Tack Maya

med familj för grym tröja!

Kortet med "alla Mayorna" som Teo säger, är poppis. Han pussar på det och säger att Maya är så sööööt :) Häromdagen sa han att han ska flytta. Till Mallorca. Till Maya.

Okej då :)

Fredag eftermiddag. Väntar på farmor.

Mamma och pappa ska på date :)

Bygger pussel och kramas :)

Bilder från helgen

hos gammelfarmor. Som avslutades hemma i Stockholm på söndagen med överraskningskalas för pappan. Förvånad blev han, minst sagt, när kompisar, grannar och kollegor dök upp med sina barn. Jag hade lyckats baka, handla och fixa utan att det väckte misstankar. Heder åt mig, eller hur ;)

Hemma med krasslig Teo idag. Tittar på Lotta på Bråkmakargatan, och tränar på bokstäver. Teo kan bokstavera sitt namn och älskar att lära sig alfabetet. Jag och pappan blir lika imponerade varje gång han ser "sina" bokstäver på kläder, tidningar, reklam mm. Observant liten kille med stort intresse för inlärning.

( Igår sa han "M som i Emma" :)

Framsteg.

För sex år sedan var jag i mitt livs bästa form. Jag tränade MMA (mixed martial arts), cross fit och löpning. Beredd att ta mig an tester inför ett fysiskt krävande jobb. Men så råkade jag ut för en arbetsskada. Vad som hände därefter har påverkat mitt liv mer än något annat. Fysisk skada, smärta, depression, sjukskrivning, graviditet, mer fysiska skador och smärtor och så vidare. Min vän Emma frågade mig en gång hur jag tog mig ur det. Depressionen, sjukskrivningen och den onda cirkel jag fastnat i med smärtor och mediciner. Svaret är enkelt. Min son. Och yoga.

Det är nästan exakt fem år sedan jag kom i kontakt med yogan. Jag tvingades till ett uppehåll under min graviditet pga olika orsaker, men återfann yogan ca sex månader efter att jag fött min son.

Idag har jag för första gången sedan sex år tillbaka, återtagit kontakten med en annan träningsform. Löpning. Jag har joggat! För många kan det låta som en simpel sak, men för mig, som stod (låg) där för sex år sedan med en skada som innebar att mitt liv förändrades drastiskt, är det stort. Och pga att jag för ett år sedan genomgick en knäoperation, är löpning något jag inte trott skulle bli möjligt. Någonsin.

Jag sa till min man att jag hoppas på en dag i veckan från och med nu. Om knät och resten av kroppen känns ok efter idag, vill jag ut en gång varje vecka. Som om det vore han som är yogaläraren och realisten/filosofen i familjen sa han åt mig att inte tänka så. Kanske för att han sett och följt mina besvikelser de senaste sex åren, eller för att han bara är klok, sa han åt mig att ha som mål att fixa ett joggingpass till. Funkar det, ha som mål att klara ytterligare ett, osv. Hade jag inte varit så full av endorfiner hade jag insett det själv. Babysteps.

När jag kom hem rullade jag ut mattan och boostade kroppen med lite yoga. Min lilla pojke tränade bredvid mig, för att sen tröttna och sätta sig i soffan framför en film. Savasana (yogans avslutande avslappning) blev en helt ny upplevelse. Dels pga löpningens sköna effekter i kroppen, och dels pga ljudet från en barnfilm :)

Jag hoppas så innerligt att jag numera inte är enbart yoga-Sofie, utan även jogga-Sofie!

Karlsson på taket

för lille T alltså.

Bokläsning för mig. Om några timmar är vi hos gammelfarmor :)

På väg till gammelfarmor

Fokuserad i bilen, Karlsson på taket är grejen.

Vad vill du äta till lunch Teo?
Pizza!

Glad och arg.

Tränar på sinnesstämningar. Med färg i ansiktet.

Pappan är ute och kutar.

Då busar mamman och Teo i soffan. Planerar inför min yogaklass på söndag. Skriver lite. Teo ritar och tittar på Emil. Snart ska vi grilla käk. Sen väntar kudden för lille T, och en norsk film, huvudjägarna, för ma & pa, som vi kallas av vår son :) Kan bli en kik på "the voice" oxå, för att få en glimt av ljuvliga Petter ;)

Så ser fredagskvällen ut på landet ;)

Fredag.

Yogar på "min" nya studio i city. Sen möter killarna upp för lunch.

Här en kille som väntar på sin mat. Två sekunder efter fotot är taget sitter sötungen inte still. Så låt er inte luras av fotot :) Men ack den som vägrar fik pga att deras barn är busiga. Inte vi inte :)

Paket och tårta.

Treårs kalas. Sprattig och glad kille, något speedad av all uppmärksamhet. En godistårta på Teos egna begäran. Cykel. Böcker. Pussel. Trätåg från Indien. Lycklig pojke. Så underbart för en mamma att se..

Min kompis Anna i Sthlm

sa till mig innan min resa att jag inte skulle tro att Indien är som att kliva in i butiken "indiska" här hemma. Alltså inte kuddar och muggar mm i olika färger som jag gillar. Jag lyssnade, men tänkte att det måste ju finnas sånt ändå..

Hon hade såklart rätt.

Inga stora koppar. Bara små tråkiga vita. Inga tyger. Bara speciella sjalar kvinnorna bär för att dölja sina kroppar.

Men jag lyckades hitta två muggar. Inte alls i Indiens färger, men jag vägrade åka hem utan en kopp. Det är liksom en regel att köpa en fin kopp eller mugg när jag reser. Så jag fick med mig två bruna fina keramikmuggar hem.

Och att köpa två var en bra gardering. Teo har nämligen redan lyckats paja en. Tur man börjar bli en rutinerad mamma ;)

Teo älskar att åka till café.

Men väl där gnager han bara lite på sin fika. Det som är viktigast är drickan. Han älskar juicer, och vill gärna smaka lite kaffe.

Sen jag kom hem från Indien har vi fikat loss. Träffat kompisar, fikat på stan och myst loss. Två veckors diet har ersatts med kaffe och choklad. Inser att jag måste tagga ner nu för att inte tappa greppet och förlora värdet i ayurvedaresan. Max två små koppar kaffe om dagen. Vegetarisk mat bortsett från lite fisk och kyckling. Godis på lördagar. Och det är ju lördag idag! Lyllos mig! :)