Hugo Jonathan!
En liten kille är född. Ännu en liten kille i vänskapskretsen. Massa små små söta killar som kommer att bli så stora och förhoppningsvis leka med varandra. Om några år är månaderna som skiljer dom åt utsuddade... utan innebörd. Då är dom jämlika. =)
Att bli mamma är stort. Häftigt. Aldrig har jag älskat som jag gör nu. Villkorslöst. Utan begränsningar. Kravlöst. Varje del av mig är fylld med kärlek till min baby T. Ibland känner jag mig sorgsen... tänker på hur jag ska kunna skydda den lilla underbara människa från världen. Vår stora värld fylld av ondska. Jag känner en beskyddarinstinkt som ibland fyller mig till den gräns att jag blir alldeles matt. Ingen kan sätta min tillvaror i rubbning så som baby T.
Nu är det din tur L. Din tur att få uppleva denna mamma-värld som kommer att sätta ditt liv i gungning. En härlig gunga... men som ibland kan snurra lite för fort och gunga lite väl mycket. Som t.ex. om ens barn blir sjukt, eller om saker och ting bara inte flyter på så som du önskar. Då jävlar gungar det. Men till slut stannar gungan... och då är du stark. Du kan ta dig an det underbara, härliga och coola i att det är du som har satt den där lilla människan till världen. Han är din. Och ingen kan vara hans mamma bättre än du. Ingen kan älska honom lika mycket som du. Låt kärleken växa fram i sin egen takt. Låt din resa bli din och inte som någon annans. Välkomna skratt, tårar, ilska, glädje och förtvivlan. Lyssna på ditt hjärta, vad som är rätt för dig och ditt barn. Då kommer kärleken ta ditt hjärta i besittning... och du känner vad som är rätt för just er.
