag varit emot studsmattor. Rädd för lille T's nacke. Att han ska råka ut för samma skada som mig. Men den glädjen han visar över att hoppa är svår att stå emot. Han älskar det sjukt mycket. Ungefär som att bada. Så mamsen sitter snällt bredvid, redo att ta hand om sin lille prins om han slår sig. Hönsmamma? Ja, lite..

Promenad

och lite poserande längs vägen.

En av pojkarna på dagis hoppade av lycka

när hans mamma hämtade honom strax efter mellis för att åka till badhuset. Pojken heter Teo, och han älskar vatten. Han älskar att hoppa och leka i bassängen så mycket att han springer till badhuset. Hur kan en mamma låta bli att åka dit då, trots att det är kallt som f-n att sitta vid kanten.

Inte så mycket att skriva

så det blir en bild på Teo i full färd med att äta köttfärspaj och oliver. Barnet verkligen älskar svarta oliver. Udda.

Annars då? Tja, det blev plötsligt vinter igår igen. Fick mitt i vad vi trodde var vår uppleva hur det är att bo på landet och bli insnöad. I april! Skulle hålla en tre timmar lång workshop i yoga i en studio ca 30 min hemifrån. Inte fan kom jag dit. Fick spendera morgonen med att söka hejvilt via kontakter och internet efter nummer till alla deltagare för att meddela att jag var tvungen att ställa in. Snö och telefonledningar över vägarna ute på landet höll mig hemma. Lärt mig den hårda vägen att ta nummer till samtliga deltagare inför nästa gång.

Idag vår igen. Pappan bortrest på jobb, jag och Teo hängandes och klängandes på varandra. I en hög i soffan framför TVn, vilandes i sängen eller snöbollskrigandes i trädgården.

Hade visst nåt att skriva i alla fall.

Ledig måndag

med min plutt. Bara han och jag.

Och fönsterputsning. Och sparkcykel till handelsträdgården. Fika. Lek i trädgården. Balansgång på trästubbarna som "blev över" efter en storm som välte ett träd hos grannen. Som återanvänds som sittpallar vid en ny liten grillplats. Hos grannarna i och för sig. Men den gränsen är passerad vad som är vårt och deras. Studsmattan är liksom lite Teos oxå. Även när dom inte är hemma. Perfekt tycker vi.

Min påsk

har varit fin. Min vän Anna har varit här. Vi lärde känna varandra när vi var sexton år och hamnade i samma klass på gymnasiet. Sedan dess har vi varit nära. Delat lägenhet. Skratt och tårar. Varit nära, fast på håll de senaste åren. Alltid vetat var vi har varandra. En fin vänskap, som är ännu djupare pga att vi delar väldigt lika värderingar, intressen, drömmar och visioner. Och humor. En humor som liksom bara vi förstår ibland. Just därför var valet enkelt för mig när jag behövde en fotograf för nya foton till min yoga- och smycke hemsida. Anna såklart.

Så Anna drog hit över påsken. Maken försvann på jobb. Jag och Teo tillsammans med Anna. En lyckad trio :)

Södermalm. Nytorget. Fotografering i miljöer som väckte uppmärksamhet. (Under redigering). Påskägg till Teo med godis och låtsastatueringar. Och så filmer. Film på film med Annas och min gemensamma favorit, Ryan Gosling :)

Även spiderman

måste ta en middagspaus :)

Spindelmannen!