Jag förbereder min första "riktiga" yogaklass som äger rum nästa vecka. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Lite nervöst, men samtidigt väldigt kul och något jag väntat på. Och jag drömmer om att det ska bli succé för både mig och mina elever... Annars då? Jo... det kramas för fullt här hemma. Jag känner mig kramig. Vill krama Teo hela tiden, men den lilla filuren vill bara ta sig loss och leka. Men nästa helg får jag komma hem till min familj, och då blir det väl dom som får krama mig lite och stilla mitt behov av närhet.
För vad är bättre än närhet, och nära & kära?
