"Du måste lära dig leva med värken, smärtan och tröttheten, är besked som många patienter får i sjukvården. Sällan får de reda på hur det ska gå till. I samband med beskedet upplever många att livet tar slut. Men egentligen är det början på en resa som kan sluta i att livet blir mycket bättre än tidigare. Resan börjar med att acceptera den situation man hamnat i. Att acceptera är inte samma sak som att resignera." - Gunilla Brattberg, leg.läkare och bl.a. specialist i smärtlindring.
Det som har varit har varit. Det kan man inte gör någonting åt. Jag försöker just nu acceptera min smärta och att det får ta den tid det tar innan jag blir kvitt min foglossning...
Idag är en ny dag. Dagen började kl 07. Lämnade mina två sovandes killar i sängen och steg upp för att köra min syster till flygplatsen. Åkte därefter hem och tog en långsam promenad med King. Foglossningen kändes inte alltför jobbig. Kanske var det för att solen värmde... och för att det helt enkelt var väldigt vackert nere vid vattnet där vi promenerade...
Under gårdagen tränade jag på gym för första gången på nästan två år. Tillsammans med en sjukgymnast tog jag mig igenom övningar utvalda för mina specifika behov....
Det känns som att vi är på väg... på väg ut ur eländet, på väg mot något bättre...
Idag ska jag ta mig igenom några stående yogaövningar. Även det första gången på länge...
Teo ligger bredvid mig i sitt babygym. Han vaknade precis upp med ett leende... nu boxar han på leksakerna hängandes i babygymet. Det ska ju börjas i tid... för mamma och pappa vill ju att baby T ska bli en liten fighter... en liten thaiboxare!
Vi får väl se hur det blir... oavsett så är vi inte där ännu. För vi är här... vi är NU!
