"Akta på dig mamma!" (Här kan man bli påkörd av en trehjuling om man inte aktar sig)
"Jag måste köpa BAJS, ge mig pengar!" (Ingen kommentar till denna)
"NEJ! NEJ!" (Och här slängs det lite mat och annat i luften)
"ÄPPELJUICE! INTE VATTEN! HA JUICE I MUGGEN!" (Här flyger muggen iväg)
"Måste ha byxor!" (Här vägras det gå i endast blöja trots hög feber)
Så här kan det låta hemma hos oss. Vår trotsiga tvååring är igång och visar vad han vill. Leka själv är inget alternativ... vi ska vara med honom och han ska helst bestämma leken. Annars dras det i kläder och klagas högt. Varvat med denna trots är han en ängel och pussas och kramas och uppför sig som en ljuvlig unge. Precis som de flesta barn är antar jag. Lite gulliga, och lite trotsiga. Det hör väl liksom till. Som Katerina Janouch säger "Vid två år stiger vi in i nej-sägarnas värld", " Det är nästan som en kärleksaffär mellan barnet och nejet".
Hur som.
Imorgon drar jag iväg med en vän till Gotland. I fyra dagar är det hon och jag. Gotlands ljuvliga sydvästra delar (som jag antar är ljuvliga, jag har ju ännu inte varit där) och ett gäng andra yogisar. Vi ska bo i en skola från 1800-talet. Vi ska yoga. Meditera. Äta vegetarisk mat. Njuta av tystnaden. Inget trots överhuvudtaget....
