Nyårsaftonsmorgons första syn...

en glad Teo med busig morgonfrisyr!

Det är kul att följa med ner till tvättstugan...

... för i källaren längs vägen fram till tvättstugan finns det massor av kojor! Jag sa inget till Teo, utan han ropade själv i förtjusning "koja" när han såg förråden...

Lilla T sa just:

"Pappa bakar bröd i ugnen"

samtidigt som han pekade på ugnen...

Oj vad han e duktig lilla T.

Pratkvarnen

Teo pratar och pratar och pratar. En riktigt liten pratkvarn. Det började med att han satte ihop två ord. Sen blev det tre ord i följd, och nu är det fyra.

Hans meningar är ungefär såhär:

"Gubben sitta där i" (Legogubben ska sitta i legobilen)

"Mamma sova där, pappa sova där, Teo sova där" (Visar och pekar var alla i familjen sover)

"Där uppe kök barnen" (Pekar mot taket i köket, och berättar att ovanför vårt kök bor grannbarnen)

"Teo sitta där"

"Teo äta mat"

"Teo inte om den" (Berättar vad han inte tycker om, tex mat. Då spottar han ut maten och säger att han inte tycker om den)

"Pappa där ute vinka" (När pappan lämnar lägenheten pekar Teo mot fönstret och vill vinka)

"Teo torn" (Teo bygga torn med sina klossar)

Och här är vår favoritmening som vi får höra ett antal gånger per dag:

"Äta bajs äckigt, bajs äckigt" (Det är äckligt med bajs, och speciellt att äta det)

"Teo bajsa Teo kissa" (Säger han när han sitter på pottan med blöja och kläder på. Kanske dags att börja potträna på riktigt)

Osv osv. Mycket prat om traktorer och brandbilar, vilka han avgudar.

Han pratar hela tiden vaken tid. Det går i ett. Konstant prat. Och det är kul, för han har sån järnkoll på allting. Man kan fråga honom vad dom åt för lunch på dagis, och då berättar han det! Då säger han typ "fisk", "soppa" etc. Och han kan alla namnen på sina förskolelärare och kompisar på dagis. Han kan rada upp namnen, en efter en. Om man frågar vad fröken heter får man alla fyra namnen. Om man frågar vem han leker med radar han upp namnen på sina favoritkompisar. Och om man frågar vad hans kusiner heter, ja då kan han såklart det också.

Listan kan göras lång. Han är helt enkelt väldigt duktig på att prata, lille T. Jag hade väntat mig att det skulle dröja innan han pratade såhär bra. Men ack vad fel jag hade... här går det undan.

Kram från en stolt mamma!

Gott nytt år önskar Teo!

Cool i egen stol

Liten har blivit stor. Babystolen är borttagen och ersatt med en barnstol i form av tripp trapp stol. Vi har jagat begagnad stol via blocket i en månads tid, men minuter efter att stolarna kommit ut på annons är dom sålda! Igår fick vi äntligen tag i en billig stol för 400 kr... (nypris 1799kr) som vi ska måla i en cool färg. Teo är cool i egen stol! :)

Det är kul att äta!!!

Grattis till mig!

Firade 5 årig bröllopsdag i helgen... även om själva bröllopsdagen inte är förrän i dec. Men ändå. Fin utsikt hade vi över vår fina huvudstad!

En av mina två yogalärarutbildningar är klar. Jag är färdig lärare i yinyoga.

Såhär kan det se ut när vi har yogapaus... dvs tomt med en massa mattor och prylar som väntar.

Grattis till mig!

Teo 1.8

Lite uppdateringar kanske vore på sin plats. Men det känns liksom som att jag pratar och träffar er som läser bloggen, och att ni redan vet vad som pågår i Teos liv. Men här kommer lite info i alla fall, om Teo 1 år och 8 månader...

Teo pratar och pratar och pratar. I morse stod jag en stund utanför hans dörr och lyssnade på hans prat. Han vaknar nämligen och ligger och pratar i sin säng. Det lät ungefär såhär: "Mamma, pappa, Teo, pappa, mamma, Teo, Mia, Bettan, Pia, Mia, Bettan osv..." Han radade alltså upp de personer som förmodligen spelar mest roll i hans liv just nu. Mamma. Pappa. Hans tre förskolepedagoger. Och han själv såklart. :)

När vi kommer hem från dagis på eftermiddagarna är det tre saker som gäller. Mönk, pussel och Upe. Det betyder mjölk, pussel och Rupert Björn. Rupert är en liten söt Björn som finns på dvd film och som går varm här hemma. Från att vi kommer hem, till läggdags. Nåde den som byter kanal, då blir det arga miner här hemma, och för att få lite frid för grannarna så väljer vi helt enkelt att titta på Rupert några timmar på eftermiddagen. Vi tittar även i böcker, och Teo kan helt sjukt många ord. Jag blir förvånad varje gång över vad mycket han kan. Traktorer, bussar, tåg, frukter, leksaker mm. Alla djuren har han koll på (och när han ser igelkotten säger han aj! och låtsas att det gör ont på sina fingrar). Det räcker med att man säger ett ord en gång, så härmar han som en papegoja och säger likadant. Och ni som fick ett sms i veckan vet ju att han numera även säger "Bruce Pimpeen". Dvs. Bruce Springsteen. :)

Teo är en höjdare på pussel. Han fick ett pussel av sin mormor för två veckor sedan, ett pussel som hans mamma (jag) hade som liten. Det värmer om hjärtat att se sin son leka med samma pussel som man själv gjort. Dock vet jag inte om jag var lika snabb på att lära som han är. Han kan pusslet utantill, och alla orden som hör till. Gumman, geten, kon (kossan), lammet, huset, hästen och tuppen. Tuppen kallas dock för "ku-ku", vilket betyder kuckeliku.

På morgonen går Teo in i köket, pekar på kylskåpet och säger: mönk, äppemos, göt. Han vill ha mjölk och gröt med äppelmos i. Helst på direkten, och nåde den som väntar för länge med att ge honom mat. Idag gick jag gå upp lite tidigare (07.30 jag vet jag ska inte klaga) och gjorde gröt innan Teo vaknade, pga. att han ska få bovetegröt istället för annan gröt han ätit. Han har nämligen fått lite strul med sin mage, och jag ska testa att ta bort mjölk ett tag. Så nu blir det bovetegröt gjort med vatten, och det tar lite längre tid att göra då det ska svälla 15 min innan man äter det. Jodå, Teo är på väg att bli en riktig liten yogi, jag vet. Han har inget val. Mamma bestämmer. (Försöker bestämma:)

Mer då.... Jo, jobbet går ganska bra. Det går framåt. Jag har haft ett möte med min chef där jag krävt lite mer specifika arb.uppgifter, och jag fick grymt bra respons efter mötet. Dom är nöjda. Fick t.o.m höra att kvaliten gått från noll till hundra på bara de 25 % jag jobbar. Bådar gott. Denna veckan har dock varit lite tuff, då pappan varit bortrest. Det är inte easy life att vara ensam mamma med nacksmärtor och arbetsträning. Men det kommer att bli bra. I natt kommer pappan hem, och i helgen ska vi på spa och fira kärlek (snart bröllopsdag) och titta på ett hus som ligger mitt emot en av mina bäster vänners hus! Hoppas hoppas! Vore toppen att vara granne med en av sina bästa vänner som dessutom har en son i samma ålder som Teo, och som också är yogalärare!

Trevlig helg!

Kärlek

Man ska dela med sig av kärlek tycker jag. Därför delar jag med mig av ett meddelande jag fick av en vän denna morgon. Ett meddelande fyllt med kärlek och omtanke...

"Godmorgon. Jag uppskattar verkligen att du är den du är! Du är speciell, en tuff tjej med tatueringar och polisyrket, men samtidigt med en kreativ, mjuk utforskande sida som inte stänger ute det vi inte vet så mycket om, den andliga världen. En cool blandning. När du är dig själv får du mig så trygg. :) kramis"

Ett underbart meddelande som gjorde denna morgon extra härlig.

Det krävs inte så mycket för att vi ska få varandra att växa, att känna oss behövda, omtyckta och speciella. Det krävs inte så mycket för att visa kärlek till varandra!

Teletubbies, teckningar & inomhusbus

Teo har haft feber i åtta dagar. Varit förkyld och snorig med nässelfeber. Till hans frustration har han tvingats hålla sig inomhus med mamma och pappa. Tur det finns teletubbies och teckningar och annat inomhusbus...

Vi har inte glömt er...

... och det kommer lite uppdateringar snart. Tills dess, lite bilder på coolaste Teo!

Skriver mer snart!

Kram alla!

Ps Jag vet att ni är nyfikna över vad det var jag skrev om i förra inlägget... och det var så att vi bjöd på ett hus som dessvärre inte blev vårt. Men, idag ska vi kika på ett nytt hus... så håll tummarna att Teo får en alldeles egen trädgård att springa runt i!

"Sofie, du var så himla bra idag!!! Coolt! Kram!"

Sådär skrev en av mina yogalärarkompisar till mig i ett meddelande idag. Varför? Jo, för att idag hade jag premiär som yogalärare! Jag har kört min första yogaklass, och det gick jättebra! Jag var inte alls särskilt nervös, utan allt flöt på i bra takt... och jag är så glad och inspirerad!!! (En kvinna som tydligen inte brukar säga något alls kom fram till mig efteråt och frågade om det verkligen var första gången jag instruerade en klass..)

Och snart... om några dagar, får jag komma ner och krama min familj som jag längtar så mycket efter. Och snart... om några dagar, kommer jag att berätta något annat kul som händer i mitt liv just nu! Jag är inne i ett skönt flow... igår hade jag en toppendag på jobbet, yogan går bra, och jag ska snart få träffa min familj! (Och så det där andra ni snart får reda på... )

Hade jag inte haft en nackskada med otroligt mkt jobbig smärta hade ju ALLT varit bra just nu! Men men, vad är det man säger... man kan inte få allt. ;)

Kram!!!

Teo tittar på Teletubbies (bubbis)

Kramar & Drömmar

Jag förbereder min första "riktiga" yogaklass som äger rum nästa vecka. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Lite nervöst, men samtidigt väldigt kul och något jag väntat på. Och jag drömmer om att det ska bli succé för både mig och mina elever...

Annars då? Jo... det kramas för fullt här hemma. Jag känner mig kramig. Vill krama Teo hela tiden, men den lilla filuren vill bara ta sig loss och leka. Men nästa helg får jag komma hem till min familj, och då blir det väl dom som får krama mig lite och stilla mitt behov av närhet.

För vad är bättre än närhet, och nära & kära?

Hemma och myser med sjuk son...

Rösta på mig! Rösta på mig! Rösta på mig!

From imorgon är jag med i en tävling. Inte så mycket för att jag ser en uns av chans till vinst, utan mer för chansen att synas! Jag har anmält mig till en tävling som heter "GARDEROB", och bakom denna tävling står IKEA. Under några intensiva veckor ska Ikea vaska fram Sveriges 25 mest spännande unga modeskapare... och det rör sig om allt från smycken, handväskor, mössor och kläder. Jag har skickat in ett bidrag och hoppas på att dom ska gilla aNNa sofie design! Som sagt, inte så mycket för att jag ser en uns av chans till vinst, utan mer för chansen att synas! ALLA deltagare kommer nämligen att presenteras på tävlingens hemsida... och ju fler som klickar på just mig, desto mer utrymme får jag!

Så kära vänner & familj... gå in på http://www.ikeagarderob.se/ och klicka på mig!

Så här ser "dörren" ut till min plats på sajten!
Wish me luck!

Teo & mamma tycker om samma musik...

Sjukstuga

Spännande tv...

Välgörande varm dryck av kokande morötter, ingefära, honung & lime...
gott för både stor & liten!

Bus bus bus...

Det råder sjukstuga hos oss. Både Teo & jag är förkylda. Men det hindrar inte honom från att bygga kojor, titta på tv och busa busa busa... precis som vanligt!

Prinsen Teo kommer springandes

ut i köket, och ropar "king!" "king!"

Det knyter sig i magen. Kring hjärtat. Halsgropen. Tårarna bränner.... och jag tillåter mig själv att känna sorgen. Det är slut med att hålla tillbaka känslor och sorg. Slut. Ut med känslorna! Ut med sorgen! Ut med vad vi känner... låt oss öppna upp för varandra och vara människor och känna alla dom där undanträngda känslorna vi har i kroppen. Känslorna vi samlar på oss, och som gör att vi biter ihop i hopp om att dom ska försvinna. Dom försvinner inte! Dom finns där, lagrade i kroppen... och efter ett tag kommer dom ut i form av smärta på ett eller annat sätt. Smärta i hjärtat, i magen, i halsgropen...

Astma & Vab

Teo har fått diagnosen astma. Han har fått upprepade andningsbesvär i samband med förkylningar, så nu har vi en inhalator hemma för att slippa åka till sjukhus när besvären dyker upp. I söndags fick baby T nämligen åka till sjukus (igen) och andas in adrenalin för att öppna upp luftvägarna. Så denna veckan är en dagisfri vecka för Teo. Det blir promenader i frisk luft och lek hemma med lego och annat kul. Och tacksamt nog har Teo en farmor som kan ställa upp och vaba!

Kolla vilken duktig liten kille!

Teo går i trapporna själv. Han har gjort det ett tag, men behövt min hand som stöd. Nu går han utan hjälp, och när han kommer upp sätter han sig ner för att låta mig ta av honom skorna. Mammas duktiga kille! :)

När två världar möts...

Aktiviteten här på bloggen är inte som den varit, jag vet. Men som de flesta vet, så finns det ju en anledning till det. Jag har börjat jobba/arbetsträna på deltid för att testa kroppen och se vad jag kan klara av. Det är påfrestande. Dels för kroppen, men även för egot. Jag jobbar hårt med att acceptera att jag inte kan vara den jag varit på jobbet. Den som kört på i hundranittio, och som hela tiden varit på språng. Gymat, jobbat ute, älskat nätterna etc. Livet har tagit en helomvändning. Inte bara pga. att jag blivit mamma, men pga att jag inte kan leva som jag gjort pga mina skador. Kroppen orkar inte det. Så jag går mer eller mindre på lågvarv. Jobbar i lågt tempo, gör det jag orkar, och försöker acceptera det. Men det är svårt. Jag går snabbt in i prestation när jag är på jobbet. Vill så mycket. Så mycket. Har redan ideér och tankar kring hur man kan utveckla den verksamhet jag nu ska jobba inom. Men jag måste hållas tillbaka. Kan inte köra på som jag önskar, med risk att jag blir ännu sämre i kroppen och måste backa och återgå till sjukskrivning. Och det vill jag inte. Jag vill vara arbetsför och göra saker jag tycker om, som tex. att jobba.

Så.

Aktiviteten här på bloggen är inte som den varit, jag vet. Men det finns som sagt anledningar till det. Förutom arbetsträningen, tar yogan mycket tid. Eller rättare sagt, jag ger den mycket tid. För den tar inte min tid. Jag ger den tid. Värdefull tid. Tid för återhämtning, reflektion, spännande möten och härlig utveckling. Som ni nog märkt, är jag förälskad i yoga. Förälskad och tacksam. Den ger mig smärtlindring, glädje, ny vänskap och mycket mycket mer. Men framförallt ger den mig ett spännande möte, mellan två motpoler. Mitt jobb där jag arbetstränar, och mitt jobb som framtida yogalärare. Två motpoler. Två världar. Mycket tankverksamhet går till att fundera ut hur dessa två världar på bästa sätt ska kunna mötas. Ibland läser jag en blogg skriven av en advokat. Hon skriver:

"Where two worlds collide, one lawyer-yogi considers whether those worlds can coexist."

Hon funderar och skriver om hur hon kombinerar sina "skilda världar". Advokat och yogalärare. Skulle nästan kunna vara jag...

Oavsett. Det är alltså lite på gång i min tankeverksamhet just nu. Arbetsträning, yoga, Teo, smyckesdesign. Allt ger mig gläjde, men även mycket frustration och irritation över att inte kunna göra saker så mycket som jag vill. Kroppen strejkar. Jag blir arg. Men jag jobbar på det.

Oavsett. Bloggen fortsätter. Om ni orkar fortsätta läsa?

Dagiskille

Spårvagnsmuseet = Succé

Som ni vet, älskar Teo tåg. Eller som han själv kallar det, "GÅT". När jag läste i en tidning om Spårvagnsmuseet, och att det fanns riktiga fullskaliga tåg att klättra i och ur för barn, då var ett besök dit givet. Vi samlade ihop mamma, pappa, Teo, farmor och faster och det blev ett lyckat besök. För tio kronor kunde Teo åka med ett litet barntåg, och första gången var lite läskig och mammas knä kändes tryggast. Omgång två ville han sitta själv, och vinkade glatt åt alla han åkte förbi, pekade och sa "gåt, gåt, gåt!"

Vill göra som pappa...

Allt som pappa gör, vill Teo göra. Efter att han med stora ögon observerat pappan när han borrat, har han i flera veckor lekt runt med ett litet rör som han låtsats varit en borr. Med röret har han borrat i väggar och gjort egna små borrljud. Idag fick han en alldeles egen borr. Och om ni inte hör vad han säger på videon, så är det just "borra"... :)

1 1/2 år idag!

Det är svårt att beskriva en känsla via ett blogginlägg...

... men jag gör ett försök.

Onsdag morgon, tidigt. Vattnet hade gått. Jag ringde till BB för att fråga om/när vi skulle åka in. Dom bad mig ta det lugnt, laga en god frukost, och äta i lugn och ro. Att avvakta några timmar, och sedan åka in. Maken rastade Kingen, jag lagade frukost. Kokade kaffe. Satte mig i kökets ena fåtölj och andades lugna andetag. Hade ingen aning om vad som komma skulle, mer än att jag inom ett dygn skulle vara mamma. Jag skulle äntligen få träffa min lilla baby T. I köket satt jag. Väntade på att maken och Kingen skulle komma hem. Under tiden lyssnade jag på Bruce Springsteen. En man som för mig betyder väldigt mycket. En man jag aldrig träffat, om man bortser från de gånger jag sett honom uppträda. Men en man jag lyssnat på sedan jag var barn. En man min far lyssnade på, och som var en stor idol för honom. Kanske är det därför jag gillar honom så mycket. Bruce alltså. Ja, min far också, som lämnade oss alldeles för tidigt. Han lämnade oss, och efter honom fanns en samling med Bruce dåvarande musik. Den tog jag. Och än idag, många år senare, lyssnar jag alltså på Bruce. Lyssnar och älskar musiken. Musiken då, och musiken nu. Därför var det speciellt den där morgonen, i väntan på mitt barn. Köket, kaffet, väntan. Bruce som sjöng...
"If I should fall behind, wait for me".

Idag har jag suttit där igen. Köket, kaffet, väntan. Bruce som sjöng samma låt. Väntan, och koll på telefonen. Till slut kom det. Meddelandet att jag blivit moster! Tänk om min far hade varit här. Tillsammans skulle vi lyssnat på "If i should fall behind, wait for me". Tillsammans skulle vi glädjas åt att han blivit morfar. Jag tror dock han vet. Från himlen vet han. Och han vakar över sina barnbarn från håll...

En regnig dag i pyjamasbyxor...

Så här såg det ut...

Det gick oväntat bra hos frisören. Det krävdes dock lite underhållning i form av att sitta på en häststol, leka med en apa och docka, äta lite kex och dricka festis, samt känna lite på frisörens bröst och skjortknapp... :)

Mitt mammahjärta gråter...

Före...

Efter...

Det kliade och var för varmt för Teo att sova med sin kalufs. Så igår fick vi ta en tur till frisören. Jag har varit anti att gå till frisör med Teo, dels för att jag älskade hans långa hår, men även för att jag ansåg att man kan klippa små barn själv. Men. Igår insåg jag att Teo hade för mycket hår för att det skulle gå att klippas snyggt på egen hand.

Nu väntar jag bara på att det ska växa ut igen... :)

Att vara mottaglig

"Poesi och visor är inga saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en" - Nalle Puh.

Hittade just en liten bok som heter "Nalle Puhs lilla klokbok. Kloka ord från en björn med mycket liten hjärna". En bok jag fick av min vän Anna, för sisådär ca elva år sedan. Finns många fina små tänkvärda ord i boken... han e inte så dum den där lilla Nalle Puh.

Jag vet var jag ska gå för att poesi och visor ska få tag på mig. Jag går till yogastudion. Till Teos rum. Till ateljén. Till favoritcafét. Till mina favoritställen och smultronställen. De där ställena jag älskar. Ställen som ger positiv energi. Kraft. Gläjde, poesi & visor...

Vart går du?

Det finns inget smart i att inte vara lycklig...

Förtroende är ett uttryck för tillit, som kan användas i olika sammanhang, t.ex att lita på någon annan. I min yogautbildning pratar vi mycket om just tillit, och vad det betyder för var och en av oss. Hur viktigt det är att ha tillit till sig själv, och kanske till sin omgivning. I alla fall för sina närmaste. Och hur tillit kan te sig, både när han litar helt och fullt på sig själv eller någon annan, eller när man inte alls gör det. Hur dåligt det kan bli när man inte har tro på sig själv.

Hur som.

Igår kväll hade jag ett samtal med en av mina blivande yogakollegor, efter en gemensam yogaklass. Hon sa att "det lyser om mig", vilket var intressant då jag inte hade den känslan själv. Jag hade haft möte på jobbet ang min återgång i arbete, och jag brottades med en massa känslor inom mig. Kommer jag att trivas med mina nya arbetsuppgifter? Kommer min kropp och min skada att klara av det? Vad händer om jag inte trivs, om kroppen säger nej? Ja, ni förstår. En massa nya känslor inför en stor förändring i mitt liv.

Hon frågade mig varför jag håller fast så hårt vid att det är mina gamla arbetsuppgifter som är roligast. Varför jag identifierar mig med mitt gamla jobb, och tror att det är bara där jag kan vara nöjd och glad. Varför jag inte kan se att förändring är bra, och ha tillit till att detta kommer att bli bra för mig. Kanske rent av jättebra! Hon sa att jag ser ut att må så bra, vilket flera av de andra blivande yogakollegorna också påpekade i helgen. Min yogalärare skickade ett mail till mig efter helgen där det stod "det är så häftigt att se din förändring, det är magiskt..."

Hur som.

Samtalet igår. Min blivande yogakollega. Hon sa att jag skulle sluta vara tjurig och bitter och se denna förändring som något positivt. Sen sa hon bara "kom", och så gick hon mot en bok som låg på ett bord. Hon slog upp två sidor. På ena sidan fanns en bild, och på andra sidan fanns det en enda rad, med en text...

"There is nothing clever about not being happy"

Min son, en orange figur med huggtänder...

Teo satt i mitt knä, och tillsammans bläddrade vi i en tidning från Stoff och Stil. En tidning med bilder på tyger, knappar och andra sygrejer man kan beställa. När han såg denna figur sken han upp som en sol, pekade ivrigt på den och sa "Teo!" :)

God Morgon!

Teo´s moster brukar säga att Teo är den enda som är söt i "morgonfrisyr" ...

Lycka är

att själv kunna stå vid fönstret och se tågen åka förbi...

Mamma säger att jag har fint hår...

... och att jag ska få en surfbräda när jag blir större, så att looken blir fulländad!

( Man skulle tydligen även kunna göra en knut eller dreadlocks av mitt hår och ge mig en yogamatta :)

En båtfärd

Spanar efter båten...
Spännande till en början...
med vacker utsikt...

men som slutade i katastrof, då Teo inte var ett dugg nöjd med att sitta
stilla på en båt. Nop, han ville springa runt och röja.
Så när den vackra turen var slut, då pustade vi ut... :)