Tacksam för fina vänner...

"Ja, vad ska man tro om meningen med vad som sker? Finns det en mening.... troligen inte?

Vi tror i alla fall att Teo snart kommer att må bra och att allt som nu är jobbigt plötsligt kommer att vara som bortblåst. Så att ni kan njuta av livet och varandra utan att behöva oroa er.
Det är nog så att alla ska ha sin beskärda del... en del tidigare och en del senare...

Teo verkar hugga in på sin del ganska direkt. Plötsligt kommer han att må som en prins..."

Dom fina orden kommer från nära och väldigt betydelsefulla vänner till mig och Teos pappa...

Tack för Ert stöd! Och tack till alla andra vänner och vår familj...

"Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder". -Paulo Coelho.

Astrid Lindgrens barnsjukhus...

Damen i fråga heter Ingalill. Hon är barnsköterska. Hon kommer in på vårt rum på avdelning Q63 på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hon tittar till slangen med mat som går ner till Teos mage. Hon verkar dock mest intresserad av mitt ekologiska garn från Sydamerika som ligger på bordet. Hon är inte vår favorit gällande barnsköterskorna. Vilken tur att de andra som har hand om vår son är superbra...

Jag brukar ju tänka att allt sker med en mening och att det bara gäller att finna meningen med det som sker...

Just nu har jag dock svårt att finna meningen med det som sker med min lilla baby Teo...

Varför har hans matstrupe svullnat upp och blivit sårig?
Varför måste han ha så ont?

Sitter och tittar på mina älsklingar som ligger och vilar tillsammans i en soffa. Min underbara make och min underbara son. Vår tredje familjemedlem, King, är hos våra underbara vänner Jenny & Jonas. (Stort tack till er som alltid ställer upp för King!)

Under gårdagen blev Teo sövd. Läkare tittade i hans mage och strupe med hjälp av en kamera. De kunde konstatera att Teos strupe var svullen och att det fanns blödande sår. Troligtvis har såren uppkommit pga att han kräkts väldigt mycket och kräkningarna i sig beror på refluxen, dvs att den övre magmunnen inte täpper till ordentligt när han ätit...

Så här befinner vi oss nu...

I minst en vecka ska Teo matas via sond. Ingen mat får gå via munnen. Strupen måste vila...

Vi försöker vara starka. Finnas här för vår son. Vi håller tummarna och önskar att vår Teo kan få bli friskt snart...

"Alla kamper i livet har något att lära oss" - Paulo Coelho.

Ps...

... baby T har fyllt 2 månader...

Några steg fram... och sen tillbaka!

Mycket har hänt sen sist...

Mängder med kräk efter varje måltid...
Viktnedgång...
Astrid Lindgrens barnsjukhus, avdelning Q63...
Reflux...
Eventuell mjölkallergi...

Teo kräktes alltså mycket och vi fick åter göra ett besök på barnakuten. Det visade sig att Teo tappat lite vikt pga alla kräkningar, så vi blev inlagda på sjukhuset för att utreda orsaken till kräkningarna.

Två nätter stannade vi på Astrid Lindgrens barnsjukhus, avdelning Q63. Efter undersökningar av lille baby Teo framgick det att han inte har några fysiska fel...

För mycket mat...
Lätt för att kräkas = reflux (Konstaterat efter röntgenundersökning och tydligen vanligt hos pojkar.)
Eventuell mjölkallergi...

Baby T är ett så kallat "friskt kräkbarn"...

Hem och ändra kosten... och andas ut. Trodde vi...
------------------------------------------------------------

Ca tre veckor senare...

Åter på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Först akuten och sen ett eget rum...
Lille baby T började kräkas igen. A lot!!! Dessutom var det blod i kräket...

Vi kastade oss i bilen kl 02 på natten... in på sjukan stressade och med tårar rinnande ned för kinderna... (iaf på mamma Sofie. Teos pappa var något mer samlad, och lille Teo himself sov...)

Teo hade tappat vikt igen efter att ha hämtat sig från förra viktnedgången. Vikten var nu 5070, från hans förra 5230.

De sista två veckorna har Teo haft magknip och diarre. Typiskt för en 2 månaders bebis tänkte vi. Det går väl över... och förhoppningsvis utvecklas det inte till kolik.

Troligtvis har Teo fått en maginfluensa som drabbar små barn som heter rotavirus. Därav magont, diarre och kräkningar. Det förklarar även hans viktnedgång.

Så nu är vi isolerade på ett rum på Astrid Lindgrens barnsjukhus... Vi hade hoppats på att få komma upp till de duktiga tjejerna på avdelning Q63, där de känner Teo, men eftersom han har en eventuell maginfluensa så måste han stanna nere på sitt rum på en annan avdelning.

Det som oroar nu är blodet i kräkningarna...

Blodkärl som brustit...?
Strupen retad av hans kräkningar...?

Det får vi förhoppningsvis svar på idag. Sedan inatt har Teo fått dropp för att hålla honom fastande inför undersökning av hans mage. Med hjälp av lite sockerlösning som smakade gott i Teos mun kunde sköterskorna sätta en nål i Teos lilla hand. (Det slapp jag dock undan... mesig mamma som jag är så klarade jag inte av att se det, så Teos pappa fick ta den biten...)

Så här e vi alltså nu. Sjukhus igen... väntan på svar...

Lille baby T... we love you!

"Ingen dag är den andra lik. Var morgondag för med sig sitt eget mirakel, sitt magiska ögonblick då gamla världar förstörs och nya stjärnor skapas"

- Paulo Coelho.