Att byta utsikt gör mycket för kreativiteten och tankarna. Oftast behöver man inte resa långt för att byta utsikt... man kan vara nära, men ändå långt borta.Teo har haft sitt första möte med Stockhoms skärgård. Omgiven av havet har vi spenderat två dagar hos vänner i deras sommarhus. Vi tog oss dit med bil och båt och jag behövde inte gå alls. Solen och dess värme gjorde gott för min foglossning och smärta och jag tog årets första och andra dopp i havet...
Helt omedveten om dagstidningarnas förstasidesrubriker andades vi in frisk havsluft...
När jag satt jag på bryggan i morse med baby T i mitt knä var det så vackert att det skulle kunna ha varit en kuliss... eller en tavla. Vi delade samma utsikt och jag började fundera över vad det var vi såg. Vad jag såg... och vad Teo såg. Jag insåg att man kanske borde se saker och ting ur ett barns perspektiv ibland. Uppleva saker med ett barns ögon. Det var Teos första möte med havet och det var härligt att se hur han verkligen tittade... hur han kände luften i ansiktet och hur han studerade vågorna och lyssnade på ljudet från havet.
Vi väljer ju själv hur vi vill se på saker och ting. Vi väljer själv om vi verkligen ser det vi tittar på... eller om vi helt enkelt bara ser, utan att verkligen reflektera över VAD det är vi ser. Jag menar, hur häftigt vore det inte att se havet för första gången. Igen. Och igen...