Solskensungen verkar gilla dagis!

Jag pussade Teo på kinden och sa hejdå. Han satt på bänken ute på gården tillsammans med de andra barnen, mumsandes på sin banan. Då var klockan tio. Jag placerades i personalrummet, nära till hands om det skulle blir för mycket tårar. Jag hällde i mig kaffe och virkade maniskt på en mössa till baby T. Varv efter varv, i väntan på en ledsen liten kille. Sms:ade till familj och vänner, för lite support. Två timmar senare kom Teo och hans "fröken" in i personalrummet. Jag fick en lägesrapport, och den var inte riktigt som jag tänkt mig. Det hade gått superbra och Teo hade inte varit ett dugg ledsen. Han hade istället skrattat, vilket var ett litet problem. Han ville nämligen inte sova. Dom hade lekt, ätit lunch och sen när det var dags att sova middag, då hade Teo bara skrattat och dragit fröken i håret. Så för att ge de andra barnen lite lugn och ro fick det bli att sova middag hemma. Imorgon ska vi vinka hejdå direkt på morgonen. Och så ringer dom ifall det blir för mycket tårar. Eller skratt... :)