ut i köket, och ropar "king!" "king!"
Det knyter sig i magen. Kring hjärtat. Halsgropen. Tårarna bränner.... och jag tillåter mig själv att känna sorgen. Det är slut med att hålla tillbaka känslor och sorg. Slut. Ut med känslorna! Ut med sorgen! Ut med vad vi känner... låt oss öppna upp för varandra och vara människor och känna alla dom där undanträngda känslorna vi har i kroppen. Känslorna vi samlar på oss, och som gör att vi biter ihop i hopp om att dom ska försvinna. Dom försvinner inte! Dom finns där, lagrade i kroppen... och efter ett tag kommer dom ut i form av smärta på ett eller annat sätt. Smärta i hjärtat, i magen, i halsgropen...
