Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag tror ju (oftast) att det finns en mening med det som sker. Därför tror jag bestämt att det finns en mening med att jag och Teo inte just nu befinner oss i Skåne. En mening med att vi återigen skulle behöva avbryta vår resa...
Vi hoppade på tåget. Och hoppade av igen. Inte i Malmö. I Linköping.
Migränanfall. Yrsel, illamående, kräkning. Hysterisk Teo som var vild som få. Efter två timmar gick det inte mer. Då var jag bara tvungen att hoppa av tåget. På perrongen stod min älskade vän och Teos gudmor och väntade. Aldrig har jag varit så glad över att Teos faddrar bor i Linköping som då. Vi spenderade natten hos dom och dagen efter återvände vi hem till Stockholm. Hem och vila bort migränen. Idag fredag, fyra dagar senare, mår jag bra igen. Började dagen med ett härligt yogapass. Åkte sedan in till city för att möta upp min vän och kollega M. Hängde runt i Stockholm city och skrotade och rotade i garn- och stickbutiker. Lunch, fika, uppdateringar och lite tips på virktekniker. Precis vad jag behövde. En dag på stan med en väninna och kollega inom både mitt "riktiga" jobb samt designsamarbete. Fick veta att en aNNa sofie och huvva visning har efterfrågats på vårt "riktiga" jobb. Så nu är det bara att designa, tillverka och fixa med nya smycken och stickningar.
Nä, det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blev ingen Skåneresa. Inga dagar fyllda med vänner och familj. Istället fick vi träffa våra underbara vänner i Linköping. Träffa deras son, vår gudson. Må lite dåligt (blä) för att sedan må bra igen och hänga med M på stan. Har inte riktigt funderat ut meningen med att vi inte skulle få träffa familj & vänner i Skåne, men när jag kommer på det så lovar jag att berätta det för er. Kanske var det pga. att jag skulle köpa det där grymma garnet idag. Tveksamt. Men man vet aldrig.
Det återstår att se...
Kram och trevlig helg till er läsare!
