För snart fyra år sedan flyttade vi hit till huvudstaden. Ganska snabbt fann jag vänner både inom och utanför jobbets gränser. Inom jobbet fann jag speciellt en vän som visade sig bli en väldigt god vän. Med en lika syn på saker & ting började vi umgås privat, efter jobbet. En syn vi hade lika var synen på att skaffa barn. Något vi båda var rörande överens om att det ville vi INTE ha. Jag minns speciellt en gång då vi satt på en uteservering... vid bordet bredvid satt en familj med en skrikande bebis. Min kompis frågade mig "vill du ha en sån där"?
Mitt svar var NEJ. HU!

Men. Så hände något. En liten baby T kom till världen. Och jag kan lova er att baby T var inget misstag. Inget misstag som skedde i lustens hetta. Inget misstag som skedde efter en blöt fest. Nop... baby T är resultatet av en "medveten oskyddad akt" som vi hoppades skulle resultera i... ja just en baby T.

Så. Vad hände? Från att vara totalt ointresserad av barn till medvetna försök till att få en liten baby T. Ja... den som kan svara på det. Insikt kanske. Insikt om att andras barn nog för alltid kommer vara sådär jobbiga och skrikiga och äckliga. Insikten om att ens eget barn just är ens eget barn som man omöjligt inte kan älska med vartenda cell i ens kropp. En kropp som just nu gör ont. Väldigt ont. En kropp som är fylld av starka smärt stillande tabletter i form av Dexofen. En kropp som är fylld av smärta, stress & kärlek.

Hm. Kanske jag inte kan sluta blogga ändå. Har ju alldeles för mycket tankar som jag gärna "flashar" för er här på bloggen. Men... det finns ju fortfarande skäl till att jag eventuellt slutar med detta snart.

Tills dess kommer jag säkerligen "flasha" tankar kring både det ena och det andra... som t.ex mina funderingar jag har just nu rörande hur Teo kommer att se ut när han blir en vuxen man. Är det bara jag som tycker mig se små likheter med snyggingen James Dean?

Med tanke på att denna snygging dog 1955 behöver min man dock inte vara orolig för att det skulle vara James som är Teos pappa på riktigt... haha!
(Förlåt för min tråkiga humor.)