En regnig dag i pyjamasbyxor...

Så här såg det ut...

Det gick oväntat bra hos frisören. Det krävdes dock lite underhållning i form av att sitta på en häststol, leka med en apa och docka, äta lite kex och dricka festis, samt känna lite på frisörens bröst och skjortknapp... :)

Mitt mammahjärta gråter...

Före...

Efter...

Det kliade och var för varmt för Teo att sova med sin kalufs. Så igår fick vi ta en tur till frisören. Jag har varit anti att gå till frisör med Teo, dels för att jag älskade hans långa hår, men även för att jag ansåg att man kan klippa små barn själv. Men. Igår insåg jag att Teo hade för mycket hår för att det skulle gå att klippas snyggt på egen hand.

Nu väntar jag bara på att det ska växa ut igen... :)

Att vara mottaglig

"Poesi och visor är inga saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en" - Nalle Puh.

Hittade just en liten bok som heter "Nalle Puhs lilla klokbok. Kloka ord från en björn med mycket liten hjärna". En bok jag fick av min vän Anna, för sisådär ca elva år sedan. Finns många fina små tänkvärda ord i boken... han e inte så dum den där lilla Nalle Puh.

Jag vet var jag ska gå för att poesi och visor ska få tag på mig. Jag går till yogastudion. Till Teos rum. Till ateljén. Till favoritcafét. Till mina favoritställen och smultronställen. De där ställena jag älskar. Ställen som ger positiv energi. Kraft. Gläjde, poesi & visor...

Vart går du?

Det finns inget smart i att inte vara lycklig...

Förtroende är ett uttryck för tillit, som kan användas i olika sammanhang, t.ex att lita på någon annan. I min yogautbildning pratar vi mycket om just tillit, och vad det betyder för var och en av oss. Hur viktigt det är att ha tillit till sig själv, och kanske till sin omgivning. I alla fall för sina närmaste. Och hur tillit kan te sig, både när han litar helt och fullt på sig själv eller någon annan, eller när man inte alls gör det. Hur dåligt det kan bli när man inte har tro på sig själv.

Hur som.

Igår kväll hade jag ett samtal med en av mina blivande yogakollegor, efter en gemensam yogaklass. Hon sa att "det lyser om mig", vilket var intressant då jag inte hade den känslan själv. Jag hade haft möte på jobbet ang min återgång i arbete, och jag brottades med en massa känslor inom mig. Kommer jag att trivas med mina nya arbetsuppgifter? Kommer min kropp och min skada att klara av det? Vad händer om jag inte trivs, om kroppen säger nej? Ja, ni förstår. En massa nya känslor inför en stor förändring i mitt liv.

Hon frågade mig varför jag håller fast så hårt vid att det är mina gamla arbetsuppgifter som är roligast. Varför jag identifierar mig med mitt gamla jobb, och tror att det är bara där jag kan vara nöjd och glad. Varför jag inte kan se att förändring är bra, och ha tillit till att detta kommer att bli bra för mig. Kanske rent av jättebra! Hon sa att jag ser ut att må så bra, vilket flera av de andra blivande yogakollegorna också påpekade i helgen. Min yogalärare skickade ett mail till mig efter helgen där det stod "det är så häftigt att se din förändring, det är magiskt..."

Hur som.

Samtalet igår. Min blivande yogakollega. Hon sa att jag skulle sluta vara tjurig och bitter och se denna förändring som något positivt. Sen sa hon bara "kom", och så gick hon mot en bok som låg på ett bord. Hon slog upp två sidor. På ena sidan fanns en bild, och på andra sidan fanns det en enda rad, med en text...

"There is nothing clever about not being happy"

Min son, en orange figur med huggtänder...

Teo satt i mitt knä, och tillsammans bläddrade vi i en tidning från Stoff och Stil. En tidning med bilder på tyger, knappar och andra sygrejer man kan beställa. När han såg denna figur sken han upp som en sol, pekade ivrigt på den och sa "Teo!" :)

God Morgon!

Teo´s moster brukar säga att Teo är den enda som är söt i "morgonfrisyr" ...