Idag har vi haft utvecklingssamtal på Teos dagis. I en timme diskuterade vi Teos utveckling, och jag kan ju säga att om jag var en stolt mamma förut, så vet jag inte hur jag ska beskriva det jag kände efteråt. Wow! Så kändes det. Pedagogerna berättade om hur Teo utvecklats på de 2,5 månader han varit hos dom, och de var faktiskt imponerade själv! Dom sa att det kändes som att Teo varit hos dom i "tusen år" pga hans enorma utveckling och framsteg!
Efter utvecklingssamtalet gick vi till lekparken och hängde lite.
Det intogs mellis och vi softade i solen.
Varje gång vi hänger vid lekparken slås jag över hur vackert vi bor. Jag saknar min familj i Skåne enormt mkt, men jag tror inte jag är redo att lämna Stockholm på ett bra tag...
Även Teo njöt av utsikten och pekade glatt åt båtarna!
Varmt var det, så King fick svalka sig i vattnet!Trots kämpande med smärta har dagen varit underbar. Sol, värme och mys med killarna. Och ännu bättre blev det när vi kom hem och jag fann ett efterlängtat brev i brevlådan. Jag har sökt ekonomiskt bidrag ur en fond pga min skada, ämnat till rehabilitering i form av yoga. Det var ett glädjande besked jag fick, då ansökan beviljats!
