Igår besökte vi en potentiell förskola åt Teo. I min värld kändes det tidigt att tänka på sånt nu när Teo bara är fem månader gammal, men ack så fel man kan ha. Vi fick nämligen veta att det inte är ovanligt att föräldrar sätter sina barn i kö till förskolan ganska snart efter att dom kommit hem från BB!
Nu har vi har i alla fall hittat en förskola som verkar passa oss. För det känns ju som att det är det som gäller. Att det ska passa oss som föräldrar. För man kan ju gärna inte fråga sin bebis vad den tycker. :)
Promenaden i förrgår blev ingen smärtkatastrof som jag var förberedd på. Dagen efter (igår) var jag på gymet tillsammans med min sjukgymnast, som tog mig igenom några väl valda övningar. Efteråt mådde jag toppen! Jag hade nästan (NÄSTAN) glömt hur bra man kan må efter ett träningspass, och även om det bara var ett kortare rehabiliteringspass så kändes det underbart att vara på gång igen. På gång mot ett bättre välbefinnande! Det är ju långt (extremt långt) kvar till den form jag varit i, men just nu känns det som att det kvittar. Just nu är jag bara glad över att jag överhuvudtaget kan börja träna! (Om man inte kan göra det man vill - får man vilja det man kan.)
Idag var vi hos BVC och vägde Teo. Han har gått upp 200 gram på åtta dagar - toppen! Efter det hängde vi lite på stan. Akupunkturbehandling för min del och därefter lunch, fika och lite shopping med grabbarna. På vägen hem blev det strul på t-banan, så det blev en längre bussfärd istället. Teo tittade med stora ögon på allt som skedde runtomkring honom. Väl hemma orkade han vara vaken i en halvtimme innan han tokdeckade i sin säng... :)