Trots att min graviditet präglades av problem kan jag ändå minnas den som väldigt ljus...Jag visste ju att en liten pojke var på väg till oss...
Dessutom kände jag ett enormt stöd från nära och kära...
Havandeskapsförgiftning drabbar ungefär tre till fem procent av alla gravida kvinnor i Skandinavien. Man vet inte riktigt varför eller vad som utlöser den, men sjukdomen kan leda till för tidigt födda barn och är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall under graviditeten.
Vilken tur att jag inte visste det då. Då när jag låg där på sjukan två gånger i veckan i slutet på min graviditet... Jag hade redan haft problem med extremt illamående som gjorde att jag blev inlagd två gånger, samt problem med extrem foglossning. Ytterliggare problem som havandeskapsförgiftning var väl bara ännu ett problem tänkte jag...
Teo föddes en vecka innan beräknat datum... det vill säga inte alls för tidigt.
Jag fick en ny person i mitt liv som jag känner en sån oerhörd kärlek till....
Lille baby T!
Graviditeten är över. Födseln är över. Nu är det andra "problem" som kan inträffa.
Många längtar efter större bröst... jag vill ha tillbaka mina små, sportiga bröst. Nu känns det som att brösten tar över hela intrycket och att jag försvinner! (Självklart är det ju inte så... men så känns det!)
Igår besökte jag och Teo amningsmottagningen. Det är ett gissel det där med amning, så thank god för amningsmottagningen! Tjejen som tog emot oss var underbar och hjälpte mig och Teo att få amningen till att bli bättre...
Därefter tog vi tunnelbanan in till Södermalm för att möta upp Anna och hennes lille Henning... Det blev en mysig lunch på Skrapan...
Just nu ligger Teo och tränar sin nacke i vardagsrummet... Han är fem veckor gammal, men redan så stark i nacken! Helt otroligt! Man blir så löjligt stolt!
Han för framsteg varje dag, lille baby T...
Nu förstår jag storheten med barn. Det är tveklöst underbart och häftigt!
