Det är en STOLT mamma som just nu sitter framför datorn. Hela jag sprudlar av glädje över mina duktiga lilla baby T. Varje dag är det en glad Teo som lämnas på dagis. När han ser barnen på gården börjar han le, och när han ser "fröknarna" skrattar han och sträcker ut sina små armar efter dom. Därefter vinkar han hej då till mig och jag pussar honom på hans mjuka fina kind innan jag går. På eftermiddagen när jag hämtar honom blir han så glad. Han kramas och börjar skutta runt i sandlådan, där han oftast befinner sig vid hämtningsdags. Idag när jag lämnade honom behövde jag inte ens fråga om han kunde vinka hejdå. Så fort han befann sig i frökens armar började den ena handen knyta sig och öppna sig till små vinkningar. Fröken skrattade och jag skrattade och Teo skrattade!
På måndag är det dags för vårt första utvecklingssamtal, spännande!
