Jag läste för några dagar sedan att människor som lever med kronisk smärta under lång tid är sköra. Jag började funderade på om det gäller mig.
Jag har levt länge med värk och smärta... men är jag skör?
Satt i bilen för en stund sedan på väg för att hämta tack-kort vi ska skicka till de som var med på Teos dop. På radion spelades Takidas nya låt och mina tårar börja rinna... Låten och texten gick rakt in i mitt hjärta! Mina tankar vandrade iväg till en familjemedlem jag förlorade för många år sedan. Jag har ingen aning om vad låten egentligen handlade om, men de sjöng om hur mycket man skulle ge för att få höra en person en gång till... och själv skulle jag ge vad som helst för att få höra min pappa en gång till. Att få visa honom sitt barnbarn, lille baby T! Mina tårar börjar åter igen rinna när jag inser att baby T aldrig kommer att få träffa sin morfar.
Funderar på att det jag läste kanske ändå stämmer. Att jag är skör...?
Inser också att det inte var första gången en av Takidas låtar får mig att blir gråtmild. Deras "Curley Sue" går även den rakt in i mitt hjärta, då den får mig att tänka på hur mycket min baby T betyder för mig. "I will love you til the day I die... "
Jo, jag är nog skör. Men om det beror på min värk, det vet jag inte. Kanske beror det på att jag är nybliven mamma... för vem är inte skör då. :)
I alla fall... idag kom alltså korten vi väntat på. Korten vi ska skicka som tack-kort till de som delade Teos dopdag med oss. Blev dock väldigt besviken... igen! Skickade tillbaka de första korten jag beställde då kvalitén blev urkass. Trodde det berodde på fotot, så jag beställde nya. Visade sig idag att det inte alls berodde på fotot, då de nya blev lite dåliga, även dom.
Jaja... vi vill få iväg korten och jag kan nog hålla på i evigheter med att prova nya foton tills jag blir helt nöjd. Så det får bli dessa.
Så ni underbara som var med på dopet... snart kommer lite halvkassa tack-kort via posten! ;)
Nu ska jag ut och prova min nya cykel. Den står just nu i vardagsrummet, då min älskade make precis kom hem med den. Som jag skrev i mitt förra inlägg... om man inte kan göra det man vill, (fightas, löpträna, cykla mountainbike etc.) så får man vilja det man kan!
Och just nu kan jag cykla en kortare stund på min nya damcykel! :)
