När jag var yngre ville jag ha en apa. En chimpans. Min mamma hade en chimpans när hon var liten och jag minns hur hon berättade om när apan klängde i alla möbler och hängde och slängde överallt. Jag älskade Nicke Nyfiken. Vi reste till utomlands och blev så glada när vi fick hålla i en chimpans. Jag ville ha en apa och nu har jag fått en. En alldeles egen liten chimpans i form av en miniatyr människa som heter Teo. Han hänger, klänger, slänger sig... kastar sig handlöst mot den som tar emot. Drar i mina kläder, allt för att komma upp i stående. Då kastar han sig mot första bästa roliga sak att ta tag i. Och så håller det på. Upp och ner, upp och ner. Hur kul som helst, men även hur tröttsamt som helst! För mig alltså. Inte för Teo...nej han fortsätter tills jag absolut inte orkar mer. Till och med King tyckte det var jobbigt igår. Han gick och lade sig i ett annat rum och lät mig och Teo röja bäst vi ville, utan honom...
Äntligen har jag fått min lilla apa. :)
