Det är vår nu. Bara veckor kvar till sommaren. Visst är det svårt att tänka sig? Sommar. Redan. Det var ju inte längesen vi klagade över vargavintern och den långa kylan som aldrig verkade ta slut. Men nu är den slut. Kylan har lämnat oss och lämnat plats för solen att värma våra frusna kroppar. Och solen verkar göra underverk. Även för en sån som jag, som gärna sitter och fnular i skuggan då jag svettas något kopiöst i solen. Bara vetskapen om att jag numera kan glida runt i min favorit outfit, flip flops, gör mig glad. Små saker ger stor glädje för mig. Saker som att dra på mig mina haremsbyxor och flip flops, klä Teo i svala sommarbyxor och sandaler, och trä på King kopplet, sen är vi klara! Ingen overall, halsduk och mössa och kämpande med att klä en protesterande Teo. Nä, nu är det enkelt att leva. Det är enkelt att bli glad.

Morgonen idag började med att jag steg upp först i familjen. Klockan var 8.30 (!) och jag klev upp, tog på mig träningskläder, rastade King lite snabbt, trädde väskan med yogamattan över ryggen och gled iväg på makens cykel. Iväg till yogastudion för ett stärkande yogapass. Vi var fyra stycken yoginisar från lärarutbildningen på passet. Det var kul att träffa dom. Jag fick en kram av min "stödkompis" Anna. På utbildningen har vi alla fått varsin stödkompis, och tanken är att vi ska kunna stötta varandra och hålla kontakten mellan utbildningshelgerna. Hon är fin, min stödkompis. Kämpar med sina personliga problem, precis som jag kämpar med mina, dvs. min smärta. Hon stöttar mig, peppar och verkar vara en fin tjej. Efter passet köpte jag en bok. Den liksom kallade på mig, då dess titel är " "Kreativitet - släpp loss dina inre krafter". Just ordet kreativitet betyder mycket för mig, och verkar vara ett ord som är ständigt återkommande just nu. På yogautbildningen fick vi en uppgift, att försöka jobba fram ord som beskriver en själv, precis som man är. Ord som ska kunna användas t.ex så här: Jag använder min XXX och XXX till att hjälpa och stötta andra människor. Eller jag använder min XXX och XXX till att undervisa och leda andra människor. Syftet var att jobba fram ord, som beskriver en själv, och sedan beskriva vad man vill åstadkomma med dessa ord/talanger. Efter lite fnulande och hjälp från min stödkompis kom vi fram till att mina styrkor och bäst beskrivande ord är STYRKA och KREATIVITET. Det känns som jag. Stark och kreativ. När jag frågade min make en dag hur han bäst skulle beskriva mig med ord, då sa han (det är helt sant) stark och kreativ! Lite lustigt. Eller bara ett bevis på att det är dom ord som verkligen är sanna för mig. Så min formulering ser just nu ut såhär: "Jag använder min styrka och kreativitet, till att inspirera och hjälpa andra". Tanken bakom denna övning/uppgift tror jag är att vi ska finna vår inre drivkraft till varför vi vill undervisa i yoga. Och hur vi även vill jobba utöver yogan, i andra jobb eller situationer. Vad tror ni? Är min mening JAG? Beskriver den mig så som ni ser mig, ni vänner som läser min blogg? Ni vänner och familj som stöttar mig på vägen...

I övrigt har veckan gått i vänner och familjens tecken. I början på veckan hade vi besök av min syster, Teos finaste moster. Hon var här och hängde med mig och Teo några dagar när Teos pappa var bortrest. Teo diggar henne. Ville att hon skulle bära honom, vilket är lite tufft för henne, då Teos kusin håller på att bakas färdigt i hennes mage. Även Teos fastrar har varit på besök. Och Teos farmor. Och helgen har ägnats åt häng med vänner. Ena dagen fina A och I. Andra dagen fina A och M. Båda kompispar har barn som är sex månader äldre än Teo, och det är härligt att kunna hänga ihop och fika och bara softa och låta barnen leka. Jag var lite rädd att helgen skulle vara förstörd, då jag i fredags natt fick en kraftig reaktion på mitt smärtplåster jag provar. Jag kräktes och hade kraftiga magsmärtor. Slet av plåstret (för tredje gången) och dagen efter var allt bra igen. Idag satte jag på ett nytt plåster, då smärtan redan kom tillbaka, vilket alltså betyder att plåstret givit mig smärtlindring. Men jag vet inte om det funkar. Smärtan försvinner, men priset jag får betala är att kräkas och ligga med magsmärtor. Inte okej. Imorgon ringer jag läkaren. Kanske får jag prova någon ny medicin. Usch vad det är tråkigt att ha ont. Speciellt nu, när solen skiner och man blir glad av de där små sakerna, som att kunna hänga utomhus i all enkelhet. Å andra sidan är det inte kul att ha ont när det är vinter heller. För då är det kallt. Och då spänner man sig. Och då får man mer ont.

Nä, fina vänner. Det är dags att avrunda. Jag har skrivit det längsta inlägget på länge. Jag har delat med mig av lite av min yogautbildning, och lite av mitt experiment med att finna den rätta smärtlindringen. Utan er hade det ju inte gått, något av det. Jag får hjälp av min familj med passning av Teo för att kunna yoga. Jag får fina värmande ord av vänner för att orka kämpa på med smärtan. Ni är en av de där sakerna som gör mig glad. Ibland ett sms, ibland ett telefonsamtal. Bara vetskapen om att ni finns där gör mig glad. Tillsammans stöttar vi varandra. Hoppas er helg också varit fin. Kram och godnatt!