Ibland känns det som att jag är en fisk. Jag är i och för sig född i fiskarnas tecken, så det kan ju anses naturligt att då känna sig som en fisk. Men jag känner mig som en fisk som sprattlar på torra land. Som inte kommer till sin rätt och som kämpar för att få komma tillbaka dit den hör hemma. Jag är en fysiskt aktiv person. Eller jag var en fysiskt aktiv person. Nu är jag en person som till största delen sitter stilla och försöker härda ut. Jag är dock omgiven av personer jag gillar väldigt mycket. Jag är omgiven av min underbara man och min fina son. Jag har familj som befinner sig ca 60 mil bort, men som lätt känns nära med hjälp av skype, facebook, telefonsamtal etc. För tillfället är mannen (som fått den tunga uppgiften att älska mig) bortrest. Istället är jag omgiven av Teos farmor och faster, som har erbjudit sig att hjälpa mig att ta hand om Baby T några dagar.
Mitt hjärta säger tack...

"När jag har svar på någonting kan jag skriva en bok. När jag har frågor gör jag en utställning." - Nicholas Bourriaud, fransk konstkritiker. (Citat från konstfacks examenskatalog)

Jag är inte helt säker på hur detta citat passar in i detta sammanhang, men på något sätt tilltalar det mig. Kanske för att jag är en sökare, som försöker finna mening och svar på det som drabbar mig... (Trots att min fina syster säger åt mig att sluta :)