Dåligt samvete verkar vara mammors bästa vän....
Skit skit skit säger jag bara. Fan fan fan. Jag har dåligt samvete så det räcker för alla mammor i Stockholms län. Och det är nog ganska många det...
Det går bra på dagis. Eller bra och bra... jag är ju med än så länge, så då är det ju inga som helst problem. Teo sticker iväg och leker med nån leksak, spanar läget och kollar sig omkring. Men han är snabbt tillbaka till mig och kollar så att jag är kvar där han lämnade mig. Idag utökade vi besöket med en halvtimme, vilket betydde att vi var med på sångstund. Alla barnen tjoade och sjöng och det blev nog för mycket för min lille baby T. Han blev ledsen, trött och orkade inte mer. Som tur var så var det dags att vinka hej då efter sångstunden. Hem och äta lunch och sova. Dessa dagar vi varit på dagiset har Teo sovit tre timmar i sträck när vi kommit hem. Helt slut. Och nu är jag så orolig och har dåligt samvete för hur min lilla prins ska orka med att vara på dagis själv. Utan mig.
Stötte på en granne när vi rastade Kingen igår. Jag berättade att Teo börjat dagis och hennes reaktion var ju inte det jag behövde. "Åh men neeeeeeeeeeej!!!! Ska han börja reeeeeeeedan!!! Han är ju så liiiiiiiiiten!!!!!!! Jaja, måste man så måste man. Men du ska veta att tiden går såååååå fort och du ska stanna hemma så läääääänge du kan med honom!"
Kul... släng det i mitt ansikte bara. Gör det. Jag har inte dåligt samvete nog så det räcker redan...
