De två sista nätterna har inte varit som de brukar.
Teo har inte varit sig lik...
Han har farit rundor i sin säng. Gjort konstiga små irriterande ljud. Varje gång vi gått upp och tittat till honom har han blundat och sett ut att göra dessa ljud i sömnen. Varje gång vi lagt oss i sängen igen har ljuden åter börjat. Irritation! Med "7 månaders separationsångest fasen" i tankarna flyttar vi över honom till vår säng, i hopp om att få lite lugn och ro. Då börjar han gråta. Somnar. Börjar gråta. Somnar. Med typ en halvtimmes mellanrum. Vad e nu detta! Sen vaknar vi vid 07.30, precis som vanligt. Och Teo är glad. Precis som vanligt.
Vad pågår i hans lilla kropp om nätterna?
Är det "7 månaders separationsångest fasen" som visar sitt ansikte?
Så här pigg och glad är Teo efter frukost... 
... och sitter på sin lilla bil alldeles själv! :)Vi har numera sänkt sondmatningstiden med ytterliggare några timmar. Teo äter sina tre-fyra mål mat själv varje dag och får sondnäring 7 timmar om dygnet istället för 14.
Vi fortsätter i rätt riktning...
