Kan själv!

Skånes Lund ersattes med Gröna Lund...

Som vanligt när det vankas resa söderut blir jag eller Teo sjuk. Denna gången är det jag som är sjuk med halsont och migrän. Så dagens planerade färd till Skåne fick ställas in, och dagen har för min del istället spenderats i soffan där jag kollat in Paulo Coelhos debutfilm "Veronika bestämmer sig för att dö". Mycket vacker och tänkvärd!

Teo och hans pappa drog till Gröna Lund med några vänner. Teo är helt betagen av olika fordon och så fort han ser ett tåg eller en grävmaskin ställer han sig upp i vagnen och pekar och gör små glädjetjut. På Grönan hade Teo åkt "karusell", "veteranbilarna" och "tuff tuff tåget". De två första var tydligen ganska spännande och Teo log lite grann. Tuff tuff tåget var däremot lite för tufft, och Teo fick smått panik i svängarna och blev rädd. Jag är lite ledsen över att jag missade Teos karusell debut, men som tur är inhandlades det ett säsongskort så att jag har hela sommaren på mig att hänga på Grönan med Teo. För hans del räcker det dock med att gå bort till tåget 3 minuters gångväg från vårt hem, och ställa sig på perrongen och titta på tågen. Gratis.

Men kom upp hit i vår/sommar alla vänner, så ska vi åka till Grönan med våra kids!!! Det är i alla fall kul för oss vuxna! :)

Dagisrapport.

Det är en STOLT mamma som just nu sitter framför datorn. Hela jag sprudlar av glädje över mina duktiga lilla baby T. Varje dag är det en glad Teo som lämnas på dagis. När han ser barnen på gården börjar han le, och när han ser "fröknarna" skrattar han och sträcker ut sina små armar efter dom. Därefter vinkar han hej då till mig och jag pussar honom på hans mjuka fina kind innan jag går. På eftermiddagen när jag hämtar honom blir han så glad. Han kramas och börjar skutta runt i sandlådan, där han oftast befinner sig vid hämtningsdags. Idag när jag lämnade honom behövde jag inte ens fråga om han kunde vinka hejdå. Så fort han befann sig i frökens armar började den ena handen knyta sig och öppna sig till små vinkningar. Fröken skrattade och jag skrattade och Teo skrattade!

På måndag är det dags för vårt första utvecklingssamtal, spännande!

Teo har en liten svart Brio box. Jag kallar den för aktivitetsbox, då dess syfte är att barnet ska lära sig att lägga små träklossar i olika former i dess motsvarande hål på boxen. Varje gång det går bra för Teo applåderar jag. Jag klappar händer och Teo skrattar. Häromdagen när jag inte var hemma skulle Teos pappa hjälpa honom med boxen. Han tog en träkloss och visade Teo hur man skulle göra. Vad tror ni hände då? Jo, Teo applåderade! Han klappade händer och berömde sin pappa för att han lyckades lägga rätt kloss i rätt hål! Mamma applåderar ju när jag gör rätt, då får ju jag applådera när pappa gör rätt! :)

Veckan i bilder...

Yogaplugg i solen...

Cool kille spanar in sin egen spegelbild...

Myspys vid vattnet...

Nybadad pyjamaskille...

Tydligen är det randigt som gäller i år... ?

Häng på lekplatsen...

Varför yoga?

En vän frågade mig idag hur det kommer sig att jag kan yoga när jag oftast inte ens klarar av korta promenader pga. min rygg och nacksmärta. Jag citerar min yogalärare, som beskriver förebyggande yoga såhär: "Den fysiska yogaträningen i kombination med djupandning och meditation har visat sig vara väldigt effektivt när det gäller att rehabilitera en gammal kroppsskada. Yogarörelsernas kombination av att stärka samt öppna upp stela muskler gör det lättare för kroppen att läka. Med rätt vägledning av professionella yogalärare är yoga ett säkert sätt att rehabilitera kroppen på, oavsett skada. Vid t.ex en nackskada spänner sig musklerna runtomkring det skadade området för att skydda kroppen. Dessa spänningar sprider sig. Genom regelbunden yogaträning kan du stärka dessa musklerpartier och hjälpa musklerna att slappna av till sitt normala tillstånd" - Eleonora R.H.

(Med andra ord, yogan är min "sjukgymnastik".)

WOW. Vilken helg. Jag är så trött. Så utmattad. Så fulltankad med nya tankar och känslor. Jag har påbörjat min yogalärarutbildning och jag måste landa lite innan jag berättar mer.

I övrigt har min lilla kille blivit så stor att han nu själv, på egen hand, klättrar upp i soffan och på stolar och sätter sig. Lutar sig tillbaka och ler. Nöjd över sin prestation.