Teo tittar på Teletubbies (bubbis)

Kramar & Drömmar

Jag förbereder min första "riktiga" yogaklass som äger rum nästa vecka. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Lite nervöst, men samtidigt väldigt kul och något jag väntat på. Och jag drömmer om att det ska bli succé för både mig och mina elever...

Annars då? Jo... det kramas för fullt här hemma. Jag känner mig kramig. Vill krama Teo hela tiden, men den lilla filuren vill bara ta sig loss och leka. Men nästa helg får jag komma hem till min familj, och då blir det väl dom som får krama mig lite och stilla mitt behov av närhet.

För vad är bättre än närhet, och nära & kära?

Hemma och myser med sjuk son...

Rösta på mig! Rösta på mig! Rösta på mig!

From imorgon är jag med i en tävling. Inte så mycket för att jag ser en uns av chans till vinst, utan mer för chansen att synas! Jag har anmält mig till en tävling som heter "GARDEROB", och bakom denna tävling står IKEA. Under några intensiva veckor ska Ikea vaska fram Sveriges 25 mest spännande unga modeskapare... och det rör sig om allt från smycken, handväskor, mössor och kläder. Jag har skickat in ett bidrag och hoppas på att dom ska gilla aNNa sofie design! Som sagt, inte så mycket för att jag ser en uns av chans till vinst, utan mer för chansen att synas! ALLA deltagare kommer nämligen att presenteras på tävlingens hemsida... och ju fler som klickar på just mig, desto mer utrymme får jag!

Så kära vänner & familj... gå in på http://www.ikeagarderob.se/ och klicka på mig!

Så här ser "dörren" ut till min plats på sajten!
Wish me luck!

Teo & mamma tycker om samma musik...

Sjukstuga

Spännande tv...

Välgörande varm dryck av kokande morötter, ingefära, honung & lime...
gott för både stor & liten!

Bus bus bus...

Det råder sjukstuga hos oss. Både Teo & jag är förkylda. Men det hindrar inte honom från att bygga kojor, titta på tv och busa busa busa... precis som vanligt!

Prinsen Teo kommer springandes

ut i köket, och ropar "king!" "king!"

Det knyter sig i magen. Kring hjärtat. Halsgropen. Tårarna bränner.... och jag tillåter mig själv att känna sorgen. Det är slut med att hålla tillbaka känslor och sorg. Slut. Ut med känslorna! Ut med sorgen! Ut med vad vi känner... låt oss öppna upp för varandra och vara människor och känna alla dom där undanträngda känslorna vi har i kroppen. Känslorna vi samlar på oss, och som gör att vi biter ihop i hopp om att dom ska försvinna. Dom försvinner inte! Dom finns där, lagrade i kroppen... och efter ett tag kommer dom ut i form av smärta på ett eller annat sätt. Smärta i hjärtat, i magen, i halsgropen...