Efter mer än fjorton år av kamsportsträning och tävling trodde jag att jag skulle tåla förlossningssmärtan galant... tji fick jag...
Om min graviditet var en mardröm var min förlossning en ännu värre mardröm... Den hade allt en dålig actiondrama ska ha! Blod, svett och tårar!
Jag hade ställt in mig på att föda vanligt... men efter sexton timmars värkarbete (mer än en hel arbetsdag!) blev det istället akut kejsarsnitt. Jag grät och blev ledsen över att dom skulle snitta mig... Inte av rädsla. Inte av smärta. Av lättnad... inom någon timme skulle vi ses! Jag och Anders skulle äntligen få träffa vår son!
Det har nu gått exakt fem veckor sedan dess...
Min kropp är katastrof. Från magrutor till maghäng... Undrar när känslan av att vara lite attraktiv kommer tillbaka. Alla säger åt mig att inte ha för bråttom, det tar tid att återfå sin kropp efter en förlossning... att dessutom bli återställd efter ett kejsarsnitt tar ännu längre tid än efter en vanlig förlossning. Så det är väl bara att ha tålamod... och njuta av lille Teo under tiden!
Lille baby T...
Idag hade vi en mysig dag på Södermalm tillsammans med pappa Anders. Teo åkte tunnelbana för första gången i sitt liv. Dock utan att veta om det... han sov så gott i sin vagn hela tiden! Vi åt frukost på stan... shoppade lite och strosade runt på härliga söder. Mina "jobbhoods"... Det kändes lite i magen när jag såg några kollegor köra förbi. Det var mer än ett år sedan jag jobbade... lite sugen e man allt...
Men jag skulle inte byta bort min mammaledighet för nåt i världen! Det är underbart att ha en liten Teo att ta hand om... Puss på dig min lilla Teolito!
(Ps. Teos kräkningar har blivit mycket bättre... inget blod har det kommit heller. Allt som behövdes var att korrigera maten lite.)
