För att spinna vidare på mitt förra inlägg, så älskar jag att skriva. Just skrivandet och vad det betyder för mig var den största orsaken till att jag bestämde mig för att fortsätta blogga. Det, och det faktum att ni ska få ta del av Teos utveckling förstås. Att blogga är som att skriva dagbok. Jag skriver om det som finns i mitt huvud. Mina tankar och mitt liv... utan att "flasha" för mycket. Det är ju trots allt internet och vem som helst kan läsa. Men att få skriva om en del av mina tankar och att få dela det med er läsare betyder mycket. Att få dela med mig av både det roliga och mindre roliga.Idag har vi hängt i Stockholms City. Det var ett tag sedan för min del. Har ju inte orkat ta mig dit och strosa runt, utan mest stannat hemma och fått besök eller åkt till vänner och hälsat på. Men idag tog vi oss in till city, och jag insåg hur mycket jag saknat stan. Jobbet. När vi käkade lunch kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar när jag berättade för Teos pappa hur jag kände. Att jag älskar Stockholm och hur mycket jag saknar att jobba inne i stan. Jag insåg att jag inte är klar med denna vackra stad. Att jag inte är färdig med jobbet på Stockholms innerstads gator. Det var en härlig insikt.
Nu är vi hemma, i skydd från kylan. Brrr. Inne är det varmt. Jag strosar runt i mina flip flops, vägrar raggsockar och drömmer om Thailand...
