Efter träningen körde jag till sjukhuset för Teos återbesök. Teo himself var redan på plats, då hans pappa åkte dit under tiden jag tränade. Väl på sjukuset blev det vägning, omplåstring av den tejp som håller sonden på plats, samt provtagning.
Läkarna ville ta ett hormontest på Teo, och för att det skulle ge ett rättvist resultat var det viktigt att Teos syrahämmande medicin (nexium) togs bort fyra dagar innan provet. Dessutom var han även tvungen att fasta 8 timmar innan provtagning.
Jag kan säga att vi verkligen fasade för dagarna innan provtagningen... då vi anade att det skulle bli tufft för Teo utan medicinen som håller tillbaka hans kräkningar. De första dagarna gick det hyfsat bra och Teo kräktes inte mycket, det kom mest mindre "slemspottningar". Men sista dagen, dvs. igår, kräktes han ett par gånger. Han var irriterad, ledsen och besvärad av sina sura uppstötningar. Usch, vad vi kändes oss hemska som föräldrar som inte kunde trösta honom och ta bort hans besvär! Men det var bara att bita ihop och vänta tills idag innan vi kunde ge honom medicinen igen...
Provet togs alltså idag och ni kan ju gissa hur snabba vi var med att ge honom medicinen DIREKT efteråt! Och det dröjde inte många timmar innan Teo gav oss ett leende... :)
Nu är det bara att avvakta provsvaret. Nästa återbesök är om en vecka och då ska vi även få träffa Teos läkare och diskutera framtiden. Just nu är vi lite bekymrade och oroade för framtiden. Vi vet ju att reflux är något som kommer att stabiliseras ju mer Teo växer och blir stabilare, men ju mer han växer och utvecklas, desto mer mer rörlig blir han också. Och med sonden, matpumpen och matpåsen blir det ju mer och mer besvärligt, eftersom han gärna inte vill ligga ner. Han älskar att stå upp i knät och när man lägger honom ner försöker han resa sig upp igen! De få stunder han ligger på mage jobbar han som tusan med benen, så skulle han ligga mer på mage dröjer det nog inte länge innan han får fart och börjar krypa... :)
Enligt läkaren vi träffade förra återbesöket hade en operation varit gjord för längesen om vi hade bott i USA. Men nu gör vi ju inte det... och här i Sverige avvaktar man med operation så länge man kan på barn som är friska i övrigt och växer som dom ska. Så vi får vara glada att Teo är "ett friskt kräkbarn" som dom säger på sjukhuset, och hoppas att magmunnen mognar till sig snart...
