Vissa dagar drabbas jag av en enorm sorglavin. Sorg över att min kropp tagit så mycket skada och ger mig så mycket smärta. Jag medger modigt att jag vissa dagar drabbas av lidande istället för lycka. Ger ifrån mig enorma klagotjut och gråter hejdlöst. Därefter tar jag befälet över mitt tillstånd. Inser att jag gjort och gör vad jag kan för att fungera i livet trots min värk. Rycker upp mig och gör plats för lycka istället för lidande.
Vid min sida har jag en stark man. Han står kvar när sorglavinen drar ner hans fru i svackor. Han står kvar i lycka och han står kvar i lidande. Jag är noga med att tacka honom ofta för det.
Vi har olika syn på världen, min man och jag. Han gillar fakta. Tror på att saker och ting kan förklaras, bara man har tillgång till den rätta referens litteraturen. I min värld är det annorlunda. Jag älskar det andliga och enligt många "flummiga". Jag gillar underbara oförklarliga mysterier. Saker min man anser kan förklaras med tillgång till rätt fakta. Jag är andligt sökande. Han söker i uppslagsverk. Men vi kompletterar varanda djävligt bra...
Nästa vecka tar jag ett stort steg vad gäller det andliga sökandet. Jag hoppas kunna ta befälet över min kropp och låta lyckan ta större plats än lidandet, och jag gör plats för en dröm. Jag påbörjar en efterlängtad yogalärarutbildning! En utbildning som pågår i ca 8 månader och som ger mig handledd assistering och undervisning i yogans värld. En dröm blir sann...
