Hur som.
Igår kväll hade jag ett samtal med en av mina blivande yogakollegor, efter en gemensam yogaklass. Hon sa att "det lyser om mig", vilket var intressant då jag inte hade den känslan själv. Jag hade haft möte på jobbet ang min återgång i arbete, och jag brottades med en massa känslor inom mig. Kommer jag att trivas med mina nya arbetsuppgifter? Kommer min kropp och min skada att klara av det? Vad händer om jag inte trivs, om kroppen säger nej? Ja, ni förstår. En massa nya känslor inför en stor förändring i mitt liv.
Hon frågade mig varför jag håller fast så hårt vid att det är mina gamla arbetsuppgifter som är roligast. Varför jag identifierar mig med mitt gamla jobb, och tror att det är bara där jag kan vara nöjd och glad. Varför jag inte kan se att förändring är bra, och ha tillit till att detta kommer att bli bra för mig. Kanske rent av jättebra! Hon sa att jag ser ut att må så bra, vilket flera av de andra blivande yogakollegorna också påpekade i helgen. Min yogalärare skickade ett mail till mig efter helgen där det stod "det är så häftigt att se din förändring, det är magiskt..."
Hur som.
Samtalet igår. Min blivande yogakollega. Hon sa att jag skulle sluta vara tjurig och bitter och se denna förändring som något positivt. Sen sa hon bara "kom", och så gick hon mot en bok som låg på ett bord. Hon slog upp två sidor. På ena sidan fanns en bild, och på andra sidan fanns det en enda rad, med en text...
"There is nothing clever about not being happy"