Some Pics...

Två killar som tröttnat på att vänta... :)

Teos bild från fototavlan på dagis... :)

Ny bohemisk sjal från aNNa sofie design...

En sjal till... :)

Ibland känns det som att jag är en fisk. Jag är i och för sig född i fiskarnas tecken, så det kan ju anses naturligt att då känna sig som en fisk. Men jag känner mig som en fisk som sprattlar på torra land. Som inte kommer till sin rätt och som kämpar för att få komma tillbaka dit den hör hemma. Jag är en fysiskt aktiv person. Eller jag var en fysiskt aktiv person. Nu är jag en person som till största delen sitter stilla och försöker härda ut. Jag är dock omgiven av personer jag gillar väldigt mycket. Jag är omgiven av min underbara man och min fina son. Jag har familj som befinner sig ca 60 mil bort, men som lätt känns nära med hjälp av skype, facebook, telefonsamtal etc. För tillfället är mannen (som fått den tunga uppgiften att älska mig) bortrest. Istället är jag omgiven av Teos farmor och faster, som har erbjudit sig att hjälpa mig att ta hand om Baby T några dagar.
Mitt hjärta säger tack...

"När jag har svar på någonting kan jag skriva en bok. När jag har frågor gör jag en utställning." - Nicholas Bourriaud, fransk konstkritiker. (Citat från konstfacks examenskatalog)

Jag är inte helt säker på hur detta citat passar in i detta sammanhang, men på något sätt tilltalar det mig. Kanske för att jag är en sökare, som försöker finna mening och svar på det som drabbar mig... (Trots att min fina syster säger åt mig att sluta :)

EDIT gällande förra inlägget.

Min man läste mitt förra inlägg och låter hälsa att han tror på vetenskapliga förklaringar, medan hans fru tror på andligt hokus pokus (med inslag av ingefära te, doftljus etc)...

Jag låter i min tur hälsa att det är tur att vi sa ett rättframt och bottenlöst JA den dagen i kyrkan för ca fem år sedan... :)

Trevlig fredag kväll och kram från oss!

Lycka & lidande. Flum & fakta.

Vissa dagar drabbas jag av en enorm sorglavin. Sorg över att min kropp tagit så mycket skada och ger mig så mycket smärta. Jag medger modigt att jag vissa dagar drabbas av lidande istället för lycka. Ger ifrån mig enorma klagotjut och gråter hejdlöst. Därefter tar jag befälet över mitt tillstånd. Inser att jag gjort och gör vad jag kan för att fungera i livet trots min värk. Rycker upp mig och gör plats för lycka istället för lidande.

Vid min sida har jag en stark man. Han står kvar när sorglavinen drar ner hans fru i svackor. Han står kvar i lycka och han står kvar i lidande. Jag är noga med att tacka honom ofta för det.

Vi har olika syn på världen, min man och jag. Han gillar fakta. Tror på att saker och ting kan förklaras, bara man har tillgång till den rätta referens litteraturen. I min värld är det annorlunda. Jag älskar det andliga och enligt många "flummiga". Jag gillar underbara oförklarliga mysterier. Saker min man anser kan förklaras med tillgång till rätt fakta. Jag är andligt sökande. Han söker i uppslagsverk. Men vi kompletterar varanda djävligt bra...

Nästa vecka tar jag ett stort steg vad gäller det andliga sökandet. Jag hoppas kunna ta befälet över min kropp och låta lyckan ta större plats än lidandet, och jag gör plats för en dröm. Jag påbörjar en efterlängtad yogalärarutbildning! En utbildning som pågår i ca 8 månader och som ger mig handledd assistering och undervisning i yogans värld. En dröm blir sann...

För bara några månader sedan kunde inte Teo dricka vätska utan att kräkas. Idag dricker han utan problem, och det råder smoothie yra hemma hos oss! Efter att Teo fick smak på Sempers smoothie plockade vi fram vår mixer. Teo är frisk och vi firar varje dag med olika former av smoothies. Favoriten är banan/ananas!

Teo...

... har börjat gå baklänges. (!!??)

... klappar sig själv på håret i nacken. (Övar på framtida modellposer?)

... är enligt dagispersonalen alltid glad hela dagarna på dagis!

... är extremt förtjust i sin hund King.

... kan säga "titta" och peka samtidigt! (Kanske ingen prestation?)

... kan själv ta sig upp för trapporna i trapphuset! (Det krävdes endast en förevisning, så DET måste vara en prestation?)

... är sockersöt i sin nya virkade mössa, skapad av hans mamma. (Den är inte riktigt klar, men vi orkade inte vänta på detaljerna innan den prövades skarpt)

... har ritat flera teckningar med kritor. (De flesta kritorna vill han äta upp)

... kör runt med sin röda bil och säger "brum brum".

... tycker om att sova.

... ogillar att pussas och kramas.

... har en beundrare på dagis som heter Elsa. (Som aldrig lämnar hans sida)

... älskar mat!

... gör indianljud med hjälp av sin mun och hand. (Gärna med hjälp av sina föräldrars händer också)

Jag önskar...

... att jag hade en alldeles egen klotterväg här hemma. En vägg så vit och orörd, där jag kunde få utlopp för min smärta och frustration i form av hetsiga utbrott av graffiti! Och det finns väggar. Vita fina orörda väggar. Men jag tror inte att det skulle göra mig populär här hemma eller ge mig mer av den tröst och bekräftelse jag är i behov av pga min smärta. Istället lägger jag mig lugnt och fint i soffan eller sätter mig i min solstol på balkongen. Virkar en mössa till Teo, stickar en tusende sjal åt mig själv, läser böcker och lyssnar på Sophie Zelmani, Bruce Springsteen och John Mayer. Skapar hetsiga utbrott av graffiti i mitt huvud istället....

Dubbel glädje!

"Vi var ganska säkra på att det var cancer". Så sa läkaren igår ett dygn efter min operation. Men det var inte cancer. Det var en dermoidcysta, en godartad tumör som satt där som en elak liten klump på min vänstra äggstock. Men nu är den borta. Jag är opererad och jag är hemma hos min familj. Hemma och kan andas ut. Glädjas åt beskedet att tumören var god och glädjas åt beskedet att jag klockan 04 i morse blev faster till en liten tjej! Dubbel glädje!

När jag mår bättre ska jag skriva mer. Det är så mycket jag vill skriva. Så mycket. Men det kommer sen. Nu ska jag vila. Kram till alla er fina vänner och min underbara familj som stöttat mig under denna jobbiga och oroliga vecka i väntan på besked. Ni är bäst!

Baby T har två små ärr på sin mage. Små fina ärr som finns där som påminnelse om den tid som varit. Tiden då han sondmatades via sin söta fina lilla mage. När Teo blir stor och förstår, då ska jag visa honom min mage. Visa honom det fina ärr som finns där som påminnelse om den dag då han föddes. Den dag då han blev min lilla "luckbebis" som togs ut via en nödutgång. Imorgon får jag nya ärr på min mage. Dom ska jag också visa honom. Tillsammans ska vi jämföra våra magar och våra ärr och påminnas om att vi hör ihop...

Jag har så fina vänner...

"Jag hoppas att detta är början på vägen tillbaka. Början på vägen från smärtan... "

"Baby... SKIT, men det här kommer också att gå bra till sist. Någon gång blir allt bra, det vet vi ju".

"Ja varför ska allt drabba dig. Läser just nu tantra filosofi och buddhism och båda dom strävar efter att se det goda i allt, hm känns svårt ibland hur bra det än låter"

"Jag vet inte vad jag ska säga. Svårt att hitta ord som tröstar. Känner bara att nu får det vara nog. Jag finns här för dig, redo att sätta mig på tåget"

"Lilla gumman. Jag önskar jag kunde göra något för dig. Jag tror det är dags att vi träffas snart"

"Men gumman, hoppas allt går bra och tänker på er"

"Oh min vän tänker på dig! Allt kommer gå jättebra och du kommer att vara yogaelev i slutet av månaden!"

"Älskade vän... allt, precis allt sker av en orsak. Du ser den kanske inte nu men sen, när du gått igenom det som nu sker. Du kunde inte gjort annorlunda, allt detta skulle hända. Men gissa vad! Ur lidandet som du nu befinner dig i kommer välbefinnande. Från kaos kommer insikt och visdom... jag VET att du fixar detta, jag bara vet"

"Ställ inte frågan varför fler gånger, du kommer aldrig få ett svar. Det är detta som kallas orättvist men vi kanske ska vara glada att vi inte vet allt, kanske det finns en mening med det också. Ingenting kan åtminstone förändra vår vänskap. Jag skulle bara vilja ge dig en bamsekram nu. Du vet var jag finns och jag stöttar dig till 110 %"

------------------------------------------------------------------
Jag har så fina vänner som ger mig stöttning. TACK.

Vänskap är något av det finaste och dyrbaraste som finns...

Jag tankar mig full av dessa underbara ord från er alla, och jag tankar mig full av kärlek från min familj. Kram till er alla!

Min älskade syster sa åt mig idag att sluta vara så filosofisk och tro att det finns en mening med allt som sker. Att livet helt enkelt inte alltid är så rättvist och att det inte går att förklara varför vissa drabbas av det ena efter det andra, och vissa inte. Det är nämligen mycket nu. Lite väl mycket. Av olika anledningar blir det därför mindre bloggande just nu. Men jag kommer att skriva mer snart. När jag orkar och vet mer om saker och ting som sker. Tills dess får ni njuta av enbart bilder på min lilla goding. Min lilla baby T, som ler och skrattar hela dagarna och ger mig glädje och kärlek! Och som älskar att kasta ut cd-skivor och annat kul från tv-bänken. :)

Min glada kille!!!

kärlek!!!

Jag bär mina drömmar runt halsen...

Ring med texten "drömmarna är våra vägvisare",

samt en drömpuppa med en lapp inuti, där man kan skriva sin drömmar... precis som jag har gjort. Tillsammans med mina drömmar bär jag ett hjärta med min lilla Teos namn.

http://www.annasofie.com/

Söndag = häng på världens bästa ställe :)

Påskafton =

soligt väder, premiär för egen gunga i trädgården,

grillning med vänner och en allmänt härlig dag...

www.johnmayer.com

Har ni inte hört denna skiva med John Mayer... gör det nu!!!

Skor är inte längre ett hinder

för Teo att utforska världen!

Glad påsk!!!

Teo har gjort sitt första påsk kort!

Han var tydligen inte helt nöjd över förklädet han tvingades ha på sig, men desto roligare var det att kladda med färg...


Och med lite hjälp blev resultatet ett fint påsk kort.
Tänk att allt ens eget barn gör för första gången kan vara så gulligt!

Glad påsk från oss!!!